Irriterad på makens frälsning men läste Bibeln i smyg

Gunilla Flodén växte upp i Trollhättan tillsammans med en äldre syster och en äldre bror. Som barn tillbringade hon mycket tid i Svenska Kyrkan där hon gick i söndagsskola och lät konfirmera sig. Hon hade en tro men såg sig inte direkt som en praktiserande kristen.

Läste Bibeln i smyg för maken

Redan vid 15 års ålder träffade Gunilla Peter som hon senare gifte sig med. Men när de blev ett par slutade Gunilla att gå i kyrkan. Trots allt så blev Peter frälst efter en tid, vilket går att läsa om i en tidigare publicerad artikel. Hans fru märkte hur de ilskna tendenserna minskade hos honom och han blev allt vänligare och trevligare i sin framtoning. Han gick omkring och smålog mest hela tiden och Gunilla såg hans frälsning snarare som något negativt eftersom hon inte förstod sig på honom.

— Det var en jobbig tid för han blev helt annorlunda och kunde reta gallfeber på mig, säger hon.

— Jag hade drömt att han skulle lämna mig och undrade om han skulle göra det nu och kanske bli munk, fortsätter hon.

Ändå började hon läsa Bibeln i smyg när inte Peter såg eftersom hon var nyfiken på vad det var som hade gjort honom så förändrad. Men så fort maken kom hem gömde hon snabbt undan den eftersom hon inte ville trigga igång pratet om Jesus.

”Jag tror! På riktigt!”

Omkring ett och ett halvt år passerade och så kom ett tillfälle när Peter lyckades få med Gunilla till en möteskampanj i den kyrka han brukade gå till. De hade bråkat och Gunilla var på dåligt humör men predikan fångade hennes intresse. Den handlade om frälsning och om helande. Gunilla fick förklarat för sig att det finns en ond makt och hon började förstå vikten av att tillhöra Jesus och bli räddad av honom. Pastorn bad församlingen att blunda och de som ville ta emot Jesus att räcka upp handen.

— Mitt hjärta började slå fort och hårt och jag kände att ”Jag tror! På riktigt!”, berättar Gunilla.

Hon sträckte upp sin hand och gick fram i lokalen och bad med i frälsningsbönen. Den kvällen blev Peters böner om sin frus frälsning besvarade. Även om det inte hände något dramatiskt där och då som kom det ändå att bli ett ”före och efter” i Gunillas liv.

Afrikaresan och insamlingen till barnhemmet

Paret hade ett fadderbarn i Kenya och Gunilla hade länge haft en dröm om att åka just dit. Tidigt fanns en längtan hos henne efter att hjälpa barn i Afrika och hon hade en kontakt som anordnade fadderresor. Hösten 2005 var det dags och Gunilla anmälde sig men Peter var inte intresserad. När det närmade sig så hade Gunilla börjat gruva sig över att åka själv och Peter i sin tur hade ändrat sig och ville nu följa med. Dock visste de att de 16 platserna redan var bokade. Ändå ringde Gunilla upp arrangören och fick då till svar att Peter stod som anmäld trots att de själva varit väldigt tydliga med att bara Gunilla skulle åka. De var både överraskade men väldigt tacksamma.

Några av resans höjdpunkter var safariturerna då de lyckades se både elefant, noshörning, lejon, gepard och leopard. De dök upp en efter en. Guiden i deras bil hade tio års erfarenhet av dessa turer och enligt honom brukade man behöva åka på flera utflykter för att överhuvudtaget se skymten av något av djuren.

— Han sa att han inte visste vad det var med vår grupp för han hade aldrig varit med om detta tidigare, berättar Gunilla.

— Men jag visste vad det var, det här var MIN resa, och såklart även de andras. Gud är god!, fortsätter hon.

Makarna besökte barnhem och arbetscenter och såg behovet av fler sängar, ordentligt tak och rinnande vatten. De ville göra en insats och hemma i Sverige anordnade de loppis och sålde lotter för att få in pengar till detta. Släkt och vänner hjälpte till och det kom även in bidrag från företag och organisationer. Snart var taket på barnhemmet färdigt, våningssängar inköpta och en djupborrad brunn på plats.

— Gud har gett oss olika projekt att förverkliga och detta var ett av dem, säger Gunilla.

