Helad till ande, kropp och själ

Film och foto: Jonas Nimmersjö

Conny Thelaus spenderade sina första levnadsår på barnhem, i ett kristet fosterhem och sedan med sin pappa och hans nya kvinna. Conny nämner ett minne från tvåårsåldern.

— Pappas fru borrade in sina naglar i min arm, stirrade mig i ögonen och sa: ”Du ska inte komma emellan mig och Gunnar.” Min far hette så, säger Conny.

— Jag började gråta och där började ett utanförskap som följde med in i skolan, fortsätter han.

Farmodern såg att Conny inte mådde bra och hon fick senare vårdnaden om Conny och hans storasyster. Det fung­erade väldigt väl men skolan gick inget vidare och Conny var redan ärrad av det han varit med om tidigare. Vid 14 års ål­der började han röka hasch. Han sålde snart också hasch och något år senare injicerade han opium som kan likställas vid morfin.

— Jag mådde väldigt bra i början och hängde i Kungsträdgården och på Gam­la Brogatan i Stockholm med likasinna­de, säger han.

Ständigt bedövad och bortkopplad från verkligheten

Conny var väldigt fotointresserad och lyckades bli fotoassistent och fick sena­re jobb som fotograf. Men för att ha råd med drogerna begick han också brott. År 1987 var han i riktigt dåligt skick, togs in på ett behandlingshem och han lyckades hålla sig ren i ett par månader. Men på hemmet träffade han en kvinna som han gifte sig med och snart var båda tillbaka i samma hjulspår igen. Äktenskapet höll bara i tre år.

Connys läkare hade gett ho­nom metadon som han skulle använda livet ut för att stå emot drogerna men då det är en form av syntetiskt morfin var det nästan lika illa. I tjugo år tampades han med det, varav tio i kombination med starka lugnande tabletter. Conny var ständigt bedövad och bortkopplad från verkligheten.

Kom till ett kristet behandlingshem – ” de drevs av någon kraft”

En dag gick han in i St:a Klara kyrka i centrala Stockholm, trots att kyrkor fick honom att känna skuld. En präst som fick syn på Conny sa till honom: ”Vet du att Jesus kan återupprätta dig?”

— Jag svarade: ”Gå bort! Jag är inte vär­dig!”, men han stod på sig och till slut fick han be för mig även om jag inte kän­de någonting just då, berättar Conny.

Snart kom han till ett kristet behand­lingshem där det var bibelläsning och möten då deltagarna prisade Gud och talade i tungor.

— Jag tänkte: ”Jösses, vilket dårhus! Imorgon åker jag hem!”, säger Conny.

Men att se hur dessa kriminella killar nu var helt förvandlade hade en attrahe­rande effekt på honom.

— De var mer kärleksfulla än någon annan jag träffat förut och de var alltid glada oavsett väder, som om de drevs av någon kraft, minns Conny.

Han fick en längtan efter att låta döpa sig i enlighet med vad Bibeln lär och när pastorn på hemmet frågade Conny om han trodde att Jesus är den han säger att han är så svarade han ja. Efter tre måna­der ansåg Conny att han kunde klara sig själv men kort därefter var han tillbaka i metadonträsket igen. Ett halvår senare återvände han till behandlingshemmet. Nu var Conny ivrig att få tag på kraften han såg att kamraterna där hade och pastorn uppmanade honom att börja be morgon och kväll, vilket Conny gjorde de följande sex månaderna.

En dag åkte sällskapet till en kyrka och där kände Conny en väldigt påtaglig gudsnärvaro. Han gick fram och böjde knä och bad att han skulle få tungota­lets gåva och den helige Ande i sitt liv. Då hände någonting.

— Jag kände så starkt hur det började strömma inom mig och jag upplevde en sådan våldsam kärlek. Killarna som jag egentligen tyckte illa om ville jag nu ta i min famn, förklarar Conny.

Blev helt fri från missbruket

När han kom ut från kyrkan var det som om gräset hade blivit grönare och allting kändes mycket mer levande. Vid ett tillfälle strax därpå öppnade han mun­nen och märkte förvånat hur han plötsligt började tala främmande språk. Han hade fått tungotalet. Conny sprang ut på äng­en och dansade och nu var hans längtan att sluta med metadon jättestark och det kändes som om han skulle klara av vad som helst. Men efter ett dygn började hans kropp att skrika efter metadonet.

— Då hörde jag en röst inom mig som sa att det inte finns någon fördömelse men att jag skulle ta halva dosen och ef­ter några månader var jag helt ren ifrån missbruket, berättar Conny.

Detta var i september 2007 och under tre månader grät han väldigt mycket för att han kände sig förlåten fast han inte tyckte att han var värd det och bara han hörde namnet Jesus började tårarna rin­na. Det kom också upp saker ur det för­flutna som behövde bearbetas.

Conny hade med sig två katter till hemmet och den ena blev allvarligt sjuk. Den hade ledgångsreumatism, tappade hår och varken åt eller drack. Conny själv vaknade en morgon helad från samma åkomma så han tog sin Bibel och lade in­till katten som han bad en kort bön för.

— Då kände jag en stark ström genom kroppen. Min hand och katten började ska­ka, sedan reste sig katten upp och sprang till vattenskålen och drack. Den levde se­dan i ett år till, säger Conny entusiastiskt.

Fler mirakler skedde

Conny gick också två år på Livets Ords bi­belskola i Uppsala och efter första året hörde han Gud säga att det skulle ske mirakler. En missionsresa till Indien var planerad men Conny hade inga pengar till den. Det hade även visat sig att han bar på viruset hepatit C. Men när han var på läkarbesök igen så fanns det inga spår av sjukdomen i hans blod. Pre­cis då plingade det till i telefonen av ett med­delande med texten: ”Du är välsignad med 10 000 kronor från Herren!” Stället Conny jobbade på hade gett honom en oväntad bonus.

— Nu stod jag med ett papper i ena han­den som visade att jag inte hade hepatit C och i andra handen ett meddelande om att jag hade fått 10 000 kronor så att jag kunde åka till Indien, utbrister Conny.

Under årens gång har han kommit att arbeta för Klara Kyrka och Salemkyrkan (nuvarande Folkungakyrkan). i Stock­holm då han har fått möta människor i samma situation som han själv har varit i. Nu jobbar han som boendestödjare på Frälsningsarméns härbärge och stödbo­ende, Sagahemmet, i Uppsala. Detta trots att han har fyllt 65 år.

— Jag vill inte pensionera mig, jag vill göra nytta. Hela mitt liv har blivit förvand­lat och jag har varit med om så mycket övernaturligt så om jag skulle berätta allt skulle folk inte tro mig, avslutar Conny.

Text: Teresia Jansson

Foto och film: Jonas Nimmersjö