”Vi behöver vara gäster i världen”

Lämnade kårgemenskapen vid 15 års ålder

Själv är han äldst av fyra bröder och med föräldrar som frälsningsofficerare flyttade familjen regelbundet och bodde under sju år i Skottland. Mark mötte många fantas­tiska människor via kyrkan men tonåren i Birmingham var lite kämpiga.

— Jag tyckte att det var tråkigt i kyrkan och jag ifrågasatte uttrycken där, som att man hade två långa möten på söndagarna. Jag grubblade mycket över de stora frågor­na utan att få så många svar, säger han.

När han var 15 år lämnade han kårge­menskapen, läste till stadsplanerare och hängav sig åt fotboll och fest. I skolan träf­fade han människor från hela världen.

— Det var en väldigt kul tid men som de flesta unga gjorde jag även saker som jag inte är så stolt över idag, säger Mark.

Han tar av sig de till hälften svartbågade glasögonen, knäpper händerna bakom det renrakade huvudet, blickar upp mot taket och funderar en stund innan han fortsätter.

— Trots att jag inte kallade mig frälst då så hade jag dåligt samvete och kände behov av förlåtelse, förklarar han.

Andlig upplevelse på lägret

Mitt i allt detta blev han erbjuden att vara lägerledare inom Frälsningsarmén i USA. Ef­ter viss tvekan tackade han ja men väl där kände han sig malplacerad och obekväm, särskilt en kväll när han var ålagd att hålla i andakten. Paniken växte men så valde han att läsa ett vittnesbörd ur sin ungdomsbi­bel. Då hörde han en pojke gråta. Mark blev stressad men snart började en kille berätta om hur hans familj mött Jesus och fått hjälp av honom och plötsligt satt Mark själv och kämpade mot gråten.

— Jag blev så berörd för det var så kraft­fullt och jag kände den Helige Andes närvaro på ett sätt jag aldrig hade gjort förut, säger Mark och efter att alla somnat gick han ut i skogen och bad.

— Jag sa, att ”om det var du Gud så måste jag få uppleva något imorgon!” och när jag vaknade dagen efter så bara visste jag att nå­gonting hänt inom mig, säger han.

När han efter två månader återvände hem var han en annan person. Han blev aktiv i kyrkan igen och ville vittna för alla i sin när­het om Jesus och nu fanns en längtan efter att bli använd av Gud.

Mötte kärleken och flyttade till Sverige

Ett par år senare in­träffade en avgörande händelse. Då fick kå­ren i Hemel Hempstead i norra London be­sök av bibelskoleelever från Sverige.

— Det var trevligt, kommenterar Mark, stannar upp och ler.

I gänget fanns nämligen Emma som han genast fick upp ögonen för och snart var de ett par, då 21 år gamla.

— Hon hjälpte mig mycket i tron och det var intressant att höra om allt hon upplevt i bibelskolan, säger Mark som bestämde sig för att också avsätta ett år där.

Därefter gick flytten till Sverige och Göte­borg där Emma fått en plats på universitetet. Så småningom ringde bröllopsklockorna och senare kom två söner till världen.

"Gud sa '…gör saker för dem de inte förtjänar'”

Mark fick jobb på ett bygge men där fanns en kille som gjorde narr av honom för hans kristna tro. Det blev vilda diskussioner och Mark vantrivdes och kände sig maktlös, men en dag läste han i sina anteckningar från bibelskolan.

— Jag har aldrig hört Gud tala så tydligt som då. Han sa att jag måste vara tyst och leva ett nådefullt och generöst liv inför dessa människor och göra saker för dem som de inte förtjänar, säger Mark.

Han brister ut i skratt när han berättar att han bakade en kaka till sin manliga kollega, något som ligger helt utanför hans natur, och han erbjöd den nyblivna pappan att göra fa­miljens matinköp kommande vecka. Det slu­tade med att de två kollegorna blev vänner och det kom också fram att plågoanden varit mobbad som barn och vänt sig till Gud men upplevt att han inte fått hjälp.

— Det är det viktigaste året i mitt liv för min andliga utveckling, mer än de teologis­ka studierna, för jag fick gå helt utanför min komfortzon och var tvungen att lita helt på Gud, förklarar Mark som även gick två år på Officersskolan i London.

Men under studietiden kände han sig in­stängd och hade svårt för ”reglerna” kring uniformen exempelvis.

— Undervisningen var fantastisk och jag var ”all in” gällande missionen men jag önskade mer kreativa former och uttryck, säger han.

Boken och filmen som gav Mark en ny världsbild

Mark grubblade mycket kring försam­lingslivet och boken ”The forgotten way” av Allan Hirsch blev en ögonöppnare för honom. Den talar om att gå tillbaka till röt­terna i den kristna kyrkan och att forma en gemenskap av människor med olika gåvor och roller, såsom apostel, profet, evangelist, herde och lärare.

— Jag insåg att jag inte är en typisk pastor utan jag identifierar mig mer med den apost­oliskt evangeliska läran, säger Mark.

När han såg filmen Inception med Leo­nardo Dicaprio satt han på helspänn längst fram på stolen i biosalongen. Den handlar om infiltration av det undermedvetna och om drömvärlden.

— Det är den bästa bioupplevelse jag har haft och fastän det egentligen inte var något nytt så förändrade det min värld, precis som The forgotten way, utbrister Mark.

— När man ser ett nytt paradigm (tanke­system/världsbild) kan man inte gå tillbaka, understryker han.

Nu leder han Frälsningsarméns pionjä­ra arbete. Genom det vill han utrusta och stärka nästa generation att plantera försam­lingar i samklang med vår tid och fokus på relationer, kreativitet och mission.

Mikrokyrka på krogen

När han och Emma kom till Helsingborg år 2015 val­de de att stänga ner kåren och första tiden besökte de olika församlingar för att se vil­ka människor och behov som fanns i staden. Utifrån det började de forma kårverksam­heten.

— Vi ville lyssna till kontexten och se vad Gud redan gjorde i vår stad för att kunna vara en välsignelse för den, påpekar Mark och nämner fenomenet ”micro church” (mik­rokyrka) där smågrupper träffas.

Han är ledare för ett gäng som brukar sammanstråla på krogen.

— Det blir spännande samtal med män som vill diskutera livet och tron och vi tit­tar på Champions League tillsammans, säger Mark som menar att kyrkan behöver vara en rörelse i stället för en institution med väggar.

— Vi lägger ner så mycket energi på att bjuda in folk till oss men hur ofta var Jesus värden? Han var gästen och vi behöver vara mer utanför kyrkolokalerna och plantera tron där människor finns, avslutar Mark.

Text och foto: Teresia Jansson

Artikeln har publicerats i tidningen Stridsropet nr 3 - 2023