Flydde till Sverige för tron på Jesus

– Jag kände mig besviken på livet och saknade mål, mening och framtidsutsikter. 

Det säger, nu 44-åriga Nazanin, som växte upp i Iran tillsammans med en äldre syster och bror. Familjen var muslimsk och från sju års ålder undervisades barnen i Koranen. Men Nazanin upplevde att hon inte tilläts komma med egna funderingar eller ifrågasätta någonting. Bland annat hade hon svårt för påbudet att bära hijab.

– Under hela skoltiden var jag rädd för Gud och trodde att han var elak och jag fick aldrig någon relation med honom. Jag kände mig skyldig och som om han inte tyckte om mig, berättar Nazanin.

Väninnan läste högt ur Psalm 23

Hon läste vid universitetet och fick en examen i kemi. Hon hade många vänner men var ändå inte lycklig. En dag bad en kvinnlig bekant Nazanin om hjälp med förberedelserna inför en stor fest så Nazanin åkte dit. När de två satt och drack te ute på balkongen ville kvinnan läsa för henne ur en bok men hon var noga med att skyla dess pärmar:

”Herren är min herde, mig ska inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull…” (Psalm 23. SFB15)

– Jag blev rörd i hjärtat och kände ”wow” och undrade vilken bok och författare det var. Men hon sa att jag skulle vara tålmodig och föreslog att vi skulle fortsätta träffas och läsa tillsammans, säger Nazanin som så småningom förstod att det var Bibeln väninnan läste ur. 

”Första gången jag känt mig älskad av Gud”

Den kommande tiden sågs de varje vecka och Nazanin ställde en massa frågor och fick en egen Bibel. Hon började titta på kristna program via satellit-tv och fick även mycket information via sociala medier. Efter en tid tog hon emot Jesus och konverterade till kristendomen.

– För första gången kände jag mig älskad av Gud och nu vet jag att jag är hans barn. Jag är trygg hos honom och kan prata med honom om allt, säger Nazanin.

Snart upplevde hon att flera positiva saker började hända i hennes liv. Bland annat att fick hon en lärartjänst på universitetet och både hon och hennes elever vann priser tack vare hennes utlärningsmetoder.

Fick samtal från underrättelsetjänsten

Nazanin längtade efter att vara i kyrkan tillsammans med andra kristna men det var inte möjligt i Iran då hon hade blivit hindrad av företrädare för hennes tidigare religion. En dag fick hon ett telefonsamtal från ett anonymt nummer som visade sig komma från underrättelsetjänsten i Iran. Nazanin blev pepprad med frågor.

– De undrade varför jag följde så många kristna konton på Instagram och gillade så många av deras inlägg. De undrade om jag hade en Bibel och kristna vänner och sen sa de att de visste allt om mig men ville se om jag ljög, säger Nazanin. 

– Om jag inte slutade vara aktiv på sociala medier skulle alla i min familj förlora sina arbeten, hamna i fängelse och i slutändan dö. Jag slutade med sociala medier men kände mig förföljd vart jag än gick och till slut kände jag att jag inte kunde vara kvar i Iran, det var för farligt och jag hade ofta mardrömmar, fortsätter hon.

Flydde och fick kontakt med Frälsningsarmén

För snart tre år sedan lyckades hon få visum till Italien och reste sedan vidare till Sverige då hon har en släkting här. Att lämna familj, vänner och ett arbete hon älskade var tufft så första tiden här var inte helt lätt för henne.

– Det var ett svårt val men jag kände mig tvungen, påpekar Nazanin.

Efter en tid började hon ta lektioner i engelska och under en rast kom en kvinna fram till henne och frågade om hon möjligen var från Iran. Och så tipsade hon om Frälsningsarméns Kvinnocenter i Akalla, ett rättighetscenter för kvinnor med migrationserfarenhet, där man kan få stöd av olika slag och lära sig svenska. Det här var i augusti år 2023 och under hösten började hon besöka centret regelbundet. Hon fick tala med kaplanen där och när hon fick veta att Nazanin är kristen gav hon Nazanin en Bibel på persiska.

– Jag blev så glad! Jag ville även döpa mig så det gjorde jag i Solna Pingstkyrka någon månad senare, säger Nazanin.

Fann gemenskap på Home

Kort därefter bjöd kårledaren, Kjell Karlsten, in Nazanin till gudstjänst på kåren Home i Sundbyberg, så lite trevande gick hon dit.

– Där kände jag verkligen att jag kom till ett hem där jag kände mig trygg och avslappnad, kommenterar Nazanin.

