Gudstron som ger styrka och hälsa

Ingrid Hagbergs mor var troende och bad kvällsbön med sin dotter. Hon tog även med henne till söndagsskolan i missionskyrkan i södra Åbyggeby utanför Gävle. När Ingrid besökte farföräldrarna i Strömsbro gick hon också till söndagsskolan men då hos Frälsningsarmén. Som åttaåring placerades hon i ett familjehem då fadern var alkoholist men tillvaron där var allt annat än kärleksfull och varm.

– Fosterföräldrarna var så elaka emot mig, jag fick knappt någon mat så jag gick ner jättemycket i vikt och de misshandlade mig, berättar Ingrid.

Vid ett tillfälle blev hon inlåst i den kolsvarta matkällaren så pass länge att hon kissade på sig. När hon väl blev utsläppt fick hon stryk på grund av missödet. Men en händelse kom att betyda mycket för Ingrid under tiden där. En dag när hon satt på sitt rum uppenbarade sig ett stort ljussken omkring henne.

– Jag kände en trygghet och förtröstan och tänkte att det nog var Jesus eller en ängel som ville beskydda mig, förklarar Ingrid.

Tortyrliknande förhållanden på barnhemmet

Efter ett par år förflyttades hon till ett barnhem uppe i Jämtland men hon blev lika illa behandlad där. Hon kunde bli inlåst i ladugården för att rykta hästar och mocka trots att hon hade astma som gjorde att hon fick svårt att andas.

– De kunde dra i mig och ropa: "Din lata sugga, gå ut och mjölka korna nu!", berättar Ingrid.

Dessutom blev hon tvångsmatad och de gånger hon kräktes upp maten blev hon beordrad att äta upp sina egna spyor. Hon fick även utstå duschning i iskallt vatten.

Mobbning, graviditeter och självmordsförsök

Nämnas kan även att Ingrid blev mobbad i flera av de skolor hon gick i som barn. Hon blev också gravid i ung ålder och födde fem barn med lika många pappor som inte tog sitt ansvar. Barnen placerades därför i familjehem och Ingrid som inte fick träffa sina barn blev tvångssteriliserad. Graviditeterna i sig förde med sig att Ingrid gjorde sju självmordsförsök.

– Om jag inte hade någonstans att föda eller ta hand om mina barn så kunde jag lika gärna hoppa i älven. En gång tänkte jag hoppa från en bro, jag tog även tabletter och tänkte skära av mig kroppspulsådern men det var alltid någon som kom och räddade mig, berättar Ingrid.

Fick tillslut trygghet hos farföräldrarna

Hur som helst så slapp Ingrid ifrån barnhemmet efter en tid och fick bo hos farföräldrarna. Hon var då väldigt mager men snart lade hon på sig några sunda kilon.

– Det var en trygghet att bo hos dem och det kändes skönt att få ordentlig mat. Farmor gav mig också mycket grädde med bär från deras stora trädgård, minns Ingrid.

Giftemål och en Jesustavla

Där bodde hon tills hon förlovade sig med Roland som hon nu har varit gift med i 43 år. Ingrid berättar om när hennes mor gav henne en femtiolapp med en tydlig uppmaning; att hon skulle gå till missionsbokhandeln och köpa en tavla föreställandes Jesus som hon skulle hänga upp i sitt och makens hem.

Maken var helt med på noterna och de satte den på köksväggen och där den hänger än idag. När Ingrids mamma dog år 1976 blev dottern förtvivlad.

– Jag ställde mig framför tavlan och sa: "Jesus, hjälp mig i sorgen och torka tårarna på mina kinder", och det tror jag att han gjorde för jag kände en sådan trygghet, förklarar Ingrid.

