Från ateist till troende – Tyra tog steget

— När jag blev ledsen som barn hade jag svårt att hantera mina känslor. De visade sig i ilska och jag kunde smälla igen dörrar och kasta saker.

Det säger 20-åriga Tyra Andersson som växte upp utan sin pappa, som förde en destruktiv livsstil. Men när Tyra var i fyraårsåldern stötte hon och mostern en dag ihop med honom.

— När jag kom hem berättade jag glatt för mamma att jag hade träffat pappa, minns Tyra.

Kände sig oönskad och skuldbelade sig själv

Nu fick den lilla flickan dock veta tunga sanningar. Fadern hade avtjänat ett fängelse-straff efter att ha misshandlat Tyras mor sju månader in i graviditeten. Han hade till och med hotat att skära ut barnet med kniv, något som förhindrades av mamman och Guds beskyddande hand. Inte heller ville han skriva under faderskapsintyget. Men nu när de ändå hade mötts ville han trots allt att träffa sin dotter igen och lovade att höra av sig. Något som dock aldrig skedde.

— Det påverkade mig starkt. Jag kände mig oönskad, säger Tyra.

Länge har hon skuldbelagt sig själv och anpassat sig i olika sammanhang för att bli omtyckt. Hon har kämpat med höga prestationskrav, ätstörningar och social fobi. Hon hoppade av gymnasiet men läste sedan på distans.

— Jag hade dåligt självförtroende och mådde jättedåligt. Ingenting kändes roligt och jag undrade om det inte fanns något mer i livet än att jaga tillfälliga kickar och tillfredsställelser, förklarar Tyra.

Hur kan man tro på en Gud?

Vilsenheten skapade en längtan efter tillhörighet så när hon under covidpandemin bjöds in till en kyrka tackade hon ja. Tidigare hade hon inte förstått hur man kan tro på Gud men predikan grep tag i henne. Pastorn berättade om hur han såg sina vänner hoppa ner i vattnet från en klippa. Själv vågade han inte på grund av alla hans ”tänk om…” Till slut tog han ändå klivet ut i tro och efter det ville han hoppa igen och igen.

— Allt blev tydligt för mig. Jag undrade om någon hade berättat för honom om mina tankar för jag ville också våga tro. Så när han sa ”Våga hoppa!” bestämde jag mig för att ta emot Jesus, säger Tyra.

— Det var som om Gud visste vad jag behövde och gav mig det, så jag bara grät. Som ateist gör man sig själv till Gud och får då bära allting själv, men när jag insåg Guds storhet kände jag mig så liten. Jag hade inte längre hela världen på mina axlar, fortsätter hon.

Kallar jag mig bara kristen?

En månad senare lät Tyra döpa sig. Men de kommande två åren upplevde hon ändå som ”andligt fattiga” då hon inte hade gett hela sitt liv åt Jesus. År 2023 bestämde hon sig för att fasta och söka Gud. I en dröm såg hon en natt ett stort kors på Södermalm i Stockholm. Hon tog sig till den kyrka som hon förstod att drömmen handlade om.

— Där kände jag behovet av att fråga mig själv om jag verkligen var kristen eller om jag bara kallade mig kristen. Man kan vara Ordets ”hörare” utan att vara dess ”görare”, som det står i Bibeln, påpekar Tyra.

— Så jag började leva ett mer disciplinerat och rikare kristet liv med daglig bibelläsning. Min relation med Gud blev helt förvandlad. När man lever nära Jesus tappar man sugen på allt annat, fortsätter hon.

— Du och jag kanske är den enda kristna en viss person träffar eller den enda ”Bibel” den ”läser”. Vi representerar Jesus, så varför inte ge människor det genuina livet med honom?

Tecknet från Gud på Home i Sundbyberg

Kyrkan erbjöd en mängd kurser och aktiviteter och Tyra blev hängiven och engagerad. De egna prestationskraven ledde dock till att hon gick in i väggen. Hon tänkte på bibelordet i Romarbrevet 12:2: ”…låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.” Tyra sa till Gud att hon ville ha just det ordet som ett tecken från honom för att veta hur hon skulle gå vidare. Snart blev hon medbjuden till Frälsningsarméns kår Home i Sundbyberg.

— Och när jag sitter där säger den som leder samlingen att ”idag ska vi prata om Romarbrevet 12.” Då kände jag att jag ska testa Home, fortsätter Tyra entusiastiskt och berättar hur hon började besöka kåren regelbundet.

I Guds familj är jag alltid välkommen

I november blev hon medlem där och deltar i gudstjänster, undervisning och gemenskap. Hon är med i lovsångsteamet och leder även lovsången i ungdomsverksamheten ”Home by Night”. Med Guds hjälp har Tyras självkänsla förändrats, liksom synen på verklig vänskap, en sund familj och bilden av faderskapet.

— I Guds familj har jag en plats och är alltid välkommen och jag har verkligen fått vänner som tycker om mig som jag är. Och min pappa i himlen lyssnar alltid och tycker aldrig att jag är konstig eller jobbig för att jag hör av mig för ofta, säger hon.

Hur du får en god självbild

Till unga tjejer som brottas med sin självbild riktar Tyra några uppmaningar:

— Fråga dig vad Gud säger om dig, läs hans ord och låt honom bli din sanning. Släpp kontrollen och strävan efter perfektion, sträva istället efter att komma närmare Jesus. Han förändrar dina tankar. En god självbild kommer av att du vet vem du är i honom.

Hon nämner några bibelord: Psalm 139:13-14: ”Du har skapat mina njurar, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl.” Lukasevangeliet 12:7: ”Ja, till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade… Ni är mer värda än många sparvar.”

Relationen med pappan idag

För något år sedan bestämde sig Tyra för att förlåta sin far. Sedan dess har de en relation och hon har även fått kontakt med muslimska släktingar på hans sida. Tidigare fick Tyra till sig bibelordet i Apostlagärningarna 11:14: ”Han ska tala till dig, och genom de orden ska du bli frälst, du och hela din familj.” Och i somras fick Tyra veta att hennes faster och man blivit frälsta och i julas även hennes farbror.

— Halleluja! Det har kommit en massa välsignelser på sistone, utbrister Tyra som numera har nästan daglig kontakt med dessa släktingar.

Gud visar planen framåt

En dag bad hon Gud visa henne vilken bibelskola hon skulle söka till. När hon sedan slog upp Bibeln hamnade hon i 1 Johannesbrevet 1:1 som lyder: ”Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets Ord.” Då insåg Tyra att det var Livets Ords bibelskola i Uppsala.

— Jag grät och tackade Gud. Det ordet har jag verkligen kunnat stå på och beskyddats av och det är så fantastiskt att få uppleva bönesvar så direkt i en bön, säger hon.

— Jag har lärt mig massor på bibelskolan, känt så mycket frid och gemenskap och fått nya vänner, fortsätter hon.

Till hösten vill Tyra studera vidare, gärna sociologi eller psykologi. Så nu är bönen till Gud att få fortsätta se planen framåt.

*Alla bibelställen i artikeln är hämtade från SFB15 (Svenska Folkbibeln)

Text: Teresia Jansson
Filmat av: Jonas Nimmersjö

Artikeln har publicerats i tidningen Stridsropet nr 2 - 2025