Vardagskyrka med en salig blandning människor i Östersund
Stridsropet besökte Frälsningsarmén i Östersund, en pigg 125-åring med människor och gudstjänst i centrum och där alla besökare bidrar till vardagskyrkan, som är Inger Silfverdals vision. Utmaningarna hos de många hjälpsökande är stora, men hoppet bär.
Älskar att bygga gemenskap. Att få arbeta med människor som har olika gåvor och förutsättningar gör Inger Silfverdal glad. Hon är utbildad socionom och har arbetat som diakon i Svenska Kyrkan. Till kåren i Östersund kom hon 2019.
Det är tidig morgon i Östersund. Björkarna på Rådhusgatan står i givakt i den 18-gradiga kylan. Morgonljuset kan knappt anas men inne på Frälsningsarmén tänds inbjudande bordslyktor och ordnas med morgonfika. Det är morgonbön och en efter en droppar deltagarna in och skalar av sig sina lager med kläder. Kårledare Inger Silfverdal och maken Anders leder, han med gitarren, hon med en andaktsbok hon strax ska läsa ur. Sången ”Att lära känna dig” klingar fram. Volontären Micke finns på plats, liksom husfar och vaktmästare Göran. Det är stilla i rummet under läsning och delade böneämnen.
– Den här morgonstunden betyder jättemycket för mig – en bra start på veckan med böner och gemenskap. Lite som att vara med i en kristen hemgrupp, säger deltagaren Marie efteråt när alla hämtat fika.
Rakel, som just delat flera böneämnen, håller med. Det är viktigt att komma samman och be för dem som har de svårt, och det är många utsatta här i Östersund, menar hon.
Micke ser munter ut men har en väldigt tuff livsresa bakom sig som involverat såväl kropp som psyke. Han hjälper till på soppluncher, musikkaféer och i praktiskt jobb som behövs på kåren.
– Utan tron och kyrkan hade jag inte överlevt. Men visst har jag känningar av mitt tidigare liv. Jag kan lätt gå in i stress. Inger brukar fråga om jag verkligen orkar hjälpa till och tycker att jag är välkommen bara som besökare också, säger han och ler.
Musikkafé och söndagsgudstjänster
Efter morgonbönen visar Inger runt på kåren som firat 125 år och till flera delar är nyrenoverad. Kyrksalen är ljus med högt i tak. Hit kommer runt 70 personer på musikkafé varje månad, glädjande nog många nya ansikten. Söndagsgudstjänster firas vanligtvis klockan 17, vilket ger utrymme för en afrikansk kristen grupp att hyra in sig på förmiddagen. Bakom estraden ligger ett stort ljust konferensrum och en trappa ner ett lika
luftigt barn- och ungdomsrum. Just nu finns inget arbete för barn, men visionen är att det ska kunna starta.
– Och vi brukar försöka bjuda in till aktiviteter på skolloven, berättar Inger.
Genom en bakdörr mot innergården bär Anders och Göran just nu ut stora plastbackar för att hämta mat inför veckans lunchservering och matutdelning. Anders jobbar 25 procent med kårens musik och gudstjänster, i övrigt är han sjukhuspastor.
– Glöm inte köpa broccoli, påminner Inger innan de försvinner ut.
Antalet hjälpsökande har ökat
”De flesta skäms för att de söker hjälp, framför allt de äldre”
Inger är utbildad socionom och har tidigare arbetat både inom socialtjänsten och som diakon i Svenska Kyrkan. Det sociala arbetet ligger henne varmt om hjärtat. Sedan hon kom hit 2019 har antalet hjälpsökande ökat, främst personer som går på försörjningsstöd, sjukersättning eller är arbetslösa. Flera har skuldsanering eller utmätning på lönen och går på en ständigt låg nivå.
– Händer något utöver det vanliga blir det väldigt svårt att klara sig. Många ensamstående föräldrar med barn vänder sig till oss i sådana situationer. De flesta skäms för att de söker hjälp, framför allt de äldre, säger hon.
Inger vill att kåren ska vara en välkomnande kristen vardagskyrka som ofta är öppen i veckorna och som sätter gudstjänsten i centrum. Gemenskap, bibelläsning och bön ger ny kraft inför veckan som kommer. Många flyktingar från olika länder har hittat till Frälsningsarmén i under de senaste åren.
– Vi är en salig blandning människor med olika åldrar, bakgrund, kultur, erfarenheter och nuläge – jag älskar det! Det är en styrka att kunna mötas, vara sig själv, blomma och bidra utifrån de förutsättningar man har, säger Inger.
Eftersom avstånden är så långa till andra kårer – 18 mil till den närmsta i Sundsvall – betyder det mycket att få stöd från divisionschefer, ha kontakt med Högkvarteret och att följa andra kårer på sociala medier.
– Men jag vill också visa på glädjen i att vara en internationell rörelse, en del av det världsvida Frälsningsarmén, menar hon.
Sopplunch med gemenskap och andakt
Nu är det onsdag och kåren bjuder in till ”Mätt och förlåten”, en sopplunch med gemenskap och andakt. Ett femtontal personer har redan bänkat sig runt borden och nya kommer till. Kall luft följer med dem in och blandar sig med kaffedoften. Flera har missbruksproblematik, några unga med luvorna uppdragna är här för första gången. Sorlet är dämpat men atmosfären varm. Peter har druckit alkohol i många år. Han har varit på flera behandlingar och hoppas nu på en ny.
