Tron ger livet riktning

Hur kom du till tro och vad fick dig att hamna i Frälsningsarmén?

Beth: Genom mina föräldrar har jag alltid funnits med i pingstkyrkan – även om vi inte var så jättekristna av oss. Efter flytten till Västerås hamnade jag genom en vän så småningom på Önskesången här hos Frälsningsarmén och jag kände mig hemma direkt. När min man dog betydde dåvarande kårledarna Arne och Christina Vauhkola väldigt mycket. Som dagledig pensionär kan jag fortfarande besöka andra kyrkor men det är här jag är hemma och medlem. Hos Frälsningsarmén har tron bara betytt mer och mer för mig.

Angelika: Jag växte upp på Östra kåren i Göteborg och har haft tron och Frälsningsarmén med från födseln. Men vid 15 års ålder hände något i mitt hjärta som blev ett avgörande. Jag jobbade som lärare i decennier men när jag var runt 44 år tändes en längtan efter att komma in i aktivt lärjungaskap. Tron blev starkare och jag förstod så småningom att jag skulle jobba för Jesus. Detta att få gå i tro är ett äventyr för mig – man ser tillbaka och ser att Gud haft en plan hela vägen.

Vad är viktigt för din tro, hur får den näring?

Beth: Jag behöver gå på gudstjänst, be och träffa andra att dela tron med. Men lovsång är nog det som stärker mig mest – det talar direkt i hjärtat. Min vän ringer varje dag och läser dagens bibelord för mig. Vi sjunger tillsammans också, till exempel: ”Mer av dig, Jesus”. Det är fantastiskt att ha en sådan vän.

Angelika: Min egen tid med Gud och hans ord. Det är jätteviktigt att jag lyssnar på Gud varje morgon. Men också gemenskapen, att vara med syskon, prata och diskutera och att höra vittnesbörd från andra.

Berätta lite om hur det är att vara frivillig respektive anställd här på kåren.

Beth: Jag har varit med på så mycket: pilgrimsvandringar, besök utanför äldres bostäder under corona, cykelturer, planering av Önskesången. Tidigare hade vi kvinnofrukostar på lördagar, då gjorde jag frukost och umgicks med besökarna. Nu kommer jag hit både för att hjälpa till och att bara vara. Det är fantastiskt och uppmuntrande och det lyfter mig. Jag växer tillsammans med kyrkan.

Angelika: Som anställd får jag komma med ljuset mitt i det elände vi ser hos många människor idag. Enligt vårt uppdrag ska vi erbjuda soppa, tvål och frälsning – men vi vill även att människor ska få förändras på djupet. Det gäller att lyssna in den Helige Ande för varje person man möter. Beth är jätteviktig i det relationella! Hon möter människor och betyder mycket för oss som jobbar också.

Hur har det påverkat dig att tjäna genom Frälsningsarmén?

Beth: Jag kliver upp på morgonen för att komma till Frälsningsarmén här i Västerås! Jag har något att förlita mig på och det känns så meningsfullt att vara här.

Angelika: Det har påverkat på alla sätt, inifrån och ut; hur jag lever mitt liv, tar beslut och tackar för goda resultat i mitt liv. Förut var jag mer ”duktig” i mig själv, men då var jag också tröttare. Nu har Guds gåvor och talanger kommit i funktion och den glädje som syns utåt börjar långt inifrån. Det handlar om visshet, tillit och kärlek och att få vara i tjänst för den som skapat mig. Jag har aldrig mött så många prövningar som nu men i prövning kommer också seger. Jag går med Kungars Kung som är stor och helig. Jag är ju lärjunge dygnet runt, även hemma, det är fantastiskt.

Vad är utmanande med att som tjäna kåren och Kristus som frivillig/anställd?

Beth: Inget är utmanande. Jag lyfts när jag kommer hit och vill bara ha mer. Jag vill aldrig lämna Frälsningsarmén!

Angelika: Mycket är utmanande, till exempel samhällets beslut att sätta människor i sådana situationer att det skapas utsatthet. Frälsningsarmén vill vara mjuka men mycket i samhället har blivit hårt, därför behöver jag mina syskon. Det är som bilden av grillen, en kolbit som faller ur och hamnar längre bort kommer att slockna mycket snabbare än de som ligger tillsammans och glöder.

Vad är svårast med att vara troende kristen över lag?

Beth: Jag tror på människan och på Gud, som sår ut. Det är inte så svårt att vara kristen.

Angelika: Vår relationsbaserade kristna livsstil kan bli provocerande för den som vill vara lite ”verksamhetskristen”. Kyrkan ägnar sig ofta åt konsumtion av andlighet i stället för att se att vi är en del av Guds plan. Men vi kan inte bara leva på ytan utan måste gå på djupet.

Hur hjälper Frälsningsarmén dig att tro?

Beth: Genom den underbara gemenskapen i hemgruppen. Jag har varit med där rätt länge, vi är trygga med varandra och vågar ställa lite ”dumma” frågor, det är jätteviktigt. Sedan går man hem och funderar. Vi ses här varannan vecka minst ett par timmar och är tolv personer.

Angelika: Genom gemenskapen och det sociala, att jag får göra saker för Gud och inte bara prata. Eftersom jag känner Frälsningsarmén så väl behöver jag inte undra över formen utan kan fokusera på vad Gud vill använda mig till. Ibland säger han vänta, till exempel om jag försöker gå i egen kraft. Apropå hemgruppen kan vi ha hetsiga diskussioner och bli provocerade både av bibeltexterna och varandra. Inte alltid lätt, men viktigt.

Finns någon du kan tala om din tro med? 

Beth: Min vän Kristina, hon som ringer mig varje morgon. Och om jag behöver så talar jag med Angelika.

Angelika: Jag talar med Sussie (Susanna Nordberg) och några andra, främst i hemgruppen. Vi delar med oss när det är svårare att tro och varför, eller när tron prövas.

Hur ser du på att berätta för andra om din tro?

Beth: Jag har blivit bättre på det. Jag har barn och barnbarn, alla vet att jag är kristen. Jag försöker vänta in rätt tillfälle, berätta och så frön. Jag skulle aldrig ha vågat göra det tidigare. Men bön hjälper.

Angelika: Gud har en förväntan på oss att tala med andra. Man får ta det när det kommer möjligheter och passar. Men som sagt, lärjunge är jag dygnet om.

Hur ser din tro ut om tio år?

Beth: Jag hoppas att jag får fortsätta att vara och växa i min tro. Jag hoppas att mina nära och kära ska finna Gud – jag ber mycket att de ska bli kristna och hitta den rätta vägen.

Angelika: Att vi har vuxit i antal i Västerås kår, att vi ska få se många fler under och helanden och att min tro ännu mer ska vara min livsstil.

Har du en förebild för din tro?

Beth: Min vän Kristina, Angelika och Sussie på kåren, och lovsångsförfattaren Bo Järpehag.

Angelika: What would Jesus do? – Jag säger Jesus! En mänsklig förebild är däremot Sussie.

Vad betyder Jesus för dig?

Beth: Han är allt. Trösten när jag känner mig nere och min bästa vän. Med honom reser jag mig upp och går igen om jag har fallit. Tack vara Jesus känner jag mig glad och nöjd varje dag när jag vaknar.

Angelika: Han är allt, den ende som går att lita på till 100 procent och som helt och fullt vill gott för mig. Men aldrig på ett mesigt sätt – jag litar på att Jesus inte bara är en ja-sägare i mitt liv.

Text och foto: Carina Tyskbo 

Artikeln har publicerats i tidningen Stridsropet nr 1 - 2025