Gud är i detaljerna
Fanny Ljungholm är blivande frälsningsofficer. Här berättar hon om sin tro, hur och när hon blev frälst och om händelser ur sitt liv på sin väg med Gud.
Jag valde att börja tro på Gud när jag var 15 år. Sedan dess har det påverkat hela mitt liv, mitt förhållningssätt till mig själv och andra. Jag är av den tron att jag är en liten del av Guds stora sammanhang.
Jag tror inte att jag är en slump utan meningen. Jag tror att Gud alltid trott på mig, och att Han har goda tankar för mig. Jag tror att Gud varit mig nära även när jag själv levt långt borta från Honom. Därför är jag av den önskan att allt vad jag är och allt vad jag gör ska få vara till Guds ära. För i mig själv är jag liten men tillsammans med Gud är jag allt vad jag ska vara och har allt jag behöver.
”"Mitt största och viktigaste missionsfält."”
Finaste gåvan med att vara kristen
Jag har så otroligt mycket vackert att vara tacksam för i mitt liv men har självklart inte varit förskonad från svårigheter. Den finaste gåvan med att vara kristen är att jag tror jag har förmånen att äga ett par glasögon genom vilka jag får se på saker och ting på ett nytt sätt, vad jag än är med om.
För mig kan min tro på Jesus sammanfattas med de kända orden tro, hopp och kärlek. Att jag följer Jesus formar mitt liv fullständigt. Allt jag är med om, gör och framförallt är i mitt liv, beror på Gud och all ära vill jag ge till Honom.
Jag skulle kunna lyfta fram många saker, människor och platser där jag ser hur Gud på ett taktiskt sätt format mig. Jag blir förundrad över Hans storhet när jag tänker på det och ser att Guds timing är så mycket större och mer precis än jag själv någonsin skulle kunna ordna det för mig.
Jag faller alltid tillbaka på Gud
Ofta försöker jag planera för mig själv ändå, ordna allt till det bästa och klara mig själv men jag faller alltid tillbaka på Gud och förstår gång på gång att Han har allting i sin stora hand. När jag tittar genom mina glasögon ser jag att Gud ville visa mig något som jag inte hade upptäckt och förstått i mitt hjärta, men som jag behövde förstå och veta. Han ville återigen forma mig och låta mig förstå någonting viktigt.
Gud lär mig saker genom min dotter
Så Han gav mig Majken, min lilla spralliga underbara dotter som jag fått den stora äran att vara mamma till, som jag får älska och vårda, stötta och rusta för att hon en dag ska stå på egna ben. Jag ser det som att hon är mitt största och viktigaste missionsfält. Att jag som liten människa har fått det ärofyllda uppdraget att ta hand om en annan människa är väldigt stort för mig. Det jag inte kunde veta eller förstå när hon kom, var att Gud skulle lära mig så mycket genom henne och visa mig på så mycket viktigt genom vår relation.
Prestationskarusellen
I den här världen mäter vi oss gärna genom det vi gör. Gör vi något så är vi någon. Karriär, status, att synas och påverka, göra avtryck och få beröm blir lätt det viktigaste. Det är så lätt att hamna i en prestationskarusell, där bekräftelse för prestationer blir väldigt viktigt. När det smyger sig in i ens gudsbild också, och i det engagemang som i mitt fall är i Frälsningsarmén, då blir det inte så bra.
Jag har aldrig varit karriärslysten men tidigt känt ett kall in i Frälsningsarmén för att bli officer. Dit är jag och min man nu på väg och Gud har format mig och slipat mig för att gå in i den kallelsen. I det finns inga tankar alls på karriär eller status. Det är inte det jag åsyftar. Det är lätt att ens identitet bygger på prestation och självförverkligande och inte på att vara ett Guds barn men när jag blev mamma vändes det där rakt upp och ner.
Guds faderskärlek för mig
Jag känner den där explosiva kärleken för mitt barn, och den blir bara starkare och starkare för varje dag som går. Om jag känner så för henne, oavsett vad hon gör eller presterar eller någonsin kommer prestera - vad känner då inte Gud själv för mig? Det fick mig att börja tänka på ett nytt och omvälvande sätt, och även känna Guds faderskärlek för mig på ett helt nytt, men avgörande sätt för min tro och relation med Honom.
För den jag är, inte för det jag gör
Det var också så nyttigt att möta en liten människa som inte bryr sig ett dugg om vad jag presterar, gör eller engagerar mig i, som inte vill ha mig här eller där, på ditt och datt utan bara här. Totalt närvarande och stilla. Hon behöver mig för den jag är, inte för det jag gör. För henne är jag trygghet och kärlek. Det är en fin och helt unik relation när man låter den vara så och det är en relation som lär mig så mycket om vem jag egentligen är.
