Från kriminell till kristen ”dåre”

Magnus Magnusson var yngst av nio syskon och när han var elva år dog pappan efter en tids sjukdom.

– Det var hemskt. Det sista pappa sa på parkeringen innan han åkte till sjukhuset var "Jag kommer tillbaka". Det minnet har etsat sig fast, säger Magnus.

"Det kriminella livet gav spänning"

Han bodde periodvis hos en av de äldre bröderna och dennes familj och ett tag hos mamman som tragiskt nog hamnade i ett amfetaminmissbruk efter en tid. När pappan som var hederlig, snäll och rättvis försvann ur bilden var det som om Magnus värld rämnade. Han drogs in i ett ungdomsgäng som begick brott, såsom snatteri och rån.

– Jag var inte så bra i skolan och gick i en "obs-klass", för elever med behov av extra resurser, så jag kände mig utanför och inte hemma någonstans. Det kriminella livet gav spänning, förklarar han.

"Drogerna hjälpte mig att stänga av"

Även droger kom in i bilden och främst gällde det amfetamin även för honom. Då Magnus umgänge också höll på med det så var det svårt att inte falla dit själv och det var som om Magnus hade ett behov av att leva upp till någon slags bild kamraterna hade av honom.

– Drogerna hjälpte mig att stänga av när det gällde tidigare relationer exempelvis och de gjorde att jag orkade med kriminaliteten, säger Magnus.

Fängelset ledde till tolvstegsprogram på kristen grund

Med åldern blev brotten allt grövre och denna livsstil präglade Magnus tills han var 36 år och det hann bli många fängelsevändor under åren. Som längst satt han inne nästan tre år i sträck. Men så blev han jagad av polisen i bil en vinterdag och det slutade med att han gav upp där och då, något han beskriver som en lättnad.

Magnus häktades och avtjänade ytterligare ett fängelsestraff men vid den här tidpunkten hade han bestämt sig för att han ville göra upp med sitt destruktiva leverne. I slutet av vistelsen på anstalten sökte han till ett behandlingshem i Skillingaryd som erbjöd ett tolvstegsprogram på kristen grund. Detta var för sju år sedan och där kom Magnus i kontakt med flera troende.

– De pratade om Jesus och det gjorde mig intresserad, minns han.

Det var också där Magnus träffade Jennie som kom att bli hans fru. De började be och läsa Bibeln tillsammans och efter en tid besökte de en internationell församling i Jönköping även om det i början kändes ganska märkligt.

– Det var roligt att se de kristna, hur de lovprisade Gud. Jag skrattade och tänkte; vilka dårar!, berättar Magnus.
– Men plötsligt stod man där själv och prisade Gud. Det var en sådan glädje där och den värme och kärlek som jag saknat sedan barndomen kom in i mig, fortsätter han.

"Förr hade jag inget samvete"

Successivt närmade sig paret Gud och snart lät de båda döpa sig som ett tecken på att de tagit emot Jesus i sina liv. Det blev som ett avstamp då de lämnade det gamla livet bakom sig. Magnus nämner att det har skett mycket i hans inre efter den dagen.

– Förr hade jag inget samvete men nu tänker jag mer på vad jag gör och jag hanterar problem som uppstår på ett helt annorlunda sätt. Nu pratar jag om det, kontaktar berörda personer och löser det på ett bra sätt. Att sitta i fängelse bekom mig inte förut, det var som att vara på vilohem en stund, säger Magnus.

Livet idag

Idag är han och Jennie medlemmar i den internationella församlingen. Både Magnus och Jennie har två barn vardera sedan tidigare och ett gemensamt. De två yngsta bor fortfarande hemma. Magnus arbetar dessutom som vaktmästare i kyrkan. Han nämner att de i hans gamla umgänge slog vad om hur länge han skulle klara av att hålla sig ifrån kriminaliteten och vissa ville till och med ha tillbaka honom eftersom " jag inte var dålig på det jag gjorde", som Magnus uttrycker det själv. Andra tyckte däremot att det var skönt att han rest sig upp och börjat leva ett vanligt "svensson-liv".

Om Magnus inte hade brutit med det gamla livet hade han suttit i fängelse eller dött på grund av drogerna eller kriminaliteten, tror han.

– Klimatet har hårdnat enormt mycket på senare tid. Nu skjuter människor ihjäl varandra för någon hundralapp, påpekar Magnus.

Stöd och gemenskap genom Frälsningsarmén i Jönköping

Men hans gamla liv gör honom fortfarande påmind i form av skulder i miljonklassen. Att han fått möjligheten att genomgå skuldsanering ser han som en gåva från Gud även om det är tufft att leva väldigt knapert under några år.

– Jag tror inte att jag hade fått godkänt för skuldsanering om jag inte hade Gud men jag tror att de har sett att jag har försökt sköta mig i många år så det är skönt att få den här chansen, säger Magnus.

Om ett och ett halvt år är det över och då blir livet enklare, något Magnus ser framemot. Kanske blir det till att fira med en räkmacka, tänker han.

I samband med att Magnus blev frälst fick han också kontakt med Frälsningsarmén i Jönköping. Där har familjen fått stöd i form av matkassar bland annat. Magnus, Jennie och de yngsta barnen deltar också i familjemiddagar där och följer med på utflykter och annat. Senast nu i somras var de på ett fullbokat familjeläger. På så vis har de fått många vänner i kåren och Magnus går nästan dagligen dit och fikar.

– Frälsningsarmén har betytt jättemycket med tanke på den ekonomi vi har men också för gemenskapen. Familjemiddagarna är härliga och där träffar sexåriga sonen kompisar också, säger Magnus.
– Gud är en god och kärleksfull pappa som lyssnar och som sträcker ut sin hand. Han är med var och varannan dag och styr upp saker, avslutar Magnus.

Text: Teresia Jansson