Maher och Carmencita fann frihet och varandra

I vilken religiös kontext växte du upp?

Maher: Min familj i Syrien tillhörde den re­ligiösa minoritetsgruppen druser. När kriget bröt ut 2015 och jag kom till Sverige hade jag en gudstro men bekände mig inte till någon särskild grupp, inte heller till druserna. Jag var en sökare. Under flykten träffade jag kristna ortodoxa och katoliker men fastnade inte riktigt för de sammanhangen.

Carmencita: Som officersbarn fanns ing­en annan än Jesus för mig, men när mina syskon blev frälsta under stor uppståndelse jämförde jag mig med dem och ifrågasatte om jag hade rätt tro. Jag sökte efter andlighet på andra håll och via yogan kom jag djupt in i new age. Jag hade till och med en egen andlig guide eller guru. I början upplevde jag det som läkande men med tiden bröts jag ner och kände mig bunden.

Hur blev du frälst?

Maher: På tågstationen i Malmö mötte jag folk från Frälsningsarmén och fascinerades över att de var uniformsklädda. De bjöd på kaffe, berättade om sin kyrka och hjälpte mig att hitta någonstans att bo. Jag började arbeta som volontär på kåren. Jag trodde ju på Gud och ville hitta rätt sammanhang för min tro och fick tankar om att jag skulle bli pastor i Frälsningsarmén. Jag försökte slå bort tankarna men de kom tillbaka och när jag lärde mig mer om kristendomen kände jag mig trygg och tillfreds. Efter en tid tog jag emot Jesus och nu är jag frälsningssoldat och rekryt då jag förbereder mig inför Offi­cersskolan.

Carmencita: När jag arbetade i det sociala arbetet på kåren i Malmö träffade jag Maher som ifrågasatte min tro, mina tankebyggna­der, yogan och businessen kring den. Min guru ville ”rädda” mig från Maher, men min far sa att detta inte handlade om dem utan om mig och Gud. Vid ett tillfälle i yogastudion var det som om ridån gick upp, och hela sanningen om new age uppenbarade sig för mig. Jag kände hur fel allting var. Jag vän­de om och insåg att mitt liv handlade om att bli officer och att jag varit i en andlig kamp sedan jag var barn. I tonåren hade jag fyllts av Guds kärlek när jag vistades i Atacama­öknen i Chile. Då hade jag överlåtit mig till honom, men hamnade sedan snett.

Vad fastnade ni för hos varandra?

Maher: Eftersom jag tillhörde en minoritet hade jag svårt att hitta umgänge i Malmö. Jag fick mycket hjälp av Carmencita via kå­rens sociala arbete. Det kändes som om vi hade mötts förut och jag tänkte att hon kan­ske var drus eller arab. Jag föll för Carmen­cita och ville gifta mig med henne, men fick höra att jag var galen och att man väntar ett par år med giftermål i Sverige.

Carmencita: Först undrade jag om han bara var ute efter trygghet och sällskap men jag drogs till honom för hans självförtroende, integritet och styrka. Det hade jag inte sett hos andra. Likaså för den kärlek och respekt han visade alla människor. Maher krossade mina fördomar och gav mig en ny syn på li­vet. Han fick mig att känna mig trygg – jag älskade att vara med honom.

Hur påverkas ni av era olika kulturella bakgrunder?

Carmencita: Det Maher lär mig om den ara­biska kulturen har jag nytta av när jag möter människor i vårt sociala arbete. Jag har för­stått att man inte pratar om vissa saker som svenskar gör och vice versa. I början tänkte jag att Maher inte älskade mig när han inte visade tillgivenhet öppet, men nu har jag förstått att det har att göra med respekt för andra.

Maher: Carmencita har hjälpt mig förstå den svenska kulturen och hur man lever här. Jag tror att det är lättare att integreras här jämfört med i Syrien.

Hur får din tro näring?

Maher: Genom bön, lovsång och studier.

Carmencita: Genom egentid, lovsång och bibelläsning, men också i gudstjänstgemen­skapen och att se människor växa i tro. Det är viktigt att börja dagen med Jesus i fokus.

Vad kan vara tungt med att vara kristen?

Maher: Om jag skulle vittna för de arabisk­talande i Sverige och bli hotad på grund av det, så är jag inte garanterad säkerhet trots yttrandefriheten. I stället kan det bli jag som till exempel anklagas för att vara rasist eller islamofob. Det finns en naivitet och svaghet i systemet här som jag inte upplevde i Syrien. Det kan göra mig frustrerad.

Carmencita: I den här världen ogillas de kristna värderingarna av många. Vi kan upplevas som hycklare som tycker vi är bätt­re än andra, eller medberoende som behöver hjälp. Jag hade själv de fördomarna förr.

Vad är det bästa med att vara kristen?

Maher: Jag känner mig tillfreds med mig själv och behöver inte skämmas för min tro. Den står för godhet, kärlek och att hjälpa an­dra och rymmer inget ont eller negativt.

Carmencita: Att jag inte behöver skapa min egen lycka och bära mig själv, som inom new age. Att min identitet inte sitter i vad jag gör och var jag är utan i vad Gud tänker om mig.

Har tron prövats under åren och i så fall hur?

Maher: Nej, ärligt talat inte.

Carmencita: Helgelseprocessen kan vara oerhört smärtsam när man tvingas se sig själv som den man är och får syndanöd. Då kan det kännas enklare att gå tillbaka till new age och fortsätta flumma. Men trots smärtan är det en oerhörd befrielse att se sanningen och att vi har nåden och kärleken på andra sidan.

Vem är Jesus för dig?

Maher: Allt – han är källan och förebilden. Man kan alltid fråga sig vad han skulle göra i en viss situation om han vore här.

Carmencita: Min bästa vän som befriat mig från bundenhet och slaveri.

Är det någon särskild del eller person i Bibeln som betyder särskilt mycket för dig?

Maher: Bergspredikan, för att den rymmer så mycket godhet. Paulus, som känns som Bibelns andra karaktär efter Jesus, och för hur han byggde grunden för kyrkan med predikan, gemenskap och lovsång.

Carmencita: Paulus för hans klokhet men också för att jag känner igen mig i honom. Även jag hade tidigare ett förakt mot kristna och en väldig syndanöd under en tid. Paulus talade till församlingen och som både led­are och mamma för många i en kår möter man många olika människor och kulturer, precis som han gjorde.

Har du några kristna förebilder?

Maher: Ingen särskild förutom Jesus och Paulus.

Carmencita: Min 78-åriga far – en enkel man som älskar Jesus av hela sitt hjärta. Han går upp tidigt varje morgon och ber, bland annat för sina barn. Och han är ute sent om kvällarna med Frälsningsarméns buss och möter människor i utsatthet.

Vem kan du samtala med om din tro?

Maher: Min fru, kårledaren Bertil Divert och andra kristna jag har runt mig.

Carmencita: Min man, och vännerna och kollegorna i Frälsningsarmén.

Vad betyder kåren (församlingen) för dig?

Maher: Den är min community (gemenskap, reds. anm.), kroppen som jag är en del av.

Carmencita: Den betyder allt för mig och är min familj och mitt hem, plattformen för Guds utsträckta händer där jag får ver­ka i den kallelse jag har haft sedan jag var barn.