”I konsten syns Guds verk”

Hur kom du till tro och i kontakt med Frälsningsarmén? 

Gordon: Jag växte upp med kåren i Bristol i sydvästra England. I tonåren spårade jag ur då mitt liv kretsade kring motorcyklar men en allvarlig trafikolycka blev en vändpunkt. En dag kom några evangelister fram till mig på ett kafé och det slutade med att de bad för mig och mina vänner. Jag återupptog gudsrelationen och engagemanget i Frälsningsarmén. Efter många år i Jönköping träffade jag min svenska fru och nu går vi till Templets kår på Östermalm i Stockholm.

Ingela: Mina föräldrar var frälsningsofficerare och tron har alltid funnits där som en resonansbotten. Jag träffade även min man inom Frälsningsarmén och nu är vi med i Söderkåren i Stockholm. Jag gillar det sociala arbetet och att man oavsett vilket land man befinner sig i kan söka upp en kår och känna sig som hemma. 

Hur började din konstnärsbana och vilka konstformer ägnar du dig åt? 

Gordon: Jag fick uppmuntran i skolan angående det konstnärliga och satsade på detta efter att jag slutat köra motorcykel. Jag utbildade mig i England och fastnade för måleri (olja/akvarell) och keramik som jag alternerat mellan. Jag hade även ett annat arbete. Dessutom har vi varit familjehem tills att sonen blev myndig.

Ingela: Det började med intresset att teckna och måla. På estetlinjen på Dalarö folkhögskola fick jag leva ut och pröva på allt – det var fantastiskt! På Konstfack läste jag bildpedagogik för att bli lärare. Jag har även gått lite skrivkurser och som bild-, och svensklärare på gymnasiet kombinerar jag dessa intressen. Idag målar jag som hobby, mest olja och akvarell.

Vad är konst för dig och vad inspireras du av?

Gordon: Vi konstnärer speglar den tid vi lever i men från vår egen utgångspunkt. Våra verk blir tidsdokument. Jag uttrycker det som är viktigt för mig och det jag ser och upplever i min vardag. Min stil är romantisk/realistisk med impressionistiska drag och jag inspireras av historiska konstnärer och sättet de arbetat på. Förr använde jag mörkare färger men jag har gått över alltmer till pasteller. Just nu har jag en förkärlek för violetta nyanser.

Ingela: Konsten går som en pulsåder genom historien och utan den skulle stadsbilden vara ”fattig”. Den har funnits för att blidka Gud och naturen, visa på det vackra och skapa politisk debatt. När konst är provocerande får man försöka förstå konstnärens intention. Lars Lerin exempelvis har använt konsten som terapi och hjälpt andra att uttrycka sig genom bilder. Claude Monet, Marc Chagall, Hilma af Klint och Anders Zorn är bara några jag hämtar inspiration ifrån. 

I vilka sammanhang har dina alster synts? 

Gordon: I utställningar, delvis via Frälsningsarmén, i New York, England, Norge och Sverige. Där har jag sålt många tavlor, till exempel motiv på barn, familjehem och sommarstugor. När vi bodde i Jönköping kom en busslast med amerikaner till kåren och köpte massor av skulpturer som föreställde Frälsningssoldater, bland annat musikanter. Har även skulpterat Frälsningsarméns Hanna-pris till bland annat Carolina Klüft och Anders Carlberg.

Ingela: Jag har främst varit med på mindre utställningar inom Frälsningsarmén och i samband med det sålt några tavlor. 

Hur inverkar din gudstro på din konst? 

Gordon: Jag har målat och skulpterat mycket av Frälsningsarméns liv och rörelse och hoppas att folk känner igen sig, får en positiv känsla och en glimt av det jag tror på.

Ingela: Jag testade att ha med några sidor från en psalmbok i en tavla även om det inte blev jättebra. Målar man natur och människor så målar man ju Guds skapelse men jag skulle vilja få in mer ljus i bilderna. 

När skapar du som bäst och när är det svårast? 

