"Jag hade inte levt utan min tro"

Mamman och morföräldrarna drack

Då Anders Sjödins mamma drack mycket så placerades de tre barnen hos morföräldrarna men även där flödade alkoholen. I kombination med den så missbrukade morfadern värktabletter och gav både Anders och hans bror mycket stryk, bland annat med bälten som tillhygge.

– Morfar kunde bli tokig och när jag bara var 10-11 år tvingade han mig att dricka tillsammans med honom. Kanske för att slippa göra det själv, säger Anders.

"Jag var så långt ner man kan komma"

Brodern rymde därifrån och hamnade snart i ett drogmissbruk och tog livet av sig via en överdos. Anders var själv fullfjädrad alkoholist vid 15 års ålder och snart kom även hasch och tyngre droger in i bilden. Under fem år var han ute på sjön och där dracks det också mycket. Missbruket kom att prägla Anders liv i omkring 30-35 år och främst injicerade han amfetamin.

– Jag var så långt ner man kan komma och när det var som värst vägde jag 49 kilo och jag är 179 centimeter lång. Folk kände inte igen mig, berättar han.

– Jag var på behandlingshem 6-7 gånger men jag åt och vilade där och sen var jag ute på banan igen. Jag ville inte sluta med drogerna, fortsätter han.

"Att släppa droger fria är ett påfund av djävulen"

Anders har varit hemlös och sovit hos bekanta med samma livsstil men en period smög han sig in i en tvättstuga på kvällarna där han också förvarade sina droger. Om han frös kröp han in i torkskåpet och satte på värmen. Ett tag bodde han i Kristiania i Köpenhamn där det har varit/är fritt fram med vissa droger. Anders minns det som ett inhägnat område där ett tusental människor både bodde, gick i skola och arbetade i fabrikerna där. Droghandeln styrdes av Hells Angels.

– Det värsta var att se alla små och skitiga barn springa omkring på kasernområdet. Det var eländigt. Att släppa droger fria är ett påfund av djävulen som jag ser det. Det ena ger det andra för man vill hela tiden testa något som är starkare för att fly vardagen, menar Anders.

Två självmordsförsök och mordhotad

Sammanlagt har han tillbringat 10-12 år i fängelse på grund av grova ekonomiska bedrägerier. Detta för att kunna bekosta missbruket. Amfetaminet fick honom att må bra i början men med tiden mådde han allt sämre. Anders har även gjort två självmordsförsök.

– Jag orkade inte leva och jag hade skulder och folk som var efter mig, förklarar han.

Just för att han var skuldsatt blev han uppsökt av några män som satte en revolver i hans hand och gav honom två timmar att fixa fram pengar på. Anders kände sig tvungen att göra ett rån och det ledde till hans sista fängelsevistelse som varade i 2,5 år. Då var det som om han fick sig en tankeställare och började inse allvaret i hans leverne.

"Hjälp mig!"

Men när han muckade från anstalten var det glömt och han fortsatte att leva som innan. Trots allt så kom Anders till en punkt när han fick nog och hamnade på ett behandlingshem utanför Kramfors. Där var det väldigt strikt, vilket var precis vad han behövde, och då hade han motivationen att bryta med den gamla livsstilen. Ändå var det inte helt lätt och vid ett tillfälle sökte han upp en tjej han kände via gemensamma bekanta. Ihlona som hon heter hade också varit fast i missbruk men blivit fri och även kristen.

– Jag ringde på hennes dörr och sa: "Hjälp mig!" Jag var så slut och färdig och kände att jag inte orkade mer, berättar Anders.

Natten när det vände

Han lät vännen be för honom hela natten och då hände något märkligt. Hela sovrummet som från början var mörkt lystes upp av ett ljus som snarare var varmt och fint än vitt.

– Det var så enormt och så häftigt. Jag kan inte förklara det men jag grät och grät hela natten för att jag kände en sådan lycka av ljuset, minns Anders.
– Jag vet att jag mötte Jesus då. Det är något jag inte kommer att glömma så länge jag lever, fortsätter han.

Det här var för 19 år sedan och Anders beskriver det som att allt gick spikrakt uppåt efter det.

Möten och arbete hos LP-stiftelsen

Anders mormor var frälsningssoldat och brukade sjunga kristna sånger för honom när han satt i hennes knä. På så vis har Anders burit med sig en barnatro och kristendomslektionerna i skolan var det bästa och mest intressanta han visste. Ändå tog det emot att gå till kyrkan trots upplevelsen han hade under förbönen men tillslut följde han med Ihlona till ett möte hos LP-stiftelsen. Det ledde till att han började engagera sig i en pingstförsamling och lät döpa sig. Anders kom också att arbeta för LP-stiftelsen under flera år.

Nu när han är fri från missbruket har han blivit mer social. Tidigare var han folkskygg utan droger i kroppen. Anders har även slutat ljuga och har fått förmågan att förlåta människor. Det var otänkbart tidigare men han hänvisar till Jesus och Guds ord, Bibeln.

– Jag har upptäckt att sanningen och kärleken segrar. Just kärleken är så stark. Åh, nu börjar jag gråta, det är också något jag kan göra nu, det släppte för några år sedan, säger Anders och svajar lite på rösten.

Vägen till Frälsningsarmén i Örnsköldsvik

Idag är han 64 år och gift med Ihlona och de går nu en bibelskola tillsammans. Båda hade en längtan till Frälsningsarmén just för arbetet med utslagna människor så de började gå till kåren i Örnsköldsvik där de bor.

Anders berättar om ett tillfälle när han var arbetslös och bara hade två veckor kvar innan hans rätt till ersättning från a-kassan upphörde. Han och Ihlona oroade sig därför över hur de skulle kunna betala för huset de bodde i. En dag ringde dåvarande kårledaren på dörren. Han hade varit på väg till en annan vän när han plötsligt upplevde hur ratten vred sig och ledde honom till just Anders och Ihlona. När han kom innanför deras tröskel sa han: "Det är något här inne som inte stämmer." Efter en stund berättade Anders om deras ekonomiska situation. "Du ska inte gå arbetslös så på måndag börjar du arbeta i kårens soppkök", fick han till svar. Därmed var pengaproblemet löst.

Cellgiftsbehandling

På grund av de tidigare ovanorna fick Anders skrumplever och han genomgick därför en cellgiftskur för omkring fem år sedan. Enligt läkarna skulle det krävas 8-12 månaders behandling. Anders hade hemskt ont i magen och vännerna i Frälsningsarmén bad mycket för honom att han skulle bli fri från det hela. Efter endast tre månader var hans lever återställd.

– Inte ens läkarna förstod hur det hade gått till. Det är Gud i allting, mycket häftigt!, utbrister Anders.

"Jag har fått ett nytt liv tack vare Jesus"

Nyligen fick Anders och Ihlona ansvaret för kårens sociala arbete. Många av dem Anders möter via soppköket är gamla bekanta till honom då hemlösa och de med missbruksproblematik kommer dit. Anders var i början nervös över att möta dem men de flesta har sett det som positivt att han har lyckats bryta med det gamla.

– Jag är så glad över att jag har fått ett nytt liv och droger existerar inte längre, säger Anders.

– Varken kriminalvården eller behandlingshemmen hjälpte mig tillräckligt, det var Jesus som gjorde det. Och jag hade inte klarat det utan min tro, vännerna i Frälsningsarmén och min fru, fortsätter han.

Text: Teresia Jansson