Låt barnen komma till Jesus

Vittnesbörd från en kvinna i Norrköping

”Jag är så tacksam att jag redan som ung flicka fick lära känna Jesus Kristus, det har besparat mig så mycket elände senare i livet. ”

Varje gång jag tänker på detta vitt­nesbörd från en av frälsningssoldaterna i Norrköping så dras mina tankar till Ordspråksboken och orden "Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den när han blir gammal" (Folkbibeln, kapitel 22 vers 6), eller som det uttrycks i bibelöversättningen 2000 - "Led den unge in på den väg han bör gå, så följer han den även som gammal".

Genom tron på Jesus har hon besparats elände i livet

”Jag är så tacksam…”. Nästan varje gång denna kvinnliga soldat skulle vitt­na så var det detta vittnesbörd som kom. När man som jag fick förmånen att vara kårledare i Norrköping i tio år så fick jag också möjlighet att upptäcka att detta inte bara var vackra ord från en platt­form i ett vackert vittnesbörd, det fanns en djupt rotad tacksamhet över att redan i unga år fått hjälp att lära känna Jesus Kristus. Genom att dagligen stå i en tjänst att hjälpa människor som fanns i olika behov så hade det formats en djup medvetenhet och en djup tacksamhet över det faktum att hon besparats från så mycket elände senare i livet därför att människor i hennes barndom hade hjälpt henne att lära känna och få en le­vande relation till Jesus Kristus.

Jesus tillrättavisade lärjungarna

Just barn och ungdomar är ett av Frälsningsarméns fokusområden. År 2016 utropades till ett Barn- och ung­domsår vilket har förlängts in i 2017. ”Låt barnen komma till mig…”. Det var ju så Jesus sa till sina lärjungar när de i något slags missriktad omsorg om Jesus hindrade föräldrarna att komma till Je­sus med sina barn för att han skulle röra vid och välsigna dem. Kanske kan vi ana att det inte handlar om en tillsägelse så där i allmänhet från Jesus till lärjungarna utan förmodligen handlar det mer om en tillrättavisning.

Evangelisten Markus (Mark 10:13-16) beskriver att Jesus blev upprörd när han såg att lärjungarna försökte hindra föräldrarna att kom­ma med sina barn till Jesus. Lärjungar­nas tilltag väckte alltså något hos Jesus som fick honom att reagera med starka känslor och förmodligen spillde denna reaktion också över i hur orden lät när Jesus säger: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike till­höra sådana som de”.

Och mitt i detta fortsätter Jesus med orden ”Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in”. Det finns alltså något hos barnet som är väldigt unikt, en förmåga att naturligt öppna upp sig och ta emot Guds rike.

Ta emot Guds rike som ett barn

Är det möjligen i det perspektivet vi också kan sätta in uppmaningen från Ordspråksboken att vänja den unge, att leda den unge på den väg han bör gå, så viker han inte av utan följer den även när han blir gammal? "Jag säger er sanning­en: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in". Visst är det något angeläget Jesus vill säga till oss.

Livet gör saker med oss människor

Vi förstår genast att detta inte har med fysisk ålder att göra. Livet gör saker med oss människor. Den erfarenheten har vi nog alla gjort. Som vuxna är vi kanske lite mer beräknande, vissa av oss också lite kontrollerande, för att vi inte ska be­höva utsättas för att bli utnyttjade och hamna i nedbrytande sammanhang. På så vis kan ju denna beräknande och kon­trollerande försiktighet bli till hjälp.

Det finns något mer

Men de hinder vi reser upp i våra liv innebär ju på samma gång att vi riskerar att stänga ute även sådant som skulle vara gott och till hjälp i våra liv. Det behöver naturligtvis inte innebära att en barnslig naivitet skul­le vara det mest eftersträvansvärda i livet. Att gå från ett dike till ett annat har sällan varit en framkomlig väg, men att det finns någon slags öppning bland alla de hinder vi bygger upp till skydd, en nyfikenhet och ödmjukhet att det kan finnas något mer bortom allt detta som mina fysiska ögon klarar av att se. Kan det möjligen vara det­ta Jesus pekar på när han säger oss san­ningen att den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in?

Jesus tillrättavisning gäller även oss idag

Jesu ord är ju ord till hans lärjungar i alla tider, så också i vår. ”Låt barnen komma till mig…” blir ju ord som också påverkar hur vi som kårer och hur vi som föräldrar vill prioritera. Det finns ett ut­tryck som säger; ”villa, Volvo, vovve” som ett slags beskrivning på framgång och lycka i det svenska samhället. Och visst vill vi som föräldrar att våra barn ska lyckas och ha framgång i livet. Barnen är ju det finaste vi som föräldrar har.

Barnen är prioriterade

Just för att barnen är det finaste vi har tar vi också uppmaningen från Ordspråksbo­ken på djupaste allvar att vänja, att leda våra barn in på den väg de bör vandra. Vi vill varken som kårer eller som föräld­rar stå i vägen och hindra våra barn att få komma till Jesus, utan vi vill verkligen som frälsningsarmé att barnen och ung­domarna ska vara ett fokusområde, ett prioriterat område.

Låt barnen få möjlighet att lära känna Jesus

På samma gång som barnen är det allra bästa och finaste vi har i våra liv som föräldrar så är de också of­tast den allra känsligaste punkten vi som föräldrar har i våra liv.

Lärjungarna upp­skattade säkert inte tillrättavisningen de fick av Jesus när han, kanske med en upp­rörd stämma, sa till dem att låta barnen komma till honom och inte hindra dem.

Bara för att det är ett av våra känsligaste områden så kör vi inte huvudet i sanden och nöjer oss med att le lite stolt vackert när ”Volvo, villa, vovve” kommer på tal utan genom fortsatt ivrig bön och tjänst så vill vi som föräldrar, som mor- och far­föräldrar, som människor med hjärta för barnen, fortsätta att bygga kårgemenska­per där barn och ungdomar får möjlighet att lära känna Jesus Kristus.

Att i sin egen takt växa till i tro och överlåtelse

Tillsammans vill vi ta fortsatt ansvar för att våra kårer får vara platser där barnen och ungdo­marna får känna trygghet och i sin egen takt växa till i tro och överlåtelse till Je­sus Kristus. Tillsammans fortsätter vi att vänja, att leda den unge på den väg han bör gå, så att han inte viker av utan följer den även som gammal.

”Jag är så tacksam att jag redan som ung flicka fick lära kän­na Jesus Kristus”, det vittnesbördet vill vi att fler ska kunna få äga och ge uttryck för. ”Jag är så tacksam…”.

Text: Peter Jonasson