Ett annat har resulterat i bygget av en kyrka i Indien och nu är de mitt uppe i färdigställandet av en kristen skola där.

Hjälp till familjer som har det svårt

Gunilla nämner att hennes inställning till givande har förändrats under livets gång. Från att hålla krampaktigt i det hon har så har hon förstått välsignelsen i att ge till både kyrkan och behövande. Hon berättar om ett tillfälle när en familj i deras närhet hade det tufft ekonomiskt och hon kände sig förtvivlad över att hon efter att ha gett tionde till församlingen inte hade möjlighet att hjälpa också dem. Hon grät inför Gud. Då upptäckte hon bibelordet i 5 Mosebok 14:28-29: ”Vid slutet av vart tredje år ska du ta undan hela tiondet av din avkastning det året och lägga upp det inom dina portar. Sedan ska leviten komma, han som inte har någon lott eller arvedel tillsammans med dig, och även främlingen, den faderlöse och änkan, som bor inom dina portar, och de ska äta och bli mätta. Då ska Herren din Gud välsigna dig i allt det arbete du utför.”

— Jag kände: ”Jippi, där står det ju att vart tredje år kan jag ge in till någon direkt!” På detta följer löftet att Gud ska välsigna mig och mitt arbete och det har vi fått upptäcka senare, utbrister Gunilla.

— Peter och jag har kunnat hjälpa några familjer som plötsligt har fått det svårt, fortsätter hon.

Hade kanske kunnat hjälpa sonens kompis

Med åren har hon kommit att bli alltmer lyhörd för Guds röst och hon berättar om ett tillfälle där hon önskar att hon hade gjort annorlunda. Hon kände nämligen en maning från Gud att bege sig iväg och hämta sonens bästa kompis på en fest. Gunilla visste att den killen inte hade mått så bra tidigare och då han och sonen skulle sova över hos henne och Peter hade hon tänkt prata med honom under kvällen.

— När jag fick veta att han hade åkt iväg greps jag av panik, det var så starkt och jag har aldrig upplevt något sådant förut, förklarar Gunilla.

Men det var mörkt ute och Gunilla har dåligt mörkerseende och lät sig övertalas av omgivningen att lugna ner sig och stanna hemma. Killen var ju ändå vuxen. I efterhand har Gunilla förstått att han under den festen ägnade sig åt att ta farväl av vänner och bekanta.

— Några dagar senare tog han sitt liv. Det var en mycket tung tid som varade i flera år. Idag vågar jag inte säga nej längre om jag känner mig manad av Gud att göra något, förklarar hon.

Gud är med Gunilla i vardagen och har även helat henne

Gunilla och Peter har tagit över Peters fars firma där man ägnar sig åt att reparera lastpallar och Gunilla menar att om inte Gud varit med i detta hade nog inte affärerna gått lika bra. Vid flera tillfällen har hon fått ingivelser om att kolla upp specifika fakturor och leveranser som då visat sig vara felaktiga i olika avseenden. På så vis har de gått att rätta till i tid och problem som annars skulle ha uppstått har kunnat undvikas.

Enligt Gunilla har Gud helat henne flera gånger. När hon för ett antal år sedan fick väldigt ont i magen sökte hon läkarvård men också förbön av nära och kära. Hon fick veta att hennes tarm var så inflammerad att den hade börjat spricka. Trots allt så hade den börjat självläka och inget tarminnehåll hade läckt ut i bukhålan. Om det hade hänt så skulle det vara nödvändigt med operation.

— En sjuksköterska sa att självläkning inte är vanligt under dessa omständigheter, samma sak angående att inget tarminnehåll kommer ut i buken, säger Gunilla.

— Visserligen fick jag ligga inne en vecka med dropp som föda men det hade ju kunnat gå illa. Förbön är bra!, understryker hon.

Paret tillhör sedan några år tillbaka Frälsningsarmén i Trollhättan men på grund av en del fördomar var Gunilla tidigare fast besluten att aldrig bli medlem i just det samfundet. Men under gudstjänsterna där kom hon att ändra sig efter att hon sett hur människorna blir mottagna.

— Man kan komma som man är och det finns inget fördömande utan var och en får bli förvandlad i sin egen och Guds takt. Det viktigaste är ju att få en tro och en relation med Jesus, påpekar hon.

Text: Teresia Jansson
Foto: Privat