Gordon: Det går inte en dag utan att jag målar, ibland till sent på natten. Det gör mig tillfreds. Bäst målar jag när jag har inspiration eller fått en beställning. Om jag saknar inspiration gör jag ett avbrott med keramik, att knåda lera kräver inte så mycket tanke-verksamhet.

Ingela: Jag har alltid en längtan efter att skapa och när jag lyckas lägga annat åt sidan, kommer in i ett flow, känner glädje och andlig kontakt så får jag ofta till det. Det är skönt att landa i det jordnära och stänga av bruset. Stress och prestationspress gör mig blockerad och då blir resultatet ofta platt. 

Kan alla bli duktiga på att skapa eller är det en medfödd gåva? 

Gordon: Alla kan måla och sjunga men alla blir inte operasångare. Övning ger färdighet och i Frälsningsarmén får man en kornett i handen så fort man fyllt sju år. På så vis blir många musikaliska.

Ingela: Ja, där är det ofta musiken som är det estetiska uttryckssättet. Tänk om alla fick en pensel i handen vid sju års ålder, då hade vi kanske fostrat fler konstnärer också? Jag tänker att alla människor har en kreativitet och kan skapa något och det finns många olika uttryckssätt. Tekniker går att lära sig men man behöver nog ha en passion för något för att bli konstnär. Det är roligt att se hur en elev som har svårt för teoretiska ämnen blommar ut i det estetiska. Tyvärr måste jag sätta betyg på det men då kan man göra det på processen snarare än resultatet. 

Hur får din tro näring? 

Gordon: Jag deltar i gudstjänster och har andakt med bön och bibelläsning innan morgonkaffet tillsammans med min fru.

Ingela: Genom stillhet, kontemplation, bibelläsning, bön samt i kårgemenskapen. Även i naturen känner jag en närhet till Gud. 

Vad kan vara tungt med att vara kristen? 

Gordon: Jag tycker inte det är svårt att vara kristen, det ger glädje och befrielse, men ibland kan jag undra varför jag exempelvis drabbats av cancer två gånger. Samtidigt är tron en trygghet när man är sjuk och jag vet att jag får hjälp från ovan.

Ingela: Att bli sedd som ointelligent, särskilt när man arbetar i skolans intellektuella värld. Yoga, som kommer från buddismen, är hippt medan kristna ofta får en töntstämpel. Det är okej för jag kan försvara min tro, men ibland slänger människor ur sig nedvärderande och sårande kommentarer. Det är synd att man inte sätter större värde på den tro som ligger till grund för värderingarna i vårt land. 

Vad är det bästa med att vara kristen? 

Gordon: Det ger trygghet och gör mig fri från sådant som drar ner. Det känns väldigt bra att människor ber för en när man inte orkar det själv. Bönen har ju makt.

Ingela: Man har ett stabilt fundament att stå på, alltid någon att vända sig till och en andlig gemenskap. Jesus står ju för sanningen. Jag läser mycket psykologi och allt det kloka går tillbaka till sådant som Jesus har sagt. 

Vem är Jesus för dig? 

Gordon: Min frälsare som befriar från allt som binder en.

Ingela: Sanningen, grunden, en följeslagare och vän som man alltid kan lita på. 

Har du några kristna förebilder? 

Gordon: Min mormor och morfar som tog med oss barnbarn till Frälsningsarmén. Det är jätteviktigt att delta i gudstjänster.

Ingela: Frälsningsofficerare och soldater som arbetar i det tysta och med enkelhet utan att förstora sig själva. De bygger Guds rike med fokus på det goda och tar fram det bästa i andra. 

Vem kan du samtala med om din tro och om din konst? 

Gordon: Min fru, Britt-Marie, som också är den som ”godkänner” mina verk. Min syster och en vän i Tyskland, som målar och är katolik, diskuterar jag både konst och tro med.

Ingela: Min man, syster, mor och vänner på kåren. Konst diskuterar jag främst med en kvinna som jag har ställt ut tillsammans med - hon har väldigt bestämda åsikter om vad som är bra.

Text och foto: Teresia Jansson

Artikeln har publicerats i tidningen Stridsropet nr 5-2024