Följde med vännerna till kyrkan

Snart lärde hon och Roland känna en kristen familj. Föräldrarna hade varit narkomaner men blivit frälsta och befriade. Vid ett tillfälle bad paret för Ingrid och Roland och sjöng lovsånger för dem. Efteråt nämnde Roland för sin fru hur lyckliga han tyckte att de nya kamraterna verkade vara. Snart följde Ingrid och Roland med dem till kyrkan på gudstjänst och i slutet av mötet bjöd pastorn fram dem som bar på sorg och dem som ville ta emot Jesus i sina liv.

– Jag gick fram, böjde knä och bad, och när jag tittade upp så låg Roland på knä intill mig och bad om att få möta Jesus, berättar Ingrid.

Hittade Frälsningsarmén i Gävle

Den församlingen lades dock ner efter en tid så Ingrid bad Gud om vägledning kring vilken församling hon och maken nu skulle engagera sig i. Hon bad Gud att ge henne ett tecken. Inom sig fick hon då en syn.

– Jag såg Frälsningsarméns emblem framför mig; blod, eld och ett kors, kanske för att jag hade gått i söndagsskola hos dem, tänker Ingrid.

Det ledde till att hon och Roland blev medlemmar i kåren i Gävle. De började även vara ute och sjunga på gator och torg och många kom och tog emot Jesus. Ingrid fick en längtan att hjälpa andra människor så hon har bland annat funnits till hands för pensionärer genom att exempelvis städa och handla mat åt dem.

Blödande magsår

Trots allt så har den traumatiska barndomen lämnat spår och även på äldre dagar när gamla minnen har kommit upp har Ingrid ibland drabbats av mörka tankar men då hämtar hon styrka i Bibeln. Som när hon i början av november förra året drabbades av kraftigt blödande magsår. Vid två tillfällen åkte hon i ilfart med ambulans till sjukhuset. Andra gången var det extra kritiskt då Ingrid hade förlorat väldigt mycket blod.
– Det forsade ur mig. En kvinna jag hjälpt hade just dött så kanske var det sorg och stress som utlöste det hela, tänker Ingrid.

Hon fick näring via dropp och fylldes på med sju påsar blod och läkarna sa att hon förmodligen behövde vara kvar på sjukhuset till efter jul. Ingrids make fyller år den sista november och Ingrid ville varken missa den, adventsfirandet eller julen så hon bad en bön.

– Jag sa; Jesus nu fyller du på med blod för jag ska hem till min mans födelsedag och till jul!, berättar Ingrid.

Ett bibelord som hon mediterade mycket över under tiden på sjukhuset var Psalm 103:1-5: "...Lova Herren, min själ, minns allt det goda han gör: han förlåter alla mina synder och botar alla mina sjukdomar." Likaså Jesaja 53:5: "...genom hans sår är vi helade." Ingrid tänkte även på orden i 2 Korintierbrevet 12:9-10: "Min nåd är dig nog ty kraften fullbordas i svaghet...på det att Kristi kraft må komma och vila över mig...ty när jag är svag, då är jag stark."

– Det var kraftfullt för mig för jag kände att det var ett fullständigt helande i de orden. Jag var svag men fick kraft genom Jesus, förklarar Ingrid.

Även astman försvann

Redan efter några veckor kom en något förvånad sköterska med ett positivt besked. Ingrids värden var så pass bra att hon kunde lämna sjukhuset. Detta var två dagar före makens födelsedag. Ingrid hade trots det kritiska läget hela tiden hållit humöret uppe och personalen påpekade att de märkte att det var något speciellt med henne. Själv hänvisade hon till sin tro på Gud.

– Har man Jesus i hjärtat så får man den glädjen och utstrålningen även om man är sjuk, förklarar Ingrid glatt.

Astman Ingrid hade som barn försvann med åren men kom tillbaka för ett par år sedan. Ungefär varannan vecka drabbades hon av hosta och tryck över bröstet och har då varit tvungen att använda astmaspray. Men efter att hon återvände hem från sjukhuset för över nio månader sedan har hon inte haft några symtom alls.

– Det verkar som om jag även blev helad ifrån astman, menar Ingrid.

Text: Teresia Jansson
Foto: Privat