Gud överger oss aldrig
Misshandel, barnarbete, depression och självmordsförsök präglade Jonas uppväxt i Iran. Efter flykten till Sverige väntade en utdragen asylprocess och när han blev kristen förlorade han vänner och sin blivande fru. Nu brinner Jonas för att stötta andra som har det tufft i tillvaron.
Först flykt från Afghanistan, sen förföljd i Iran. Inte heller som konvertit i Sverige kan Jonas leva helt fritt. Men här har han funnit tryggheten i tron på Jesus och en familj hos Frälsningsarmén.
Redan som sjuåring började Jonas, nu 24 år, att arbeta som snickare i Iran. Hans familj tillhör minoritetsgruppen hazarer och de hade flytt från hemlandet Afghanistan där flera släktingar förföljts och dödats av talibaner. Men livet som papperslös i Iran var svårt och varken Jonas eller hans tre syskon fick gå i skolan. Dessutom upplevde de mycket rasism och Jonas blev utsatt för både fysisk och psykisk misshandel.
– Jag mådde jättedåligt och har varit med om hemska saker som jag inte vill prata om, säger han.
Som shiamuslim lärde han sig att be fem gånger om dagen, fasta, läsa Koranen och besöka moskén.
– Jag förstod att jag skulle bli straffad av Allah om jag inte gjorde hans vilja. Det fastnade i min hjärna och jag vågade inte ifrågasätta religionen, säger Jonas.
När han var i elvaårsåldern dog flera nära släktingar, inklusive hans egen far. Det kom att leda till tre självmordsförsök, bland annat genom en överdos av starka tabletter.
– Jag ville vara med pappa och tänkte att jag skulle få komma till honom om jag dog, förklarar Jonas som idag är tacksam över att dessa planer misslyckades.
Hjälp från kristna under flykten
Men han såg ingen framtid i Iran. Femton år gammal flydde Jonas och en vän landet med siktet inställt på Sverige, som de hört mycket gott om. Det blev en tre månader lång och riskfylld resa i överfulla bilar och båtar, med hungriga magar och gränspoliser som jagade dem. I Aten träffade de kristna som försåg dem med mat och kläder.
– Jag var förvånad över att de var så snälla och hjälpte oss. Det gjorde mig nyfiken på deras tro, säger Jonas som mest hade hört negativa kommentarer om kristendomen.
Först mötet med Frälsningsarmén
Hösten 2015 nådde kamraterna en skånsk stad och placerades på varsitt ungdomsboende. När det närmade sig jul kom representanter från Frälsningsarmén och bjöd in till julfest på kåren.
– Oh, det var riktigt bra! De hämtade oss i en buss och vi fick mat och julklappar och lekte lekar, minns Jonas glatt.
Hos honom växte intresset för denne Jesus som kom för att dö för mänskligheten, och Jonas började googla efter filmer och annat för att lära sig mer. Samtidigt pågick en utdragen asylprocess som ledde till sömnproblem och depression. Efter två år fick Jonas avslag på sin ansökan.
– Eftersom jag inte var iransk medborgare skulle de skicka mig till Afghanistan – men jag känner ju ingen där. Det kändes hemskt, påpekar Jonas som nu skulle förflyttas till Norrland och skiljas från både skolan och de kompisar han fått i Skåne.
”Jag är med dig och kommer aldrig att överge dig”
Bad Jesus om hjälp – fick bönesvar samma kväll
En period växlade han mellan att sova på tågstationen och hos vänner. Han sökte hjälp i tre moskéer utan att få gehör, men så besökte han en söndagsgudstjänst på Frälsningsarmén.
– Jag kommer aldrig glömma den dagen. Jag grät och blev alldeles varm inombords av atmosfären. Jag tror att jag kände av den Helige Ande då för första gången och jag berättade min historia för ledarna där, säger Jonas.
– Efteråt gick jag ner till stranden och sa till Jesus att om han finns så måste han hjälpa mig. Samma kväll ringde en person från kåren och sa att jag fick bo hos dem, fortsätter Jonas och ler stort.
Blev en ny människa genom dopet
Där kom han att bo under ett par år och där deltog han också i en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro, på persiska som hölls av landsmän som konverterat från islam efter att de mött Jesus. Snart tog även Jonas emot Jesus som sin frälsare och lät döpa sig.
– Det är den bästa dagen i mitt liv för jag fick lämna allt tungt bakom mig och blev en ny människa, utbrister Jonas.
Konsekvenserna för omvändelsen
Trots glädjen har han varit rädd för konsekvenserna av sin omvändelse. När han såg bekanta passera utanför kåren gömde han sig för dem. Det har hänt att gäster lämnat en fest Jonas varit på när de fått nys om att han konverterat.
