År av dödsångest försvann

Christina Carlsson växte upp i Sundsvallstrakten och har därefter bott i olika delar av vårt land. Hon beskriver sitt 66-åriga liv som händelserikt, och då inte enbart i positiv mening, och även om hon försökt ta vettiga beslut så har det inte alltid blivit särskilt bra. Christina har ingen kyrklig uppväxt men när hon flyttade till Örnsköldsvik kom hon i kontakt med en del kristna.

- De pratade om Jesus och hur han kan ta hand om allt i ens liv men jag tänkte, hah, ingen ska bestämma över mig, det vill jag göra själv, säger hon.

Tyckte de var knäppisar

Christina bodde då ensam tillsammans med de två barn hon hade då men hon kunde uppleva en tomhet i tillvaron. Så när ett par kvinnor från pingstkyrkan ringde på hennes dörr lät hon dem faktiskt komma in.

Christina var dock väldigt taggig emot dem och när den ena kvinnan sa att det var Gud som hade lett dem till henne så undrade hon vad det var för en knäppisar. Christina tillät ändå kvinnorna att be för henne och efter några dagar började hon känna en stark maning att gå på en gudstjänst i deras kyrka. Det gjorde hon även om hon tyckte att predikanten pratade strunt och att människorna var märkliga som bad högt.

- Ändå gick jag fram och fick förbön, jag vet inte varför. Och hela vägen hem så grät jag, minns Christina.

”Efter bönen sov jag utan dödsångest”

Följande dagar brottades hon med tankar kring Guds existens och en kväll började hon storgråta igen. När gråten plötsligt stannade av så fick hon en känsla av att hon höll på att gå miste om något. Hon ringde då kvinnan som varit hemma hos henne och som sagt att Gud hade sänt henne till Christina. Kvinnan bad för henne över telefon. När de lagt på så bad Christina Fader vår, något hon inte hade gjort sedan barnsben, och gick sedan och lade sig och somnade.

- För första gången sov jag utan den dödsångest som jag hade lidit mycket av under många år. Ångesten gjorde att jag trodde att jag inte skulle vakna igen när jag väl hade somnat. Kanske för att jag kände en otrygghet och ensamhet och för att så mycket hade blivit fel i mitt liv, förklarar Christina.

Hon hade haft som knep och gjort till rutin att läsa en bok ända tills hon höll på att somna men från och med den här natten behövde hon inte det längre. Det hela ledde till att Christina började gå i pingstkyrkan och blev medlem där. Hon nämner att hon tidigare svor som en borstbindare, något hennes barn tog efter, men efter att hon blivit frälst slutade hon automatiskt med det, och det gjorde även barnen.

”Gud övergav mig inte trots allt”

Christina gifte sig med en man som hon kom att ha flera fina år tillsammans med men dessvärre avled han på grund av en hjärnblödning för två år sedan. Christina tog det hårt även om hon under makens sjukdomstid kände hur Gud var med dem men det har tagit fram tills nu att återfå livslusten. Under en period gick hon inte särskilt mycket i kyrkan och läste heller inte Bibeln men hon har aldrig tvivlat på Guds existens.

- Jag kände att Gud var med mig hela tiden ändå även om mina handlingar inte alltid var så bra. Men han övergav mig inte och det ledde nog till att min gudstro inte heller försvann, påpekar Christina.

Hittade till Frälsningsarmén

Hon har idag tre söner som alla är kristna och efter att Christina hade bosatt sig i Sundsvall igen så flyttade även en av sönerna dit med sin familj. Sonen och sonhustrun hittade till Frälsningsarmén där och snart följde Christina med dem på en söndagsgudstjänst på kåren.

- När jag klev in där så var det som om jag hade kommit hem. Jag kände mig så välkommen, som om det inte spelade någon roll vilken situation man var i eller vad man hade för bakgrund, förklarar Christina.

- Frälsningsarmén är den kyrka som påminner mest om den som beskrivs i Apostlagärningarna, den finns till för andra, fortsätter hon och syftar på Frälsningsarméns sociala arbete.

Kristet tolvstegsprogram

Hon har deltagit i Celebrate Recovery på kåren som är ett slags tolvstegsprogram på kristen grund. Det riktar sig inte enbart till dem med missbruksproblematik utan även till dem som haft en tung tillvaro med destruktiva inslag. En del saker Christina har varit med om är så pass tragiska att hon väljer att hålla dem för sig själv men hon har haft behov av att bearbeta dem.

Vill stötta unga tjejer

Christina går nu en förberedande kurs för att bli soldat i kåren. Hon hjälper dessutom till med lite av varje där och hoppas hitta någon form av ledarfunktion i församlingen. Hon brinner för att hjälpa människor och i synnerhet att stötta unga tjejer och de hon har kontakt med ser på henne som en modersfigur.

I Nacksta, där Frälsningsarméns kår i Sundsvall ligger, finns det många invandrarkvinnor i olika åldrar som saknar körkort och nu erbjuder Christina dem att övningsköra med henne i hennes bil. Hon tar ingenting betalt för detta men det är frivilligt om de vill och kan bidra med lite bensinpengar.

- Om man tar körkort så växer självkänslan och man får en större frihet. Jag är övertygad om att detta är Guds verk och det är så roligt, säger Christina.

Bönen är viktig

När hon blev frälst var det som om ett nytt kapitel började i hennes liv och det präglades av ett större lugn och mer trygghet och glädje. Från att ha haft mycket otur i livet innan så är det nu som om hon gång på gång upplever att saker och ting, stora som små, i hennes vardag löser sig. Hon betonar vikten av bön och varje måndag träffas hon och några kamrater just för att be tillsammans.

- Att vandra med Jesus är fantastiskt och när man lägger saker i Guds händer så blir det bra, avslutar hon.

Text: Teresia Jansson