”Jag har ett fantastiskt liv nu”

Ihlona Sjödins föräldrar drack och bråkade och tog inte sitt ansvar för sina barn. När Ihlona var tolv år föddes hennes lillasyster.

- Det var nog då jag verkligen fattade hur allvarligt det var för jag fick ta hand om henne när de var på krogen, berättar Ihlona.

Började dricka tillsammans med föräldrarna

Systern hade dessutom kolik så det blev många nätter med dålig sömn samtidigt som Ihlona skulle klara av skolan. Trots allt så lyckades hon få hyfsat bra betyg i alla ämnen. Men hon gick samma öde till mötes som sina föräldrar. När hon var 14 år kom hon hem full för första gången.

- Då sa pappa att om jag skulle dricka så kunde jag dricka hemma, så från den åldern gjorde jag det tillsammans med honom och mamma, berättar hon.

Spenderade pengarna på alkohol istället för möbler

Det kom att bli ett 20 år långt missbruk och Ihlona använde även lugnande tabletter ibland. Hon träffade en man som hon gifte sig med. Han hade samma problematik som hon och de bosatte sig på en mindre ort i Örnsköldsviks kommun. Ihlona har utsatts för mycket misshandel av människor hon supit tillsammans med. Vid ett tillfälle tog en person stryptag på henne så att hon förlorade medvetandet och blev blå på halsen.

Hon har kört bil berusad många gånger och varit hemlös och flyttat runt bland släkt och vänner. En sommar bodde hon tillsammans med sin man i en gammal Saab som de parkerat i en grusgrop. Efter en tid lyckades de få en lägenhet och pengar att köpa möbler för men de spenderade dem på alkohol istället. Men där och då hade de inte så stora krav på livet.

- Vi satt där i varsin tältsäng med en kartong vi hittat i soprummet som vi hade som bord emellan oss. Och vi var så glada över att vi hade tak över huvudet, berättar Ihlona.

Ledde till psykisk ohälsa

Tillsammans med sin pappa försökte hon sköta familjens klädbutik men den gick i konkurs så då gick Ihlona och maken över till att plocka bär för att få ihop pengar till drickan. Missbruket tog sig även i uttryck i form av psykisk ohälsa och en period hade Ihlona så kraftig social fobi och panikångest att hon inte klarade av att gå utanför dörren själv.

- Det var en fruktansvärd misär, så förnedrande, minns Ihlona.

- Ingen vill vara där, men en del är så trasiga och så slut att de inte orkar ta tag i sina liv, fortsätter hon.

Samtidigt så såg hon aldrig att hon hade några problem, utan allting var andras fel. Hon hade inga insikter och hittade alltid ursäkter för att dricka.

Kom i kontakt med Pingstkyrkan

Ihlona fick fem barn med maken och de två äldsta barnen började vara med i en barngrupp som Pingstkyrkan hade och där kom Ihlona i kontakt med en kvinna som senare berättat att hon brukade be för henne. Hon frågade även Ihlona om hon ville följa med på söndagsmöten. Till slut gav hon med sig.

- När jag kom dit så sa människor att de tyckte det var kul att se mig men jag litade inte på någon utan tänkte att de bara försökte snärja mig och att de hade någon baktanke, minns Ihlona.

Väninnan försökte aktivera Ihlona och undrade om hon inte kunde ha stugmöten hemma hos sig. Det blev en form av bönehus och allt fler anslöt vid dessa tillfällen, de flesta med missbruksproblematik. Många trasiga människor kom dit och blev upprättade.

”Deras ögon strålade”

Ihlona lyckades vara nykter i perioder men föll tillbaka igen och hon kan inte räkna alla gånger hon försökt bli helt fri från missbruket. Via en datakurs kom hon i kontakt med en kristen kvinna som lade märke till hennes problem. Hon tog med Ihlona till ett möte som LP-stiftelsen hade i Umeå. Där möttes hon av människor som var tatuerade, hårlösa och tandlösa och därmed såg lite skrämmande ut men hon såg hur det strålade i deras ögon och tänkte att hon ville ha det de hade.

Kort därefter var det ett Lp-möte i Pingstkyrkan i Örnsköldsvik och Ihlona fanns plötsligt sig själv framme i första bänkraden och pastorn som hon kände sedan tidigare frågade om det var dags för Ihlona att bli frälst.

- Ja, det är ju det jag vill, grinade jag då. Och sedan bubblade det så mycket inom mig att jag inte kunde sova på hela natten, berättar Ihlona.

- Det var som om ett moln av bomull svepte in i mig och det var så starkt att jag knappt kunde stå på benen. Det var en otrolig känsla som jag aldrig kommer att glömma, fortsätter hon.

Fick plats på ett kristet behandlingshem

År 1997 skilde sig Ihlona från barnens pappa och levde ensam med barnen i tre år. Hon mådde inte bra men ansågs för nykter för att få en plats på behandlingshem men slutligen lyckades hon hamna på ett kristet sådant.

- Där fick jag verkligen bra verktyg som jag kunde använda för att må bättre, säger hon.

Kände sig hemma i Frälsningsarmén

Ihlona kom i kontakt med en kvinna som var soldat i Frälsningsarmén, hon följde med dit och kände sig genast hemma där. År 1999 blev Ihlona invigd till frälsningssoldat i kåren. De två väninnorna var med och startade upp ett soppkök på kåren och många av gästerna som kom hade Ihlona tidigare druckit tillsammans med. Några av dem har blivit frälsta.

- Jag kommer aldrig att släppa dem. Att använda det som är trasigt och få vara en förebild och se någon bli nykter, det är så fantastiskt, utbrister Ihlona.

Ett återfall

För 19 år sedan träffade hon Anders som hon idag är gift med. Även han har missbruk i bagaget men främst handlade det om amfetamin och när de varit tillsammans en kort tid så drabbades de av ett återfall men med stöd av sina kristna kamrater och gudstron så red de igenom den stormen. Ett par vänner låste i princip in dem i sitt hem så att de inte skulle kunna få tag på någon alkohol.

- Vi bad också mycket tillsammans och efter tre veckor kom jag och Anders ut därifrån som nya människor och sedan dess har det gått bra hela vägen, berättar Ihlona.

Slutligen kom även Anders att rota sig i Frälsningsarmén. Ihlona nämner att hon fastnade för den enkelhet hon upplever där, att man kan komma som man är, och då kåren inte har mer än drygt 100 medlemmar så kommer man varandra närmre.

- Det är en sådan kärlek, trygghet och gemenskap i kåren. Jag har aldrig varit med om något liknande, säger Ihlona.

- Jag har ett fantastiskt liv nu. Jag är så glad och jag tycker att livet är härligt, fortsätter hon.

Nyligen blev hon och Anders socialsergeanter då de ansvarar för kårens sociala verksamhet. De har kontakt med kårmedlemmar och särskilt den äldre generationen som de hjälper med olika sysslor.

- Det känns väldigt stort att ha fått det här förtroendet, det ska vi förvalta väl, säger Ihlona.

Paret går en bibelskola på distans och att komma närmare Gud och bli använda av honom står främst i fokus för dem båda. Och det är tack vare tron de hållit sig nyktra menar de.

- Det är bara Jesus som har kunnat förändra mig. I början kunde jag ha sug efter alkohol men det är borta sedan flera år tillbaka, säger Ihlona.

- Jesus är det bästa jag har och det är en sådan trygghet att veta att ingenting kan skada mig när han är med. Och honom kan man prata med allt om, avslutar hon.

Text: Teresia Jansson