”Vår tro gör begravningen ljus”
— När jag kom tillbaka till jobbet efter min fars begravning så beklagade mina arbetskamrater sorgen, berättar Niclas Hjerpe. Men sedan sade de; "Det går väl an för dig, du som har en tro!" Och ja, så är det, det är det hoppet vi lever i.
— Det är det som gör det så ljust, menar Marianne. Att arméfolket är troende. Det är sällan man ser någon gråta hejdlöst. Visst sörjer de, men det finns en värme i tron.
Text: Teresia Jansson Foto: Jonas Nimmersjö
Befordrad till härligheten – så brukar det gå till
- Innebörden i en kristen begravningshögtid är att visa aktning inför döden och den avlidne, bekänna det kristna hoppet och förmedla tröst till de efterlevande. Det sker genom bibeltexter som citeras, i griftetal, i sång- och musikinslag och böner.
- När en frälsningssoldat eller officer avlider kan, i enlighet med Frälsningsarméns speciella terminologi, begrepp som att vederbörande hemförlovats och befordrats till härligheten användas. Man talar exempelvis om att "en stridsman bytt ut sin rustning mot en segrares kläder". Vem som helst får förrätta en begravning men vid armébegravningen är oftast en frälsningsofficer officiant. Begravningsgäster påpekar ibland att de upplever armébegravningen särskilt hoppfull och ljus.
- I annons efter den döde frälsningssoldaten finns symbolen med korset och kronan som talar om livet och döden; "Först korset, sedan kronan".
- Armébegravningen hålls i Frälsningsarméns lokal eller i annan begravningslokal. På kistan finns Frälsningsarméns trefärgade fana draperad och arméfanor som för övrigt finns med under högtiden bär för dagen breda vita band.
- Något av det sista som sker under begravningsakten är att hedersvakter gör honnör genom att sänka fanorna tre gånger över kistan. Inte sällan förekommer det att den avlidne klätts i sin frälsningsarméuniform inför begravning och "den sista vilan". Musiken och sången vid armébegravningen talar oftast om det ljusa glada evighetshoppet, kampen och striden som är över och den segerlön som väntar en kämpe som övervunnit. Att glad marschmusik spelas är inte ovanligt.
- Ibland följer begravningsgästerna med då kistan förs ut ur lokalen. Man tar farväl vid begravningsbilen och sjunger om himlen, till exempel: "Härligt sången där skall brusa, stark som dånet av en vattuflod. Äran tillhör Gud och Lammet som oss vunnit med sitt blod".
Text: Karin Larsson
Artikeln finns publicerad i tidningen Stridsropet nr 1 - 2018