Inget hinder för Guds kärlek
Pojken som upptäckte Frälsningsarmén via teven blev scout, körsångare, ståupp-komiker, kårledare och till sist omsorgsofficer i Malmö. Mackan Anderssons livsväg har präglats av stark integritet, en förlorad syn och en stor kärlek till den utsatta.
Mackan Andersson, tidigare Marcus, har varit aktiv i Frälsningsarmén sedan sjuårsåldern. Vid 18 blev han soldat och 2013 togs steget till att bli officer i Frälsningsarmén.
— När jag hör bönesuckarna på alla olika språk omkring mig tänker jag att så här kommer det vara i himlen.
Det säger 46-åriga Mackan Andersson, frälsningsofficer i Malmö. Om det är något som känns typiskt Mackan så är det just detta: Olikheter stärker. Olikheter utmanar. Olikheter gör att vi på riktigt kan spegla Guds rike. Och hans livsbana har på flera sätt stuckit ut från mängden.
Som sjuåring satt han och tvillingbrodern i Älvsjö söder om Stockholm och tittade på en tevegudstjänst där Frälsningsarmén i Sverige fyllde 100 år. En barnkör sjöng och Mackan, vars familj inte alls var engagerad i kyrkan, blev berörd. Han frågade sin mamma: ”Vad är det här?”
Blev ett tryggt ställe att hänga på
Att förklara kristen tro för en första-klassare var knepigt men mamman tog barnen till Vasakåren, där en arbetskamrat var aktiv. Och Mackan blev kvar. Länge. Det började med körliv och scouter.
— Frälsningsarmén blev ett tryggt ställe att hänga på, men min personliga tro kom först i tonåren i ett Pingstsammanhang. Men snart kände jag att om detta ska bli på riktigt måste det få praktiska konsekvenser i mitt liv. Därför blev Frälsningsarmén min församling, säger Mackan, när vi hörs på telefon. Prat från de två barnen Isac och Lucas samt frun Astrid-Levina hörs i bakgrunden.
Redan som 13-åring påverkades Mackan starkt av Frälsningsarméns stora sociala engagemang för människor i utsatthet. Dåvarande föreståndaren på härbärget i Midsommarkransen i Stockholm, Lennart Eldh, betydde mycket som andligt föredöme och i Frälsningsarmén fanns inga utestängande dörrar.
— Att få vara med i ett sammanhang där människor var så olika mig själv betydde otroligt mycket och har präglat min syn på vad som är församling även i vuxen ålder, säger han.
Tog religionen till scen och pubar genom ståuppkomik
Som 18-åring tog han steget och blev frälsningssoldat. Han flyttade hemifrån och bodde på några olika Stockholmsadresser, bland annat i ett kollektivtboende i Vårby Gård. Där var han med och grundade en ny kår (församling) samtidigt som han arbetade med ungdomar inne i stan. Med dåvarande hustrun levde han en tid i förorten Hagsätra medan han arbetade på Telia, vid en avdelning som så småningom kom att läggas ner. Mackan fick ett avgångsvederlag och bestämde sig för att satsa på ståuppkomiken, som han alltid tyckt om.
— Jag ville ge ståuppandet ett år. Det blev 13. Grunden var egentligen att jag ville predika bättre så att människor kunde förstå. Om de inte förstod skulle de åtminstone inte lida, säger Mackan och skrattar.
Så istället för att ta humorn till kyrkan tog Mackan religionen till scen och pubar. Han blev frälsningssoldaten som var rolig.
— Plötsligt hade jag något slags förtroende att prata om helighet, Gud och tro med människor som tyckte att de bara gick på stand up. Det var otroligt häftigt.
Landets första kristna humorfestival ”Comedy Zone”
Han betecknar sin ståupp-stil som ganska snäll och menar att komik är en överenskommelse mellan artist och publik. Och många har velat tala om tro eller Frälsningsarmén efter ”gigen”. Desto svårare var det att uppträda för kristna, då förväntningarna på att vara klok och seriös ofta kom i vägen för humorupplevelsen.
Kritik kom även från kyrkliga som tyckte att hans yrkesval var dåligt. Men år 2002 och 2004 höll han i landets första kristna humorfestival ”Comedy Zone”. Festivalen ville uppmuntra kyrkan att hitta tillbaka till humorn och få en möjlighet att förklara evangeliet på ett sätt som moderna människor förstår.
— Att predika är att betjäna, att göra ståupp är att underhålla. De här åren har gett mig en lyhördhet i att snabbt känna av om människor är bekväma eller obekväma och att lyssna efter vad som sägs eller hur det sägs. Just detta tar jag med mig i rollen som officer, som jag varit sedan 2013, säger Mackan.
Fortfarande kan han komma ut och uppträda men är väldigt noga med vad han tackar ja till.
— Är det kring jul ger jag gaget till julgrytan. Annars uppträder jag där publiken aldrig skulle kunna köpa en biljett; på fängelser, behandlingshem och akutboenden. Jag har även en färdig tematisk föreställning om hur det är att bli blind, fortsätter han.