– Jag har mått jättedåligt över det. Jag har fått höra att jag är äcklig och jag har drömt att någon försökt döda mig med kniv. Samtidigt har jag känt en röst inom mig säga att jag inte ska vara rädd, att det finns någon som är med mig. Jag har tänkt att det måste vara Jesus, menar Jonas.
Ett annat bakslag var när han träffade en tjej ur samma folkgrupp och började planera giftermål. Jonas fick då ett ultimatum – att omvända sig till islam igen, annars skulle hans blivande fru bli utesluten ur sin familj. Det ledde till osämja och diskussioner och paret bröt slutligen kontakten.
Trodde Gud hade glömt mig
– Det var väldigt jobbigt och jag blev deprimerad men jag kunde inte omvända mig, för jag kan ju inte ljuga för mig själv. Jag var arg på Gud och undrade varför så mycket dåliga saker hände mig och om han hade glömt mig, berättar Jonas.
Men i en dröm hörde han en välbekant röst som sa: ”Jag är med dig och kommer aldrig överge dig.”
– Jag bad genast Gud om förlåtelse. Jag hade aldrig den kontakten med honom som muslim men han är en far som förlåter och nu mår jag bra igen, säger Jonas och skrattar med glittrande ögon.
”Wow, jag kan inte beskriva hur mycket det skulle betyda för mig att få bli använd av Gud”
Totalt har han fått elva avslag på sin asylansökan och två utvisningsbeslut, trots att livet för en konvertit är förknippat med livsfara i hans hemland. Men han har fått fin uppbackning av vännerna i Frälsningsarmén.
– En gång var minst tio personer med mig till Migrationsverket. De bad för mig innan jag skulle på mötena och tack vare det har jag inte känt mig så ensam och rädd, påpekar Jonas tacksamt.
– Kåren betyder jättemycket för mig, den är mitt andra hem och människorna där är som min familj, fortsätter han.
Uppehållstillstånd och fast tjänst
För fyra år sedan öppnades hans ärende igen och den här gången fick han det efterlängtade beskedet: Ett treårigt uppehållstillstånd som på sikt kan bli permanent.
– Jag blev chockad men tackade Gud – det är som han sa i drömmen, att han är med mig! utbrister Jonas.
– Det är första gången ett land accepterar mig som en medborgare med rättigheter och nu ser jag en framtid, fortsätter han.
Det hela firades med vännerna på kåren och Jonas gläds över passet som har möjliggjort för honom att hälsa på sin familj, vilket han gjorde för ett par år sedan. Via kontakter på kåren fick han en praktikplats på en firma där han nu kör truck, är fast anställd och dessutom avdelningschefens andreman.
Som lägerledare inom Frälsningsarmén har han fått dela sin livsberättelse och upplevt förbönens helade kraft, både för egen del och när han bett för andra med krämpor.
– Det känns väldigt bra och jättespännande, säger Jonas entusiastiskt medan det riktigt lyser om honom.
– Wow, jag kan inte beskriva hur mycket det skulle betyda för mig att få bli använd av Gud. Och jag vill fortsätta hjälpa människor, som till exempel en familj i Iran som jag skickar pengar till, men också personer med psykisk ohälsa, eftersom jag har egen erfarenhet av det, avslutar han.
Text och foto: Teresia Jansson
Jonas heter egentligen någonting annat. Av försiktighetsskäl väljer han att inte visa sitt ansikte.
Artikeln har publicerats i tidningen Stridsropet nr 1 - 2024
Fakta om Jonas
Ålder: 24 år.
Bor: I lägenhet i Skåne.
Familj: Mamma, en syster och två bröder i Iran.
Sysselsättning: Truckförare.
Hobby/Intressen: Fotboll, film (särskilt kristna), träffa vänner.
Favoritbibelord: Johannes 1:1-5: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”
Kristen favoritsång: ”Who you say I am” av Hillsong.
Högsta önskan just nu: Att bli använd av Gud och hjälpa människor i nöd.
Vill du be till Gud?
Herrens bön eller Fader vår som den är mer känd för att heta, är den mest centrala bönen inom kristendomen. I den nya översättningen heter bönen Vår fader.
Enligt Bibeln var det Jesus själv som lärde ut den här bönen på ett berg i Galileen, som en del av sin bergspredikan. Händelsen beskrivs i Matteusevangeliet (Matteus 6:9-12).
Vår fader
Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet.
Amen.
Vill du gå en alphakurs om kristen tro?
En alphakurs består av tre delar: måltidsgemenskap, föredrag och samtal kring dagens ämne. Ta gärna kontakt med Frälsningsarmén på din ort eller en annan församling, om vi inte finns på din ort.
