Vill sätta punkt för sociala orättvisor
Det finns inget som gör Malin Jeppsson argare och mer engagerad än att se orättvisor runt om i världen. I två år arbetade hon som volontär för Frälsningsarmén på olika kårer i England, där hon fick vara med i det sociala arbetet, på natthärbärgen, vid matutdelning och mycket annat som är typiskt för Frälsningsarméns kårarbete. Idag läser hon till socionom och hoppas att med den utbildningen få fler verktyg att hjälpa människor för att jämna ut de sociala klyftorna i samhället.
Idag tillhör Malin Jeppsson Frälsningsarméns kår Vasakåren i Stockholm, där hon sedan några år tillbaka är fanjunkare.
— Det finns en beskrivning på vad det innebär att vara fanjunkare, säger Malin. Kårerna formar det som de behöver. I stora drag innebär det ett andligt ledarskap för kåren och Malin är lite av en ställföreträdande kårledare.
Malin säger att många kallar det kårledarens högra hand, men hon föredrar att se sig som en länk mellan kåren och kårledaren.
Malin blev fanjunkare när hon kom tillbaka till Sverige efter sina två år i England.
— Det har varit samma kårledare i Vasakåren sedan jag blev fanjunkare, säger hon. Anne-Li och Jon-Anders Marthinussen såg min potential i ledarskapet och det är jag tacksam för.
När generationer kan och får mötas
Det som ibland kan vara en utmaning med en kårgemenskap är att sammanlänka generationer, att hitta på sätt för alla åldrar att trivas tillsammans. Malin tycker om kyrkliga sammanhang där generationer möts, där man kan mötas och får mötas.
— Det funkar i Vasakåren, säger hon. Jag skulle nog säga att det gjort det så länge jag kan minnas, så länge jag varit med. Till exempel får barnen och ungdomarna vara en naturlig och självklar del i kåren. På samma sätt är de äldre eller de unga föräldrarna lika självklara.
I ledarposition är det viktigt att på något sätt förmedla det vidare till både de äldre och de små. Hälsa på varandra, prata med alla, håll dig bara inte till din egna generation och dem du kanske är mest bekväm med. Att visa på generationsminglet är härligt. Jag kan säga att vi känner varandra bra i Vasakåren oavsett vilken ålder man tillhör.
Uppväxten
Malin är barn till frälsningsofficerare och i dag är hennes föräldrar Christina och Bo Jeppsson ledare för Frälsningsarmén i Danmark. Hon har två systrar, en storasyster som bor i Göteborg och en lillasyster som bor i Stockholm. Som officersbarn flyttade hon runt i Sverige under sina tidiga år. Hon är född i Västervik, bodde en tid i Gävle och sedan i Örebro. Till Stockholm kom hon som nioåring och har bott där sedan dess.
— Jag har gått till samma kår här i Stockholm, säger Malin Jeppsson. Jag är uppvuxen i den kår som jag är aktiv i nu. Det är härligt att de som är med i Vasakåren har följt mig i många år, från när jag var barn och tonåring och vuxen.
”Vi fick höras och fick ta plats”
När hon var barn var hon med i scouterna, barngruppen Barnriket och kören Vasas Granather. Som tonåring tillhörde hon ett ganska stort gäng tjejer på kåren som tog mycket plats.
— Vi skrattade mycket och var lite överallt och ingenstans, berättar hon. Även när vi var på läger. Det har nog format mig ganska mycket, just den här tillåtelsen att bara få vara den man är och att vi fick höras och fick ta plats. Jag minns att vi kom tidigare till kåren bara för att hänga innan saker startade och så.
— När det var dags för oss att börja gymnasiet, så upplöstes gruppen mer eller mindre, vilket var ganska naturligt men tråkigt, menar Malin. De vänner hon umgås med idag är dels kurskamrater från Södertörns Högskola där hon läser till socionom, eller vänner från Vasa Gospel, där Malin sjungit sopran sedan 2011.
— Jag har nyligen bytt från att sjunga sopranstämma till altstämma. Det är en liten utmaning beroende på vilken låt vi kör. Det är svårt att sjunga lägre men väldigt roligt! Jag är van att sjunga högre, så att sänka är en utmaning.
