Evas krämpor försvann efter förbön

Lungsjukdomen KOL i tredje stadiet, en rejäl stroke och flera mindre attacker, svårbehandlad diabetes, kärlkramp, förmaksflimmer, HIV och Hepatit C. Det är sjukdomar som Eva Svensson i Sundsvall dras med. Hon är idag 56 år gammal och redan vid sju års ålder introducerades hon för alkohol och droger i hemmet.

— Jag växte upp i en missbrukarfamilj så jag och mamma satt och drack tillsammans, berättar hon.

Eftersom föräldrarna inte alltid var i sitt bästa skick fanns en granne med en del i bilden. Hon tog med Eva till söndagsskolan på Frälsningsarméns kår i Edsberg utanför Stockholm. Så tidigt grundlades en barnatro hos Eva.

Det kom trots allt att bli ett 40 år långt missbruk av olika substanser för henne men år 2008 när hon hade en nykter period så lät hon troendedöpa sig. Detta skedde i Elimkyrkan i Sundsvall där hon brukade delta i sinnesrogudstjänster.

— Kyrkor har alltid varit heliga för mig, jag vet inte varför. Jag gick på alphakurser och bibelstudier där och jag tyckte att det var intressant, berättar Eva.

Trots 19 behandlingar för att bryta med sitt leverne så har hon alltid fallit tillbaka i det. Det har tillochmed blivit tio gånger värre för varje gång, som hon själv beskriver det. Ändå har det inte fått henne att tappa tron på en Gud. Hon menar att hon själv är den som har valt drogerna och därmed kan hon inte skylla ifrån sig på någon annan.

— Gud är någonting stort som verkar genom andra människor och som ger oss ett hopp. Om ingen människa hade något hopp så tror jag att den här världen skulle vara en katastrof så som den ser ut, säger Eva.

— Jag tycker synd om dem som inte har någon tro, påpekar hon.

Men för fyra år sedan tog hon beslutet att en gång för alla lägga om sin livsstil och lyckades göra det på egen hand. Hon tänker själv att kommunen förmodligen hade gett upp angående henne och hon kände sig för sjuk för att fortsätta leva som hon gjort så länge. Eva har varit fri från substansberoendet sedan dess men går på möten för att fortsätta hålla sig ren. Hon arbetar även ideellt för föreningen KRIS, Kriminellas revansch i samhället. Genom den har hon också haft en del kontakt med representanter från Frälsningsarmén och även kårens sinnesrogudstjänster besöker hon ibland.

”Min kropp var så slut”

Men alla sjukdomar Eva dragit på sig under åren har ställt till med stora problem för henne. Hon hade en enorm hosta som kunde leda till kräkningar och hon var ofta tvungen att sova med en syrgasmaskin för att underlätta andningen. De svårigheterna och hjärtproblemen gjorde att hon spenderade mer tid på sjukhus än hemma. Hon beskriver sitt tillstånd de senaste åren:

— Jag kunde knappt förflytta mig, bara två-tre meter i taget för min kropp var så slut, och jag kunde inte hålla inne med avföring och urin.

Något hände efter förbönen

För ett år sedan tog hon sig trots allt till Elimkyrkan där det skulle pratas om helande och i en paus gick hon ut för att röka. När hon kom in i lokalen igen möttes hon av tre personer som hade iakttagit henne och konstaterat att hon inte mådde bra så de frågade om de fick be för henne. Hon tackade ja men hon kände inte någonting särskilt under själva förbönsstunden. En vän skjutsade hem henne efteråt och redan samma kväll märkte hon dock att saker och ting hade hänt med henne.

— Den natten sov jag bra utan maskinen och jag har inte behövt den sedan dess och nu har det gått ett år, säger Eva.

— Och sen den dagen har jag inte hostat någonting och jag promenerar en mil per dag, fortsätter hon.

Hon har heller inte legat inne på sjukhus det senaste året och inte ens en förkylning har hon drabbats av. Själva grundsjukdomarna har hon kvar men hon har inga symtom och krämpor som stör hennes vardag som förut. Tidigare var Eva ständigt tvungen att få hjälp av sina barn och vänner men nu lever hon ett självständigt liv och kan fullt ut vara den farmor och mormor som hon borde vara åt sina elva barnbarn. Hon nämner att hennes läkare varken förstår eller kan förklara det som har hänt men själv är hon övertygad:

— Det enda jag kan se är att det är Gud som har gjort mig frisk, menar hon.

— Jag har fått en starkare tro och ett öppnare sinne med åren och än mer efter det här, avslutar hon.

Text: Teresia Jansson