”Gud finns och vill hjälpa dig”

Chatarina Haglund växte upp i Skövde med enbart sin mor eftersom föräldrarna skilde sig tidigt. Mamman var troende och tog regelbundet med Chatarina till en pingstförsamling. Det var inget dottern tyckte var särskilt kul men i tonåren växte intresset för den kristna tron, i synnerhet efter att Frälsningsarmén byggt ny kårlokal i Skövde.

– Jag gick dit av nyfikenhet och fastnade för den öppenhet, kärlek och värme jag kände där, säger hon.

"Först blev jag arg och bitter på Gud"

Sedan dess har hon varit med i den kåren ända tills i början av det här året då hon bytte till Frälsningsasrméns kår i Skara. Det berodde delvis på att kårledaren i Skövde, Ragnhild Granholm, förflyttades dit och hon är någon som står Chatarina väldigt nära.

Chatarina är gift och har två söner i övre tonåren och när det uppstod en svår situation gällande den ena sonen fanns Ragnhild, som också är samtalsterapeut, där som stöd. Ragnhild fick även Chatarina att börja gå Frälsningsarméns tvååriga bibelskola på distans.

– Först undrade jag varför detta hände min son och jag blev arg och bitter på Gud. Men under studierna och träffarna fick jag uppleva att Gud är med i allting, att han aldrig sviker utan är trofast, säger Chatarina.

– Jag kom över det som varit och fick en omstart, fortsätter hon.

Bibelskolan gjorde Chatarina frimodig

Eleverna träffades två gånger per termin och när Chatarina kom hem efter första tillfället fick hon höra både av Ragnhild och av andra att hon såg förvandlad och mycket gladare ut, vilket hon även kände själv väldigt starkt på insidan. De två åren kom att göra avtryck även på så vis att den tidigare väldigt blyga och tystlåtna Chatarina har blivit mycket mer frimodig och har nu lättare att tala inför folk. Förut avskydde hon det och nu fullkomligt älskar hon det och njuter av det.

"Gud jobbar med en hela tiden"

Bibelstudierna har hjälpt Chatarina att överlåta sig själv och det hon går igenom till Gud, något hon erkänner kan vara svårt ibland men gör man det så ser man resultat, upplever hon. Ett bibelställe som kommit att betyda mycket för henne är det om lerkärlet i krukmakarens hand.

– Lerkärlet gick sönder hela tiden men krukmakaren fortsatte att forma det. Och jag tänkte att, ja just ja, sådan är ju även Gud, han jobbar med en hela tiden, formar och slipar en, förklarar hon.

Evangelisten helade Chatarinas fot

Under 80-talet var hon med om ett fysiskt helande. Då hon har skört skelett stukade hon ena foten omkring 1-3 gånger per år och under ett möte med evangelisten Roger Larsson satt hon längst fram med sina kryckor. I slutet av gudstjänsten gick Roger Larsson fram till Chatarina och bad för helande av hennes fot. Han tog hennes kryckor och lade dem i kors över botbänken där man kan böja knä och be.

– Jag behövde dem inte när jag gick hem och sedan dess har min fot varit bra, helt otroligt!, utbrister Chatarina.

Kårledarens högra hand

I våras fick hon rollen som fanjunkare i kåren, då hon i princip är kårledarens högra hand, något hon har glatts mycket över. Hon ser på framtiden med tillförsikt och hoppas kunna vara med och bygga vidare på "Minns du sången"-kvällar och bönemöten, få kören att växa och att fortsätta sjunga på gator, torg och äldreboenden.

Chatarina nämner sitt favoritbibelord som står att läsa i Jesaja 41:10: "Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand."

– Det har betytt jättemycket när jag har drabbats av mörker och svårigheter. Det är ett ord jag har gått tillbaka till många gånger, säger hon.

Hon vill uppmana den som går igenom tuffa tider och som ännu inte har en tro på Gud att ta kontakt med en kyrka eller pastor eller att själv knäppa sina händer och be en kort, enkel bön. Hon understryker att Gud även hör de tysta bönerna och att det inte behövs många och krångliga ord. När allt känns helt hopplöst så har Gud alltid en utväg.

– Gud ser till hjärtat och han vill öppna en dörr för att du ska komma ut i ljuset igen. Det räcker att säga: "Jesus, hjälp mig!", avslutar hon.

Text och foto: Teresia Jansson