"Gud blev min livlina"

Johan Richloows familj tillhörde en baptistkyrka och mamman var pastor. I skolan kände sig Johan annorlunda och blev retad, delvis för att han kom från ett kristet hem. Han hade en stark barnatro men vågade inte riktigt stå upp för den och med tiden kom den att mattas av.

När Johan i 20-årsåldern arbetade som kyrkvaktmästare märkte han att någonting inte stod rätt till eftersom han började plågas av förföljelsenoja.

— Jag sa till prästen och min läkare att antingen var det fel på mig eller på hela världen, berättar Johan.

— Jag trodde att folk var ute efter mig och min familj, att alla ville oss illa. Det kändes outhärdligt hotfullt och läskigt, fortsätter han.

”Jag ville egentligen inte dö”

Det visade sig att han drabbats av en psykossjukdom och han kom till psyket där han vistades en kort tid.

Han mådde så dåligt att han tillslut försökte ta sitt liv genom att linda en duschslang runt halsen och strypa sig själv. Han hade även tagit fram ett glas som han tänkte krossa och skära sig med. Av någon anledning bad han en bön till Jesus mitt i allt även om han idag inte minns de exakta orden.

— Jag ville egentligen inte dö men jag tänkte att det var enda vägen eftersom jag trodde att folk försökte komma åt min familj genom mig, förklarar Johan.

Då hör han springande steg. Johans mor hade sett glaset på golvet när hon var på besök och anat oråd så hon ringde upp personalen som nu kom för att titta till honom. Därmed avbryts självmordsförsöket och Johan erkänner till slut vad han var i färd med att göra. Han kom på sig själv med att känna sig feg som tänkt avsluta livet på det sättet.

— Så jag ville aldrig göra om det, det är fel att utsätta dem man älskar för något sådant, menar han.

Johan både sov och åt dåligt och gick ner mycket i vikt. När han sedan fick tunga mediciner blev han så trött att han mer eller mindre sov bort dagarna istället. Samtidigt tyckte han att det var lika bra så att han slapp tänka på alla vanföreställningar, fel och misstag som präglat hans liv.

Men efter 15 år testade han att sluta med den ena medicinen och då försvann det mesta av ångesten han lidit av. Han slutade då även med den andra och det funkade bra i tre månader, sedan fick han abstinensbesvär och svårt att andas om nätterna. Han blev allt sämre i sin psykiska hälsa och mådde väldigt dåligt.

Under många år hade Johan svårt att se någon glädje i tillvaron och ibland kände han en oförmåga att delta i sociala sammanhang. För omkring fem år sedan började han fundera alltmer kring meningen med livet. En dag föreslog hans mor att han skulle gå till Frälsningsarmén i Strängnäs och träffa kårledaren Daniel Viklund som är väldigt musikalisk precis som Johan. Det gjorde han och det blev en vändpunkt.

— Jag kände i mitt hjärta att det Daniel berättade om Jesus var sant. Jag tror jag grät i ett år med ett förkrossat hjärta och av tacksamhet när jag förstod att det finns något mer i livet, säger Johan.

— Jag var på botten men förstod att Gud finns och att han är god och att hålla blicken på honom som är ljuset blev en livlina för mig. Jag har fått många bönesvar och idag känner jag mig väldigt trygg och är inte ensam längre, fortsätter han.

Johan bad bland annat om att han skulle kunna sluta med snus och cigaretter och det har han kunnat göra utan några återfall. Det har inte hänt tidigare och abstinensbesvären är borta sedan länge.

Vill gärna bli frälsningsofficer

Han kom till kåren i Strängnäs år 2017 och två år senare invigdes han till frälsningssoldat. Johan som nu är 40 år har en halvtidsanställning på kåren där han hjälper till med lite av varje, bland annat praktiska saker och ibland håller han i morgonbönen. Trots sin hälsokamp har han lyckats slutföra utbildningar inom musik och gör nu egna låtar, främst i genren hip hop. Han spelar också kornett i lovsångsteamet och är med i Frälsningsarméns brassband.

— Kåren betyder jättemycket för mig, jag är så glad att vara en del av den. Där finns en väldigt uppbygglig och bra gemenskap, en plats där vi respekterar varandra och har Jesus i centrum, säger Johan.

Han har gått Frälsningsarméns tvååriga bibelskola på distans. Några gånger har han även följt med på missionsbåten Shalom och det har påverkat hans gudstro då han fått insikter och haft andliga upplevelser. I framtiden vill han hålla på med musik och spela trumpet men han skulle gärna bli frälsningsofficer också. En dröm är även att hjälpa till att förse exempelvis Afrikas länder med rent vatten.

"Jesus ger tro, hopp och kärlek"

Johans mående har förbättrats avsevärt på sistone.

— Det går inte att beskriva vilken skillnad det är! Jag mår psykiskt bättre och nu vill jag vara en del av ett socialt sammanhang och ha ett arbete, utbrister han.

— Jag känner hopp och glädje inför dagen, förr ville jag bara dra täcket över huvudet, fortsätter han.

Han nämner ett par favoritställen i Bibeln såsom Johannesevangeliet 14:1 där Jesus säger: ”Låt inte era hjärtan oroas, tro på Gud och tro på mig”, och Matteusevangeliet 7:7: ” Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er…”

— Det är mycket man inte har kontroll över i livet men tron på Jesus förvissar oss om att det finns lösningar och det ger en väldig trygghet, säger Johan.

— Jesus ger tro, hopp och kärlek och om man söker honom med ett ärligt hjärta så vänder han sig inte bort från en, avslutar han.

Text: Teresia Jansson