Nu är hon ledarassistent i barnverksamheten där och hon invigdes som medlem i februari i fjol. Så småningom vill hon bli frälsningssoldat. Nazanin gillar att motionera men har inte råd med ett gymkort exempelvis. Därför gläds hon över Workship-kvällarna på Home som innehåller fysisk träning i kårens träningslokal, gemensam middag och bibelundervisning. Ibland är hon på Kvinnocentret och deltar i kulturprojektet Här & Nu då det bland annat bjuds på besök till teater, opera och museum. En gång i veckan gör hon volontärinsatser i en tjejgrupp i Frälsningsarméns verksamhet för barn i Husby.

– Jag har ju erfarenhet av barn på grund av läraryrket och jag älskar kontakten med dem. I Husby lär jag mig om olika kulturer men får också öva på min svenska så det är jättebra, påpekar Nazanin.

I övrigt arbetar hon deltid på en restaurang och i januari i år började Nazanin läsa på Frälsningsarméns folkhögskola i Ågesta, Farsta. Detta för att få en godkänd gymnasieutbildning och kunna söka till kemistudier på universitetet. På sikt vill hon arbeta som kemilärare även här.

Fortsatt kontrollerad via sociala medier

Saknaden är stor efter hennes egen familj som hon inte har träffat på snart tre år och hon kan varken åka dit eller låta dem hälsa på i Sverige då hon saknar uppehållstillstånd. När hon ansökte fick hon avslag med beskedet att det måste finnas starka skäl för skydd för att hon ska få stanna.

– Men jag har fått meddelanden från säkerhetspolisen i Iran även sedan jag kom till Sverige. Fast jag vet inte om det är tillräckligt som bevis för hotbilden mot mig och skäl nog att låta mig stanna, påpekar Nazanin, väl medveten om att nästa prövning av uppehållstillstånd är hennes sista chans.

Detta har skett bland annat efter att hon delat inlägg i sociala medier om när hon vittnat på kåren om sin livsresa och hur hon blev frälst. Om hon återvänder till Iran befarar hon att både hon och hennes familjemedlemmar kommer råka illa ut då hon dragit skam även över dem genom att närma sig en annan religion.

– Förmodligen kommer jag att arresteras direkt på flygplatsen och jag kanske till och med blir avrättad, säger Nazanin.

– I mitt hemland kan vi inte välja klädsel, religion eller identitet/sexuell läggning, och kritiserar man regimen blir man dödad. Jag kan inte åka tillbaka dit, understryker hon.

”Ingenting är omöjligt för Gud”

I den situation hon befinner sig i lutar hon sig mot Guds ord i Bibeln, som Matteusevangeliet 19:26: Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt. Men för Gud är allting möjligt.” Likaså betyder 1 Mosebok 28:15 mycket: ”Och se, jag är med dig och ska bevara dig vart du än går, och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska inte överge dig förrän jag har gjort vad jag lovat dig.”

– Mitt fall känns omöjligt men jag vet att Jesus kan öppna dörrar. Jag behöver vara tålmodig och inväntar hans timing, påpekar Nazanin.

– Gud är min far som älskar, skyddar och gläder sig över mig. Jag kan känna mig ensam här ibland men han är allt för mig och när jag ber och läser hans ord så får jag ork och mod och känner mig tryggare, gladare och mer hoppfull, fortsätter hon.

Finns ett ”före och efter” Frälsningsarmén

Hon berättar om när hon ville skaffa ett bankkonto för sin lön. Då stötte hon på patrull hos flera banker men också hos Skatteverket. Nazanin bad till Gud om hjälp och när hon då klev in på ett bankkontor fick hon syn på en väns make som också hade ett ärende dit. Han hjälpte henne som tolk i samtalet med en banktjänsteman och förklarade att hon var vän till hans fru och att hon var barnledare i kyrkan. Till slut lät bankchefen Nazanin öppna ett konto hos dem.

– Så det löste sig. Mitt liv har verkligen ett före och efter Frälsningsarmén, understryker Nazanin och nämner även svårigheterna för henne att hyra lägenhet. Efter att vänner på kåren talat med ett hyresbolag ordnade sig även detta.

– Frälsningsarmén har hjälpt mig så mycket och har förvandlat mitt liv! Jag är delaktig i ett sammanhang och en kärleksfull familj där jag också känner mig behövd. Kjell och Anki är som mina föräldrar och jag har systrar och bröder som stöttar mig. Och de dömer inte människor, de älskar dem och hjälper dem, avslutar Nazanin.

Text och foto: Teresia Jansson