”Jag blev knockad av Gud”

— Jag har varit med om så många mirakler, utbrister Oskar Svensson, nu 61 år gammal.

Han har inte glidit fram på spikrak räls genom livet men i den böljande berg- och dalbanan har också Gud funnits med i svängarna. Under uppväxten i värmländska Slottsbron på 60-talet, med en troende mor och söndagsskola i pingstkyrkan, grundlades en barnatro hos Oskar. Men den trygga tillvaron skakades om för de tre barnen när mamman blev sjuk, vilket så småningom resulterade i skilsmässa mellan föräldrarna.

— Det var väldigt dramatiskt för mig då jag var så fäst vid min mor, säger Oskar.

— Dessutom var skolan en mardröm då jag hade en elak lärare som utsett mig till hennes hackkyckling, fortsätter Oskar som gick om en klass bara för att slippa henne.

I tonåren hamnade han i fel sällskap där alkoholen blev en tröst och trygghet efter allt han varit med om. När han träffade sin blivande fru och fick två söner levde de ett lyckligt familjeliv tills stressen på arbetet drev Oskar in i utbrändhet.

— Jag hade ångest och mådde jättedåligt så jag isolerade mig mycket, berättar han.

— På 80-talet var inte kunskapen så stor kring detta så jag fick inte rätt hjälp, fortsätter han.

”Om du finns Gud så får du ta över mitt liv”

Snart var skilsmässan ett faktum. Oskars mor hade vid det här laget tillfrisknat, gift om sig och byggt upp relationen med sina barn igen. Hon var med i pingstkyrkan där hon sjöng i en kör och hon bjöd in Oskar att komma och lyssna. Det gjorde han och nästkommande lördag när en gospelkör skulle medverka återvände han dit. Vid den här tidpunkten kände han en tomhet, att han inte hade mycket att leva för och att han befann sig i ett vägskäl. När han satt där i kyrkbänken upplevde han plötsligt hur Gud talade tydligt till honom.

— Jag hörde hur han sa: ”Nu är det dags att välja väg.” Och jag svarade honom att ”om du finns Gud så får du ta över mitt liv.” Då kände jag hur den helige Ande kom över mig som en ström genom hela min kropp, utbrister Oskar.

— Jag fick en sådan hunger efter att läsa Guds ord så jag tog fram Bibeln när jag kom hem. Samtidigt led jag av syndanöd för att jag inte hade tagit emot Jesus tidigare så jag bad honom om förlåtelse. När jag vaknade morgonen efter kände jag mig som ny. Jag var så lycklig och jag lade märke till hur vacker omgivningen var, fortsätter han.

Oskar som nu var 30 år blev aktiv i församlingen och kände hur Gud ledde honom framåt och in i olika sammanhang. Han älskade att be och startade en bönegrupp. När han upptäckte den profetiska gåvan fick han förmedla Guds ord till personer i sin närhet. Men så tappade han fotfästet lite, gifte om sig fast det gick emot hans magkänsla, och genomled så småningom sin andra skilsmässa. Den tog så hårt på honom att utbrändheten övermannade honom igen liksom panikångesten. Under ett par års tid lugnade han nerverna med alkohol och blev tillslut förtidspensionerad.

Sakta började han närma sig kyrkan och Gud igen och vid ett tillfälle var han på en gudstjänst med företrädare för Oas-rörelsen, en förnyelserörelse inom Svenska kyrkan. Prästen började profetera över Oskar om en nystart i livet och han översköljdes plötsligt av Guds närvaro.

— Jag blev så knockad av Gud att det inte går att beskriva. På nätterna fylldes jag av ett kraftfält som blev allt starkare och kunde därför inte sova så den tredje natten fick jag be Gud att det skulle sluta så att jag fick någon sömn, förklarar Oskar.

Fick klartecken från Gud – två gånger

Året som följde var ett av hans lyckligaste då han tillsammans med en präst och två kristna systrar spenderade mycket tid i bön. Snart lärde han känna en ogift kvinna som tycktes gå stadigt med Gud och som väckte hans intresse. Men märkt av tidigare misslyckanden vågade han inte kasta sig in i en relation om han inte visste att det var enligt Guds vilja. Så han och Gunilla, som hon heter, kom överens om att inte inleda någonting förrän de fått tydliga klartecken från ovan.

Kort därefter var de på ett ungdomsmöte i pingstkyrkan när pastorn Birger Skoglund kom fram till dem och sa: ”Det är inte ni som har fört er samman utan Gud har gjort det.” Ändå kände sig inte Oskar övertygad så han bad om ett nytt tecken från sin skapare. Vid ett annat tillfälle kom pastorn Ove Lindeskär fram och bad för de två och upprepade den mening de fått höra tidigare med tillägget: ”Ni är som två järnbitar som svetsats samman och som ingen kan sära på.”

