Förälskad i Jesus

Anna-Catharina Billström Söder­gren, som kallas för Anki, hade en orolig tillvaro i hemmet när hon växte upp. Pappan var alkoholist och de allvarliga bråken mellan föräldrarna gjorde att grannarna fick komma till undsättning. 

— Jag var rädd och brukade sitta un­der symaskinen i hallen när mamma och pappa höll på, minns Anki.

Övervägde att avsluta sitt liv

Lyckligtvis gick fadern på behandling och slutade dricka när Anki var i skolål­dern men mamman dog och pappans nya fru var svartsjuk och behandlade Anki väldigt illa. Hon lät henne inte ha någon relation med sin far och nästan ingenting Anki gjorde var rätt i hennes ögon. Anki mådde fruktansvärt dåligt och var allde­les ensam med sina tankar och när hon gick första året i gymnasiet övervägde hon att cykla iväg till tågspåret och ställa sig där för att avsluta sitt liv.

— Jag hade en sådan ångest och var så förtvivlad. Jag stod inte ut och kunde inte andas, förklarar Anki.

Men någonting fick henne att istället styra kosan mot en manlig bekant som hon lättade sitt hjärta för. Han följde med henne hem och påpekade att Anki inte kunde bo där, varpå hon fick en egen liten lägenhet. Det gjorde hennes tillvaro väldigt mycket bättre.

Ett destruktivt liv tog sin början

Hon blev tillsam­mans med en kille som hon fick en son med men när paret separerade efter åtta år började Anki leva ett destruktivt liv. Hon var ständigt på krogen och träffade män på löpande band. Efter några år in­såg hon att hon måste bryta det mönst­ret. Hon gifte sig med en man men båda drack en hel del och deras första dotter förlorade de efter två månader i plötslig spädbarnsdöd.

— När jag tog upp henne en morgon var hon alldeles iskall och andades inte och jag kände direkt att det inte fanns något liv i henne. Jag fick jättepanik och skrek rakt ut. Det var en hemsk sorgepe­riod och det blev mer alkohol än innan, berättar Anki.

Ett år senare födde hon en dotter igen men makarna drack för mycket, bråkade och till och med slogs och Anki insåg att hennes egen barndom höll på att uppre­pa sig. Mannen hamnade i fängelse på grund av ett alkoholrelaterat brott och satt inne i ett år och då tog Anki tag i situationen och blev nykter. Samtidigt hade hon börjat söka och be till Gud. Hon hade gått i söndagsskola som liten och även om hon inte riktigt haft någon gudstro så fanns hoppet där.

— När jag bad så kände jag mer har­moni i livet och jag hoppades och ville så gärna att Jesus fanns för jag ville ha den tryggheten. Jag tittade på gamla lov­sångsprogram på tv och det strålade om dessa människor och jag ville ha det som de hade, säger hon.

Han sa: ”Oroa dig inte, det ordnar sig. Jag ordnar det här”

Snart fick Anki jobb på härbärget/stöd­boendet Gnistan i Örebro som på den ti­den drevs i Frälsningsarméns regi. Där lärde hon känna en kristen kollega som hon hade många fina samtal med och som svarade på alla de frågor hon hade om den kristna tron. Anki började även läsa Bibeln. En kväll jobbade hon tillsam­mans med kollegans bror som också han är frälst. Efter en stund frågade han om han fick lägga handen på Anki och be för henne. Hon svarade ja direkt.

— Då hände något fantastiskt. Det blev en sådan atmosfär i rummet och i hela huset. Tillochmed de stökiga killar­na blev tysta, utbrister Anki.

— Och han som bad för mig sa: ”Wow, det var länge sedan jag kände det här!” Och jag blev så totalt förälskad i Jesus, säger Anki.

Detta var sex år sedan men det upp­stod en situation på arbetsplatsen som gjorde att Anki blev sjukskriven och åter­igen kände hon sig trasig inuti. Vid ett tillfälle satt hon hemma och grät och ro­pade till Gud. Även denna gång blev hon översköljd av hans närvaro.

— Jag kände så fysiskt påtagligt att Je­sus omslöt mig med sin kärlek och värme och han sa: ”Oroa dig inte, det ordnar sig. Jag ordnar det här”. Och han helade det sargade inom mig fullständigt. Hur jag betett mig mot andra och andra mot mig bara försvann, säger Anki.

”Jag är så frälst så det är inte klokt”

Samma dag återvände maken från fängelset och då han kom ut nykter lyckades paret hålla ihop. Och efter bö­nestunden var Anki så uppfylld av Guds kärlek att hon förklarade för mannen att hon förlät honom för allt hon tyckt att han gjort fel och sa att hon aldrig mer skulle ta upp det igen. Och det har hon heller inte gjort. Maken tog snart också emot Jesus, liksom en av döttrarna, och de började gå i kyrkan tillsammans. Idag ser Anki det bevarade äktenskapet som ett mirakel och sig själv som ett bevis på Guds existens då hon fullkomligt bubb­lar av glädje numera.

— Jag är så frälst så det är inte klokt. Jag är så tacksam till Gud att jag nästan börjar gråta, kvittrar Anki.

Efter sjukskrivningsperioden fick hon en tjänst som omsorgskonsulent på Fräls­ningsarméns kår i Örebro, något hon trivs utmärkt med eftersom hon får hålla i stödsamtal och bry sig om människor. Idag har hon lätt att sätta sig in i andras situation när de har det tufft i livet.

Anki tackar Gud varje dag

Hon berättar om en händelse för fem år sedan. Ena dottern som då var 19 år gammal råkade ut för en svår ridolycka. Hon ramlade av hästen som i sin tur föll över henne. Hon fördes i ilfart med ambulans till sjukhuset där det konsta­terades att bäckenregionen var mycket skadad. Påföljden brukar bli stora blöd­ningar men dessa uteblev tack och lov. Det var många benbrott som läkarna inte riktigt visste hur de skulle laga och även om operationen gick bra så väntade omkring två år i rullstol.

Familjen hade fått ett stort bönestöd från vännerna i Frälsningsarmén och bara fyra dagar ef­ter operationen reser sig dottern mira­kulöst upp med lite hjälp. Sedan tränade hon varje dag på detta. Två månader efter operationen var det tid för röntgen och läkarbesök.

— Läkaren säger då: ”Fråga mig inte hur detta har gått till men du är återställd till 95 procent.” Min dotter lämnade till­baka rullstolen och kryckorna och vi gick därifrån tacksamma till Gud, säger Anki.

Hon tackar också Gud varje dag för allt hon har i livet. Även för det mörker hon har gått igenom eftersom det fått henne att närma sig Gud och resulterat i en så stark tro. Och vandringen med Je­sus blir bara bättre och bättre som hon själv säger.

— Jag har aldrig mått så här bra i hela mitt liv, jag har en sådan livsglädje och så mycket att se framemot med Gud, påpe­kar hon.

— Gud är en way maker, miracle worker, promise keeper, light in the darkness. Det är vad Gud är för mig, avslutar Anki.

Text: Teresia Jansson
Foto: Privat

Artikeln har publicerats i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 4 - 2020