Tiden i England
Mellan 2013 och 2015 bodde Malin Jeppsson i England, där hon arbetade i Bedford första året, 40 minuter nordväst om London på Bedford Salvation Army. Andra året var hon i London på Barking Salvation Army och på Kilburn Salvation Army.
— Det var mycket socialt arbete, berättar Malin. Som att hänga med barn och tonåringar, träffa daglediga, vara på natthärbärgen, dela ut mat, träffa människor, prata med människor och bygga relationer. Alltså mycket av det en kår har att erbjuda.
Varför Malin läser till socionom
Under Boundless-kongressen i London 2015 var Malin med och hjälpte till med tonårsmötena, där sjöng hon i lovsångsteamet. Eftersom Malin länge haft en längtan att arbeta med människor är det naturligt att hon i dag läser till socionom. Det handlar inte bara om att hon vill arbeta med enbart utsatta människor utan mer att hon har en längtan att länka samman människor på något sätt, berättar hon.
— Det tycker jag är spännande och jag har en stark känsla för rättvisa, säger Malin. Jag blir upprörd över strukturella orättvisor som har historiskt ursprung men som lever kvar i dag. Hela världen är uppbyggd av olika livsförutsättningar och jag tycker inte det är okej. Jag vill vara med i arbetet att jämna ut de sociala klyftorna i samhället som skiljer människor från varandra. En liten andel människor har väldigt, väldigt mycket och en stor andel har väldigt, väldigt lite, vilket i vår värld ofta värderar oss. Jag vill inte att det ska se ut så för vi är alla lika mycket värda. Vi är alla älskade, vi är alla skapade till Guds avbild.
Malin hoppas att studierna ska ge henne redskap, kunskap och teorier för att arbeta för en rättvisare värld. Vad hon kommer att arbeta med eller var hon kommer att arbeta efter studierna vet hon inte.
Ideellt arbete
Trots att Malin har valt att arbeta med och för människor som socionom tycker hon att det ideella arbetet är viktigt.
— Man måste inte nödvändigtvis få lön för att hjälpa och finnas till för människor, säger hon. Jag tänker att det ideella är superviktigt för medmänskligheten och jag tror starkt på den kraften. Man måste kunna få professionell hjälp och stöd om man behöver det men man måste också kunna få hjälp och stöd av sina medmänniskor. Där tror jag att Frälsningsarmén varit en stor förebild och fortfarande är det.
Tron på Jesus
För Malin finns det inget datum som hon kan säga att då kom hon till tro på Jesus.
— Det är något som vuxit successivt, berättar hon. Hennes tro har vuxit sig starkare genom åren och hon har aldrig tvivlat på Guds existens. I vissa motgångar kanske hon tvivlat på sin egen betydelse i sammanhanget, men säger då att hon kunnat luta sig mot Guds löften.
— Och då tycker jag också att kåren, församlingen, kyrkan är med och stöttar. När jag inte har lust eller kan be, då är det folk som ber åt mig och för mig. Jag blir buren och jag får be för och bära andra också.
Fakta om Malin Jeppsson
Ålder: 26 år.
Bor: Vasastan, Stockholm.
Familj: Mamma och pappa, storasyster och lillasyster.
Studerar: Till socionom på Södertörns Högskola.
Fritidsintresse: Mat, musik och blommor.
Jul 2018: I Köpenhamn.
Blir glad av: Blommor och växter.
Gör mig arg: Orättvisor.
Text och foto: Jonas Nimmersjö
Läs mer
Tidningen Stridsropet ›
Tidningen Stridsropet handlar om Frälsningsarmén, dess tro, arbete och de människor som engagerar sig där.
Med blicken ovanifrån ›
Petter Ljungholm sitter gärna bakom spakarna på ett litet enmotorigt propellerplan och betraktar Göteborgs omnejd ur ett fågelperspektiv. På samma sätt ser han på livet och arbetet som verksamhetssamordnare. Under en tur ovan mark pratar vi om detta.