— Då bröt jag ihop och grät som ett barn för då fanns det inga tvivel kvar och jag kunde släppa på garden, säger Oskar.

På bröllopet var det ytterligare en person som bekräftade deras förbund och idag delar makarna passionen för bön och tjänar Gud tillsammans. Paret är med i en bönegrupp och under en träff fick Oskar förbön för sin kroppsliga värk som bland annat satt i ryggen. En kvinna fick då till sig att hans ena ben var längre än det andra.

— När de bad för mig såg jag med egna ögon hur mitt kortare ben växte ut så att min rygg blev rakare och värken minskade, berättar Oskar.

Förlåtelsen ger verklig frihet

Några lärdomar han fått beträffande livet med Gud är vikten av att ha en egen personlig relation med honom och inte leva på en pastors eller sina föräldrars tro. Han menar också på att det inte handlar om att prestera eller att gå i egen kraft. Man behöver heller inte vara en perfekt människa för att kunna bli använd av Gud och även han har brottats med tvivel och känslor av ovärdighet.

— Då har jag hört Gud säga: ”Tydligt ska du veta; det jag har gjort rent ska du inte göra orent!” Då insåg jag att när Gud gör någonting nytt så blir man en ny skapelse oavsett vad man har levt för liv innan, säger Oskar.

— Jag har sagt att jag vill gå i Jesu fotspår och tjäna honom och då gav han mig uppgifter och det gör han när rätt tid är inne, fortsätter Oskar.

Vidare understryker han vikten av förlåtelse för att uppnå verklig frihet och motverka bitterhet och han har själv fått göra upp med sitt förflutna i själavård och bön. Bland annat behövde han förlåta sin far som han inte haft så bra kontakt med. Snart började han känna kärlek till fadern som på sin dödsbädd tog emot Jesus tack vare detta.

Ekonomin ordnade upp sig

I samma veva kunde Oskar sluta med den antidepressiva medicinen han ätit under många år. Han nämner att han aldrig har sett det faktum att han varit sjukskriven som något nederlag. Han har alltid burit sitt huvud högt och under den perioden kände han sig ändå använd av Gud på olika sätt.

— Du är inte oduglig för att du inte kan arbeta för du har ett värde i Gud och han älskar dig, understryker Oskar.

Däremot oroade han sig till en början för ekonomin men på en gudstjänst upplevde pastorn som talade att det fanns en man i lokalen som brottades med just ekonomin. Han sa. ”Antingen håller du fast i det du håller på med eller så låter du Gud ta hand om dig.” Oskar kapitulerade och snart började han märka att pengarna nu på något underligt vis räckte längre än när han var arbetsför. Han kunde tillochmed spara ihop en summa till hans och Gunillas bröllop. När kyrkan hade en insamling till ett projekt i Bolivia kände han en stark längtan efter att få bidra. Han gav 300 kronor, vilket var ganska mycket pengar för honom just då. Samtidigt behövde han och frun köpa en ny säng och det fattades 3000 kronor till detta. Då hörde en moster av sig.

— Hon kände att hon ville ge oss 3000 kronor. Så Gud lade till en nolla på den summa jag hade gett till insamlingen, säger Oskar entusiastiskt.

— Men saker som har hänt mig har ingenting med mig att göra, det är Gud som är nådefull och när jag har varit svag har jag ropat till honom och lastat över mina bekymmer på honom. Han är allt för mig och jag älskar honom så mycket, fortsätter han.

För några år sedan blev Oskar inbjuden till en grupp som bad för lokal och ledare inom Frälsningsarmén som planerade för nystart i Karlstad. I somras upplevde Oskar och Gunilla att Gud förberedde dem för en förändring i deras liv och när Lena och Mikael Vigart, nyutexaminerade frälsningsofficerare, blev nya kårledare i Karlstad drogs paret dit.

Oskar påpekar att Vigarts också är starka bönemänniskor och under tre månader bad de tillsammans tre gånger i veckan för att lägga en grund för framtiden. Därefter har man haft gudstjänster varannan söndag, torgmöten ibland och ute på stan möter de människor och delar ut kristna böcker. Oskar kom redan på 90-talet i kontakt med Frälsningsarmén och även om han och Gunilla formellt sett inte är medlemmar i kåren än så är det där de har sitt andliga hem nu.

— Där möttes vi av en öppen, underbar famn. Vi fann varandra direkt och kände att här ska vi vara, säger Oskar.

Text: Teresia Jansson