Gud vet vad han gör

"Alkoholen var mitt livselixir"

Som barn hade hon tidigt ett minne av att känna sig vilsen, ensam och utan en tydlig identitet. Hennes strategi under uppväxten var att inte synas eller märkas så när hon i tonåren i sin längtan efter att bli älskad, sedd och bekräftad hittade alkoholen som hjälpte henne ur sitt skal var det med skräckblandad förtjusning. För efter varje fylla kom baksmällan, den känslomässiga värre än den fysiska.

— Jag skämdes över saker som jag gjort. Alkoholen var mitt livselixir och jag trodde att jag hade koll, det tog lång tid innan jag insåg att jag inte hade det, säger hon.

Utåt sett levde familjen ett medel­klass-svenssonliv med utlandssemestrar och bra jobb. Helen som alltid haft lätt för sig i skolan lyckades få bra betyg trots att en stor del av tiden ägnades åt festande. När hon började jobba blev strävan efter pengar och en god ekonomi det som hon hängde upp livet på vid sidan av alkoholen.

Påbörjade 12-stegsprogrammet

Det var inte förrän hon blev gravid med sin son som hon insåg hur mycket alkoholen betydde för henne. Med hjälp från sjukvården blev hon introducerad till 12-stegsprogrammet och redan efter första mötet kände hon sig fylld av en kärlek, hopp och kraft som hon inte känt tidigare och hon visste att hon vil­le komma tillbaka.

— Det var som att bli omsluten av Gud själv. Jag har alltid varit andligt sökan­de och nu i efterhand kan jag se att Gud knackat många gånger på min dörr men jag har inte släppt in honom. Jag levde ju i en helt annan värld och hade ingen kris­ten förebild, säger Helen.

Ropade till Gud under panikångestattacken

I augusti 2011 hade hon fått uppleva Guds påtagliga ingripande under en pa­nikångestattack. Det var hennes allra för­sta innerliga bön, direkt från hjärtat i ren desperation. Hon ropade till Gud ”var är du, jag behöver dig nu” och upplevde att hon fick till svar ”Helen, det är lugnt, Jag är här”. I samma stund släppte panikångesten och hon fylldes i stället med en stark inre frid. Från den stunden kände hon en stark förvissning om Guds existens och närva­ro. Genom 12-stegsgemenskapen fick hon nu för första gången träffa människor som uppmuntrade henne att be och aktivt söka Gud som lösningen för sitt alkoholberoen­de. Steg för steg fick Helen lära sig hur hon kunde försöka ge plats åt Gud i stället för allt annat hon prövat.

— Oftast är Gud den sista anhalten som man testar. Han är den som återstår när man provat alla andra dörrar. Det kanske behöver vara så att alla andra dörrar mås­te stängas för att man fullt ut ska öppna sitt hjärta för Honom och gå in i förvand­lingen som det är att helhjärtat överlåta sig till Gud, säger hon.

Städade i sitt inre

Hon började be och städa ut det hon numera ser som skräp, ältande tankar och känslor, som hon genom åren samlat på sig i sitt inre. Hon slutade också att skylla på alla andra för sina brister och började se att saker som rädsla, oärlighet, själv­iskhet och egennytta låg bakom många av hennes beteenden, en insikt som blev mer eller mindre chockartad för henne. Efter en biktstund fick hon frågan om hon var redo att lämna över allt som hindrade henne att vara till nytta för Gud och dem omkring henne. Hon kände att hon inte hade något att förlora. Den dagen tog re­san närmare Gud ordentlig fart.

— Sen dess har mitt liv fått en mening som känns meningsfull att leva för. Jag känner att jag på riktigt har något att bi­dra med till världen med Hans hjälp, jag har något att ge vidare som gör verklig skillnad på djupet. Fram till dess levde jag för att ha det gott ställt och sökte ständigt efter kärlek på fel platser men Gud har vi­sat mig gång på gång att det inte är där min trygghet är, säger Helen.