Vi är alla unika
Min dotter har också lärt mig vad en enda människa betyder. Hon visar mig hur stort Gud tänker om oss var och en. När man får följa livets mirakel genom en graviditet och när en liten person föds blir man hisnande medveten om hur stor Guds kärlek är. Det finns ingen som Majken, hon är helt unik och världen skulle vara ändlöst mycket tommare om hon inte fanns. Hon är ingen slump. Hon är så genomtänkt, ett riktigt mirakel.
Hon lär mig att det inte bara gäller henne, utan varenda liten unge därute. Och varenda vuxen för den delen. Ingen av oss är någon annan lik. Vi är alla unika. Det är otroligt stort när man stannar upp och tänker på det, och det finns mitt i allt det ingen som är mer värd än den andra. Allas lika värde, får en helt ny innebörd och det har jag fått upp ögonen för på ett nytt sätt.
En frälsningsofficer som kämpar
"Det finns så många Majken där ute."
Därför har jag blivit mycket känslig för barn som far illa och är helt övertygad om att Gud lägger den nöden och smärtan på mitt hjärta. Jag brukar be Honom att göra så med det som även smärtar Honom så att jag ska förstå vad jag ska be för, kämpa för och tjäna i. Majken har lärt mig det. Det finns så många Majken därute som säljs som sexslavar, som blir utsatta för olika former av misshandel, som lever i krig och fattigdom, blir mobbade och som inte blir älskade och sedda som de skulle. Det har blivit så verkligt för mig på ett smärtsamt sätt och jag tror det är nödvändigt om man ska kunna vara frälsningsofficer som jag ska bli, att saker smärtar och skaver, så jag inte somnar utan kämpar.
Gud är i detaljerna
Gud har också låtit mig genom Majken få stanna upp. Att gå på promenad med en 1,5-åring är ganska terapeutiskt. Majken ser det stora i det lilla och det är så fint tycker jag. Hon har inga krav på storslagna resor, upplevelser, kickar eller konsumtion. Hon blir lyckligare än lyckligast när hon ser en myra eller en hund. Hon kan gunga hur länge som helst och glömmer tid och rum när hon lutar sig bakåt och kisar mot himlen. Och mitt liv får en helt annan lunk. För mig var det helt nödvändigt. Majken har visat mig att det är mer än okej att vara, att vila och att uppskatta detaljerna. För Gud är i detaljerna.
Det spelar ingen roll om vi vinner hela världen men förlorar oss själva. Ibland tror jag vi riskerar att göra det när livet bara snurrar på och vi söker saker långt där borta, i nästa gathörn, nästa månad, vid nästa upplevelse, när vi söker i det yttre istället för i det inre eller i det som är någon annanstans istället för här och nu.
Tillåta oss att vara Guds barn
Majken lär mig också hur jag tror Gud önskar att vår relation med Honom ska vara. Ett barn litar på, förtröstar på och lyssnar på sin förälder. Ett litet barn ifrågasätter inte sin förälder eller misstror att denne skulle vilja sitt barns allra bästa. Ett litet barn förstår inte allt eller varför saker och ting ska vara på ett visst sätt, men barnet litar på sin förälder och tror på att föräldern vet vad den gör.
Så tror jag Gud önskar det för oss, att vi bara skulle tillåta oss att vara just det, Guds barn. Jag ser att jag behövde förstå det här i mitt hjärta, och att nu var rätt tid. Det är så Gud vill forma oss var och en, tror jag. Jag känner mig tacksam för insikten och spänd på framtiden därför att jag vet att Gud inte slutar forma mig utan fortsätter sitt formande dag för dag. Jag vill alltid fortsätta att se på mitt liv genom de där glasögonen och låta mig bli formad av Gud.
Text: Fanny Ljungholm
Foto: Privat
Vill du be till Gud?
Herrens bön eller Fader vår som den är mer känd för att heta, är den mest centrala bönen inom kristendomen. I den nya översättningen heter bönen Vår fader.
Enligt Bibeln var det Jesus själv som lärde ut den här bönen på ett berg i Galileen, som en del av sin bergspredikan. Händelsen beskrivs i Matteusevangeliet (Matteus 6:9-12).
Vår fader
Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet.
Amen.
Vill du gå en alphakurs om kristen tro?
En alphakurs består av tre delar: måltidsgemenskap, föredrag och samtal kring dagens ämne. Ta gärna kontakt med Frälsningsarmén på din ort eller en annan församling, om vi inte finns på din ort.