”Att jag inte ser är inte det viktigaste med mig”
För sedan 2012 är Mackan Andersson diagnostiserad blind, efter en medicinsk förgiftning. Mackan konstaterar att livet blev både detsamma och väldigt olikt utan ögonens hjälp att orientera sig.
— Att jag inte ser är inte det viktigaste med mig, betonar han koncist.
Men visst innebär tillvaron med en funktionsnedsättning en massa praktiska saker. Färdtjänst ska ansökas, syncentraler kontaktas, anslag beviljas. Regionernas dåliga kontakt med varandra försvårar för den som flyttar. Det fick han känna på när den första ordern blev som kårledare i Umeå. Att som blind lära känna en ny stad var ganska tufft. Han trivdes med människorna och naturen men när han efter två år flyttade till Malmö var det som att komma hem på riktigt.
— Jag har haft 20 olika adresser i livet men nu har jag bott här i sex år. I Malmö är jag inte funktionshindrad av att inte se. Jag hittar överallt, har vänner, kan be om hjälp. Och mina barn är födda här, bor hos mig på halvtid och har sin mamma nära, säger han.
Kårens fokus på funktionshinder och invandrare
På Malmös kår har Mackan en tjänst som omsorgsofficer där halva tiden ägnas åt vuxna och barn med funktionshinder. Han lär ut punktskrift, följer med till myndigheter eller sjukhus och leder projektet ”Mobbsäker”, dit barn, unga eller vuxna med och utan funktionshinder får träna jujutsu. Den andra halvan innebär vanliga officersuppgifter. Flyktingvågen 2015 omformade kåren rejält. Och det är här orden om bönesuckarna kommer in.
— På våra gudstjänster har vi deltagare som talar arabiska, romani, engelska, spanska, slovenska. Det är otroligt rikt, förklarar han.
Han medger att fokuset på såväl funktionshinder som invandrare är kårens stora tillgång men också utmaning. Mycket måste fungera; översättningar, tolkning, hörselslingor, psalmer med punktskriftsversion. En mångspråkig församling riskerar alltid att delas upp men kåren har strävat efter att hålla samman till en enda gudstjänstfirande grupp.
— Vi lär av varandra hela tiden och kan skratta åt kulturkrockarna. En svensk vill komma i tid till kyrkan men å andra sidan är det fullständigt omöjligt för en syrier att stanna hemma en söndag för att man råkar vara försenad, säger han.
”Det sociala arbetet får aldrig sluta”
Han berättar om när kåren 2019 firade jul tillsammans och kårens äldsta dam på över 90 år utbrast: ”Ge mig inte sill och skinka som jag ätit hundra gånger tidigare – jag får inte många chanser till att äta arabisk julmat.”
— Kristus är inte delad, då ska vi inte heller vara det. Visst har vi jobbat hårt för integrationen men det är Andens verk att vi lyckats bli en församling. Vi är inte hippa, inte så duktiga musikaliskt– men vi är en kropp. Och jag älskar mitt Frälsningsarmén, säger han bestämt.
Men han sticker inte under stol med det som borde förbättras i rörelsen. Funktionsfrågorna till exempel, där Frälsningsarmén tidigare varit väldigt duktiga på arbete med bland annat synskadade.
Just nu har Mackan liksom många andra fått ställa om sitt arbete på grund av coronapandemin. Gudstjänster erbjuds via dator, bibelstudier och ”Mobbsäker” har fått pausa.
— Men utdelning av matkassar, vägledande samtal och arbetet mot människohandel har fortsatt med vissa fysiska inskränkningar. Vi har fått bestämma oss – det sociala arbetet får aldrig sluta, säger Mackan.
Fakta Mackan Andersson
Ålder: 46 år
Bor: Lägenhet i Kroksbäck i Malmö
Familj: Hustrun Astrid-Levina, barnen Isac och Lucas, samt lånedottern Olivia. Resten av familjen bor i Stockholm.
Roller inom Frälsningsarmén: Soldat 6 juni, 1993. Officer 2013, första förordnandet kårledare i Umeå. Sedan hösten 2015 omsorgsofficer vid Frälsningsarméns verksamhet för människor med syn- och hörselnedsättning.
Fritidsintressen: Joxa med veterandatorer, uteliv, spela i bluegrassband och spela rollspelet Dungeons and Dragons.
Läser helst: Gärna science fiction, fantasy eller skräckböcker.
Favoritbibelord: Apg. 10:34; ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor.”
Devis: ”I might lack eyesight, but I have Vision”.
Förebilder: S:t Symeon - den helige Dåren, Didymus den Blinde, Catherine Booth, Marianne och Bosse från hemkåren.
Blir glad av: Standup comedy.
Bästa egenskap: blind för status, starkt rättspatos
Text: Carina Tyskbo
Foto: Emma Larsson och privat
Artikeln har publicerats i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 3-2021