Flydde för sin tro

Setareh växte upp i ett muslimskt hem i Iran.

— Jag blev väckt klockan fem på morgonen för att be och jag var rädd för Allah för jag trodde att han skulle bli arg eller besviken på mig om jag gjorde något fel, säger hon.

Hon gifte sig med en muslimsk man som började ifrågasätta islam och efter samtal med en kristen vän konverterade han till kristendomen. Setareh blev också nyfiken och en dag fick hennes chef se att hon skrivit ut information om kristendomen från nätet. Snart knackade det på lägenhetsdörren hemma och ett par poliser beordrade Setareh att följa med dem. Hon låstes in i en tom och kal fängelsecell.

— Det var jättesvårt att vara där, jag grät mycket och visste inte vad som skulle hända. De var hårdhänta, drog mig i håret och förnedrade mig och de frågade mig hela tiden varför jag intresserade mig för kristendomen, berättar hon.

— Jag vet människor som blivit avrättade för att de bytt religion från islam. En del hängs ute bland folk så att alla kan se. Andra blir kvar i fängelset hela livet eller begår självmord där inne, fortsätter hon.

Flydde från landet och drabbades av tvivel

Efter några dagar släpptes hon tack vare att maken lämnade ett lägenhetskontrakt i pant. De insåg att de måste fly landet innan någonting värre hände dem. Med hjälp av människosmugglare gick färden via Serbien och Makedonien. När de nådde Grekland ville de stanna, men en dag arresterades maken för att han inte hade de rätta dokumenten som behövdes för att vistas i landet. Setareh försökte få hjälp att söka asyl men utan resultat. Hon gick till en kyrka ibland för hon ville tro på den kristne guden samtidigt som hon drabbades av tvivel.

— Sedan jag börjat närma mig Jesus hade jag fått en massa problem och nu var jag ensam i Grekland och hade inget att äta och ingenstans att sova. Det blev som ett krig inom mig, förklarar Setareh.

Hon hade fortsatt kontakt med smugglarna och hennes syster skickade pengar till henne så att hon kunde försöka resa vidare. Setareh tänkte att hon kanske kunde få uppehållstillstånd i Tyskland eller Österrike där hon har släktingar. Flera gånger åkte hon till flygplatsen med biljetter till olika länder men hon blev nekad varje gång då passkontrollanterna förstod att det inte var hennes egna resehandlingar hon hade med sig. Setareh försökte nämligen använda sin systers pass.

— Jag blev ledsen och frågade mig själv varför jag litade på Jesus, säger hon.

Men mitt i allt detta öppnade hon sin Bibel och fastnade för texten i Lukasevangeliet 8:22-25. Den handlar om när Jesus var på ett stormigt hav tillsammans med några lärjungar som drabbades av rädsla. Där står det: ”… Han (Jesus) talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev stilla. Sedan frågade han dem: Var är er tro? Förskräckta och förundrade sade de till varandra: Vem är han? Till och med vindarna och vattnet befaller han, och de lyder honom! ” (SFB15)

— Då tänkte jag att jag måste tro på att Gud är stark, menar Setareh som nu ville ge honom en ärlig chans.

Hon lät troendedöpa sig i kyrkan och dagen efter gick hon till flygplatsen med en biljett till Sverige, ett land hon inte visste mycket om alls. Men den här gången hade hon sagt till Gud att det inte spelade någon roll för henne om hon var kvar i Grekland eller åkte någon annanstans.

— Jag ville bara tro på och tillhöra honom och vara där han ville att jag skulle vara, säger hon. Nu hade hon en grekisk identitetshandling med sitt eget foto på som smugglarna hade hjälpt henne med. Passkontrollanten tittade snabbt på den och vinkade förbi henne.

— Det kändes som ett mirakel att jag kom med planet och att passkontrollanten inte började prata grekiska med mig!, utbrister Setareh.

Kom till Sverige och Frälsningsarmén i Göteborg

För två år sedan landade hon på Arlanda men förflyttades till en flyktinganläggning i Göteborg. I början kände hon sig ensam och deprimerad och hon grät mycket. Setareh besökte olika kyrkor men kände sig inte riktigt hemma någonstans.

Hennes kusin i Tyskland är barndomsvän med Amir Moghadam som tillhör Frälsningsarmén här i Sverige och nu går officersskolan. Han och Setareh hade mycket kontakt och hon lärde sig mer om Jesus och den kristna tron. Det hela resulterade även i att hon en dag gick till Centrumkåren Haga Mölndal i Göteborg.

— Även om jag inte förstod allt de sa så kände jag ett lugn och jag mådde bra av att vara där. Alla var så snälla emot mig och kåren kändes som ett hem, säger hon.

Hon läste på om Frälsningsarmén och grundaren William Booth och imponerades av det sociala arbetet och hjälpen till utsatta. Ett bibelord som betytt mycket för henne är Matteusevangeliet 23:11-12 där det står: ”Den som är störst bland er ska vara de andras tjänare. Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig ska bli upphöjd” (SFB15)

— Att Frälsningsarmén följer de orden är orsaken till att jag har valt den kyrkan för jag gillar att hjälpa människor. Jag har fått mycket stöd där när jag har mått dåligt och känt mig ensam. Jag lämnade min familj i Iran men nu har jag fått en ny familj här, säger Setareh.

Förra hösten invigdes hon till frälsningssoldat i kåren och hon brukar hjälpa till med städning och fika i gemenskapscentret. Idag hyr hon ett rum i Frälsningsarméns regi där hon får bo tills fastigheten ska rivas. Setareh tror att om hon och maken stannat kvar i Iran så hade de kanske blivit dödade eller mått så dåligt av att sitta i fängelse att de inte velat leva.

Hennes dröm är att kristna i Iran blir fria och att de öppet kan visa sin trostillhörighet. Hon har inte rätt att läsa på SFI, svenska för invandrare, men har gått en kurs på ABF, arbetarnas bildningsförbund, och lär sig språket genom att prata med svenskar. Nu går hon på en folkhögskola och gör praktik på en förskola.

”Det är ett mirakel”

Det enda Setareh vill är att leva ett normalt liv med sin man, läsa på universitetet och gå en bibelskola men hon har svårt att planera för framtiden eftersom hon inte vet om hon kommer få permanent uppehållstillstånd här. Det är dock hennes högsta önskan och något hon ber mycket för och idag känner hon sig hoppfull.

— Nu mår jag jättebra för jag vet att jag inte behöver vara rädd och att Gud är med och kommer hjälpa oss. Och jag är jätteglad över att jag känner Jesus, säger hon.

— Det är ett mirakel att jag lyckades komma till Sverige, att jag hittade Frälsningsarmén och att jag har fått boende här, avslutar hon.

Text: Teresia Jansson
Foto: Privat