– Jag vill få tillbaka förtroendet från mina barn och deras familjer. Det är jobbigt när de inte vill umgås, men också bra. För nu vill jag verkligen en förändring. Jag måste fylla mina dagar med bra saker så att jag inte hittar
på något dumt, säger han rättframt och fortsätter:
– I dag var ”Värmestugan” hos Svenska Kyrkan stängd, så då gick jag till Frälsningsarmén. Det är andra gången jag är här.
Överlag verkar kontakten mellan kyrkorna i Östersund fungera rätt väl och kompisen Sven-Erik, som länge varit LP-ledare inom Pingst, flikar in:
– Jo, och om målet är att människor ska bli hela är det inte så viktigt i vilken kyrka det sker.
Körövning och fika
– No no no no nåå – Na na na na naaa..!
Klockan är 14 och glad uppsjungning pågår. RPG-kören (Riksförbundet Pensionärsgemenskap), med ledaren Maria Langefors, består av mestadels pensionärer och några av kårens eritreaner. Det är uppsluppet i rummet när Maria uppmanar alla att röra kropparna. Det gungas och viftas, allt utifrån förmåga.
– Ni vet, Jesus sade att vi måste bli som barn, och de rör ju sig hela tiden! ropar hon över pianotangenterna.
Strax flödar de vemodiga tonerna i Jämtländsk brudmarsch fram. De äldre pekar i noterna och hjälper dem som behöver stöd med svenskan. Maria sätter sig vid estradens piano och ser engagerat ut över kören.
– Har du tänkt en ny tanke idag? När vi lär oss nytt mår våra hjärnor så bra, säger hon.
Efter övningen är det dags för fika. Runt ett av borden sitter Elisabet, Ing-Marie och Gulli. Att få sjunga i kören hos Frälsningsarmén betyder mycket, intygar de. För 82-åriga Viola, som växte upp med en alkoholiserad och våldsam far, blev Frälsningsarmén och dess slumsystrar räddningen i barndomens Stockholm.
– Tänk, de kom och hämtade oss vinddrivna barn i Midsommarkransen, så att vi fick komma med på aktiviteter och friluftsmöten – vilka underbara människor! utbrister hon.
Viola är änka efter ett nästan 60 års långt äktenskap. Saknaden är svår, men gemenskapen på kåren tröstar och nu gläds hon över sitt nya barnbarnsbarn, som hon stolt visar på mobilen.
Alphagrupp med soppa och samtal
Efter att den sista körmedlemmen gett sig av spelas lite brädspel kring kaféborden. Inger fixar i köket där Linn, som är i trettioårsåldern, rör i en köttfärssoppa som snart ska mätta hungriga Alpha-deltagare. Anders gör i ordning teven med dagens avsnitt.
– Välkommen Eivor!
Eivor Munther är 77 år och har en historia både som soldat och anställd i Frälsningsarmén, men också från en tid där hon kände sig långt borta Frälsningsarmén. Prövningarna har varit svåra, men nu har hon fått en nystart.
– När jag hörde att Inger hade börjat kom jag hit. Jag känner mig så välkommen! Men jag har så många frågor om hur jag ska närma mig Gud nu, säger hon och blir tårögd.
Passande nog handlar dagens Alphaavsnitt bland annat om prövningar, och när teven stängts av talar gruppen om hur de ser på motstånd och svårigheter. En ung man med år av missbruk bakom sig berättar hur mötet med kristna påverkade honom. På samma ort som behandlingshemmet fanns den blivande frun. Nu är de båda medlemmar här.
– Livet är helt förändrat. Efter år av droger och kaos har jag en tro, är gift och har ett bra jobb. Vi passar hos Frälsningsarmén, säger han med ljus blick.
Det är kväll och har börjat snöa rejält. Flingorna virvlar i gatlyktornas sken när deltagarna ger sig av från kåren. Inger Silfverdal sitter i trappan och drar på sig kängorna, ivrig i det sista att dela sina framtidstankar och visioner. I morgon får hon sova ut lite, sedan är hon i gång igen. Nya människor ska mötas, mer gemenskap byggas och fler jämtlänningar få höra om hoppet i Jesus Kristus.
Text och foto: Carina Tyskbo
Artikeln har publicerats i tidningen Stridsropet nr 2 - 2024
Fakta Frälsningsarmén i Östersund
- Startades år: 1898.
- Antal medlemmar: drygt 20.
- Antal kyrkobesökare: cirka 50.
- Antal anställda: Kårledare, biträdande kårledare (musik, gudstjänst), husfar/vaktmästare, köksbiträde, en tillfällig administratör, samt flera regelbundna volontärer.
- Erbjuder: Morgonbön med fika, Mätt och förlåten – sopplunch med andakt, RPG-kören för äldre och daglediga exempelvis asylsökande, Alpha-grupp, musikkafé, hjälpansökningar.
- Webbsida: www.fralsningsarmen.se/ostersund