”Litar på att Gud fångar mig”

Men vägen har inte varit spikrak. Några år senare drabbades hon en period av ut­mattning och trygghetssökandet fick sig en stor törn då hon fick erfara att gå från att ha det ekonomiskt bra ställt till att vara tvung­en att lita på Guds omsorg, en erfarenhet som hon i efterhand är tacksam över. Hon som varit van vid att vara projektledaren i sitt eget liv fick öva sig på att skala av.

— Att få känna av ”ge oss idag vårt dagli­ga bröd” i praktiken har gett mig en trygg­het och en tro som flyttar berg. Jag upp­levde det nästan som att det var Gud som puttade mig över kanten och sa ”jag kom­mer fånga dig”. Att om och om igen landa i att Gud vet vad han gör, det är min sanning och inte bara ett mantra, säger Helen.

Numera ställer hon sig alltid frågan ”är det jag eller Gud som startar detta” innan hon börjar med något nytt. Och tilliten till att allt kommer att lösa sig är orubblig.

— Jag behöver inte grubbla sönder min eller andra människors tillvaro. Jag bär inte världen på mina axlar utan jag och andra mår som bäst om jag tar rygg på Je­sus, det har jag blivit överbevisad om, om och om igen, säger hon.

En kärlek utöver allt

Idag ser hon som sin livsuppgift att leva med Guds kärlek och vittna om den för andra och i december 2021 tog hon det efterlängtade steget att låta döpa sig, en upplevelse för kraftfull för att hon ska kunna sätta ord på den. Total eufori ligger närmast till hands.

— Det finns något som är så mycket vackrare och tryggare än vi någonsin kan föreställa oss när vi bara sökt i världen ti­digare. Det finns inget i den här världen som kan ge mig den frid som Gud ger mig. Jag vill verkligen uppmana alla att våga bjuda in honom i hjärtat och utforska en kärlek utöver allt de någonsin kan före­ställa sig, säger Helen.

Den andliga hemvisten har hon i Home Kungsholmen, Frälsningsarméns nystar­tade kår i Stockholm. Sedan hon började gå dit pratar hon inte längre om Gud som ett allmänt generellt koncept utan rela­tionen med Jesus har blivit mer och mer personlig för varje vecka. Och den kristna gemenskapen har hjälpt henne genom två nära dödsfall i familjen, tillfällen då hon annars tror att hon hade fallit tillbaka på alkoholen.

— Jag är glad att Gud sammanfört mig med människor som är så starka och fasta i sin övertygelse och som verkligen lever upp till Frälsningsarméns vision ”välkommen hem – livet med Jesus”. Jag är jättetacksam och lycklig att jag har en hemförsamling som känns som hemma, säger Helen.

Idag är även relationen med hennes familj mycket bättre och även om de inte delar tron så stöttar de henne och många band har helats och byggts upp på nytt.

— För några år sedan hade jag inte ens vågat drömma om den tillvaron som jag har idag, jag är så väldigt tacksam till Gud, avslutar hon.

Text och foto: Kiki Broms

Artikeln har publicerats i tidningen Stridsropet nr 1 - 2023

Vill du be till Gud?

Herrens bön eller Fader vår som den är mer känd för att heta, är den mest centrala bönen inom kristendomen. I den nya översättningen heter bönen Vår fader.

Enligt Bibeln var det Jesus själv som lärde ut den här bönen på ett berg i Galileen, som en del av sin bergspredikan. Händelsen beskrivs i Matteusevangeliet (Matteus 6:9-12).

Vår fader 

Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet.
Amen.

Vill du gå en alphakurs om kristen tro?

En alphakurs består av tre delar: måltidsgemenskap, föredrag och samtal kring dagens ämne. Ta gärna kontakt med Frälsningsarmén på din ort eller en annan församling, om vi inte finns på din ort.