”Jag behöver Jesus för att kunna vara drogfri”

Agneta Landfors båda föräldrar drack mycket även om de samtidigt skötte sina arbeten på båt respektive fabrik. Men barndomen var inte helt enkel för Agneta då hon bland annat var dyslektiker och hade svårt för att läsa och skriva. Och det finns saker från den tiden hon helst vill glömma.

— Jag tycker det är så jobbigt att prata om min uppväxt, jag har lämnat den bakom mig och till Jesus och försöker leva i frid i nutid, förklarar hon.

Hon växte upp i Hörnett i Örnsköldsvik och i 14-årsåldern testade hon hasch och cannabis för första gången.

— Jag tyckte om det direkt för på så vis kunde jag fly från allt kaos, säger Agneta.

Lät dottern omhändertas av Socialtjänsten

Redan som 15-åring hoppade hon av skolan då hon var gravid och födde en dotter. Ett år senare fick hon ett bantningspreparat av sin läkare som innehöll amfetamin och då gick det snabbt utför. Snart var hon en fullblodsnarkoman med ett missbruk som förutom amfetamin och cannabis även bestod av lugnande tabletter och alkohol. När dottern var sex år lät Agneta henne omhändertas av Socialtjänsten.

— Det kändes tufft men jag ville inte att hon skulle vara med om mitt och min mammas drickande, förklarar hon.

Än idag har de ingen kontakt även om Agneta varje år skickar brev vid jul och födelsedagar till den nu 50-åriga dottern. Själv har hon fyllt 66 år.

— Jag har tänkt på henne varje dag men jag kan inte göra någonting, fast jag hoppas att hon en dag inser att hon vill träffa mig, säger hon.

28 års kaos

För att kunna bekosta sitt leverne gled Agneta in på den kriminella banan. Emellanåt har hon arbetat på demensboende och som kock och kallskänka på restaurang men i omgångar har hon suttit i fängelse för grova bedrägerier och urkundsförfalskning.

— Jag har aldrig varit hemlös för jag har skött mina hyresinbetalningar men under 28 år var mitt liv ett kaos, säger hon.

Männen hon levt med beskriver hon som psykopater. Vid ett tillfälle när hon bodde i Sundsvall blev hon misshandlad av sin man som sedan kastade ut henne från bilen på E4:an.

— Jag vill inte prata om detaljer men om jag inte hade haft Gud hade jag inte levt idag, han har varit med mig hela tiden, påpekar Agneta.

Åt och fikade gratis hos Frälsningsarmén

Gudstron har nämligen alltid funnits där även om hon inte varit någon praktiserande kristen. När hon satt på anstalt brukade representanter från Frälsningsarmén komma kring jultid och sjunga och spela för de intagna och för omkring 30-35 år sedan började Agneta komma till soppköket på kåren i Örnsköldsvik. Där kunde hon äta och fika gratis. Det var hennes sätt att överleva som hon själv säger och kåren blev snart som ett andra hem för henne. Hon gick en alphakurs där, grundkurs i kristen tro, men hon vägrade att kapitulera och helhjärtat ta emot Jesus för hon ville ha det hela på sitt sätt.

— Jag var ovillig och stretade emot och tänkte att det var JAG som skulle bestämma, inte han, säger Agneta bestämt.

— Jag brukade lägga Bibeln under sängen för Jesus fick inte följa med mig ut på stan. Han var så jobbig och tjatade så mycket på mig, och jag kände att han pockade på för att jag skulle bli medlem i Frälsningsarmén, förklarar Agneta.

Inlagd för avgiftning

År 2000 begärde hon slutligen hjälp för sin situation och lät sig bli inlagd för avgiftning på Korpbergets behandlingshem i Kramfors. Och det gav resultat. Agneta började läsa Bibeln alltmer och när hon kom med i en hemgrupp/bönegrupp på kåren fick hon uppleva bönens kraft och den helige Andes närvaro. Efter att vännerna bett för henne kände hon sig omtumlad och fick till sig väldigt starkt att hon skulle kontakta en viss person som var i behov av hjälp.

— Jag förstod genast vem det var så jag ringde henne och det var precis vad hon behövde då, säger Agneta.

Hon berättar om ett annat tillfälle när hon blev översköljd av den helige Andes närvaro. Det var när hon var på ett möte anordnat av LP-stiftelsen.

— Jag skakade så mycket att jag trodde att jag skulle dö så jag lade mig ner i en väns knä och storgrät med en underbar känsla och det var glädjetårar som kom, förklarar Agneta.

— Senare när jag var hemma satte jag på kristen musik och bad och tackade Jesus och sa: ”Nu vet jag att jag har hittat dig.” Sen somnade jag och vaknade inte förrän klockan elva dagen efter, fortsätter hon.

År 2018 blev hon medlem i kåren. Förutom gudstjänster och bönegruppen, deltar hon fortfarande i alphakursen och hon brukar även hjälpa till i köket.

— Jag har haft en resa som heter duga men kåren har gett mig kärlek och stöd, säger hon.

— Kåren betyder allt för mig, där har jag fått massor av hjälp och där finns människor jag kan prata med som får mig att känna mig värdefull, fortsätter hon.

Idag är Agneta ivrig att lära sig mer om Bibeln och att växa i relationen till Jesus men också att hjälpa andra som lever i missbruk, särskilt ungdomar, och hon påpekar att droger är en inkörsport till helvetet.

— Det finns så många unga som mår dåligt och jag vill att de ska få komma till oss på kåren och känna sig hela, säger hon.

Nu har hon själv varit drogfri i 21 år och hon är tacksam över att vakna på morgonen och slippa vara rädd för att polisen är på jakt efter henne. Numera kan hon gå rakryggad genom stan medveten om att hon inte har ställt till med något dumt eller olagligt. Idag har hon sin trygghet i Gud och vännerna i kyrkan.

— Nu är jag lycklig och lever ett underbart liv, säger hon med eftertryck.

— Jag behöver AA, Anonyma Alkoholister, och NA, Anonyma Narkomaner, för att hålla mig drogfri men jag behöver också Jesus för att göra det. Han är underbar!, avslutar hon.

Text och foto: Teresia Jansson