Från självmordsförsök till bönesvar

Jag är född i USA, jag flyttade till Sverige när jag var 8,5 år, jag följde efter min far hit, resten av min familj stannade i USA så jag har pendlat lite fram och tillbaka.

Min tonårstid och mitt unga vuxna liv präglades av att jag hade det ganska stökigt som barn och ungdom med mycket sexuella övergrepp, mycket småbrott och så, som senare ledde mig in i tyngre kriminalitet och jag var väldigt lost.

Jag kände inte att mitt liv hade någon större mening. Jag blev kliniskt deprimerad och under större delen av mitt liv från 13-14 års ålder har jag haft kontinuerliga självmordsförsök, lidit av psykisk ohälsa och varit sjukskriven längre perioder.

Som hemlös fick jag hjälp av Frälsningsarmén

I slutet på april 2020 så brann min lägenhet på söder ner. Jag blev hemlös och hamnade på gatan. Första månaden jag var hemlös fick jag in på mitt konto 200 kronor och jag var tungt inne i ett missbruk.

Jag kom först i kontakt med Frälsningsarmén på deras sociala center i Hornstull där de bjöd mig på frukost, gav mig varma kläder, en varm vinterjacka, mössa, handskar och långkalsonger. Senare kom jag i kontakt med Frälsningsarmén på deras härbärge Midsommarkransen där jag spenderade julen 2020. Jag satt och åt julmiddag med en i personalen och jag kommer ihåg att jag sa till honom ”jag tycker det är så fint, bemötandet ni ger oss här, vi hemlösa, därför det är inte så vanligt att vi behandlas med respekt och som medmänniskor”.

Där och då såddes ett frö i mig.

Behövde vägledning av en högre makt

I slutet av november 2021 hamnade jag på sjukhus på grund av ett självmordsförsök. Strax efter att jag kom ut från sjukhuset hittade jag till kyrkan. När jag hittade till kyrkan så visste jag inte exakt vad det var jag sökte. Jag visste bara att jag kände mig ihålig, att jag kände mig tom, att jag behövde en vägledning av en högre makt. Min plan från början var att jag skulle lära mig om alla ”tro” för att hitta det som passade mig.

Efter några veckor i kyrkan insåg jag ”jag har inte mått dåligt en enda dag sedan jag hittade hit och jag har mått dåligt hela mitt liv”. Och jag tror inte på tillfälligheter. Så jag började lära mig mycket jag kunde om kristendomen. Jag försökte hänge mig till Jesus, jag hängav mig till Jesus, och jag började bara må bättre och bättre.

Jag fick otroliga bönesvar. Vid det tillfälle var det en man som frågade mig ”Vill du se ett mirakel?”. Och jag svarade ”Ja det är klart jag vill”. Han sa ”Har du ont någonstans?” ”Ja jag har fem brutna revben och ett brutet bröstben.” Och så bad han för mig och redan samma kväll så, alltså jag försökte verkligen provocera fram smärtan, för jag kunde inte tro först att den var borta men det var den och den kom aldrig tillbaka heller.

Jag räknar min frälsning från den dagen i princip.

Några av sakerna jag älskar med Jesus är att jag aldrig känner mig ensam, att jag alltid får vägledning, att jag alltid får trygghet, att jag alltid har någon jag kan prata med som alltid ger mig svar och de svaren jag behöver. Det var min väg till Gud.

Filmat och redigerat av: Julia Adolfsson