Herden och läraren behövs för att göra lärjungar

Chris och Hanna Mingay kom till Helsingborg i januari 2016 och har varit med ända från början av den lokala Fräls­ningsarmékårens (församlingens) om­start där. Kårledarteamet arbetade under ungefär ett år med APEST-modellen, då de fick upp ögonen för vilka av de fem tjänstegåvorna som var och en var stark i.

Herden fungerar som ett socialt klister

Hanna Mingay, som i dag är en del av ledarteamet i Helsingborg, är stark i herdegåvan. Hon är utbildad socionom och har tidigare även arbetat inom Soci­altjänsten.

— Mitt mål är att människor ska få känna sig sedda och att de ska bli upp­rättade och helade. Jag tycker om att bju­da in och möta människor. Även när jag arbetade inom socialtjänsten drevs jag av att familjer skulle få uppleva helande och upprättelse i sina liv. Gud är på många platser, säger hon.

Genom att arbeta med APEST tycker Hanna att hon har fått större förståelse för det uppdrag som Jesus har gett kyr­kan, att vara hans händer och fötter, och för att alla delar är lika viktiga. Det har blivit lättare att prioritera och att se när hon behöver ta hjälp av någon annan i teamet.

— Herdens fokus är att skapa platser där Guds frid och harmoni får råda, där människor får bli sedda, helade, upprät­tade, älskade, kända vid namn, ihågkom­na. Herden kan koppla ihop människor naturligt i en grupp och fungerar ofta som ett socialt klister. Det gäller att både ge näring till och att försvara flocken, sä­ger Hanna Mingay.

Hon framhåller att det är ett ganska tufft arbete att skydda en flock. Det kan handla om både yttre och inre hot i form av allt från konflikter och motsättningar till moraliska övertramp och ohälsosam­ma mönster.

— Det är herdens uppgift att gå med människor genom dödsskuggans dal, att ha tålamod och mod att vara kvar där så att man sedan kan gå ut på de gröna ängarna. Vissa har fått Guds gåva att tri­vas bättre med detta än andra, men det skulle bli en ohälsosam församling om det bara var herdens uppgift. Vi är alla kallade att likna Jesus, säger Hanna.

Her­deperspektivet skyddar mot utbrändhet och konflikter

I sitt herdeuppdrag ser Hanna Mingay också uppgiften att utrusta andra. Det handlar om att identifiera herdegåvan hos andra och låta dem gå bredvid. Hon påpekar att det är viktigt för alla att både ha någon att följa och någon att själv ge vidare till.

För att upptäcka herdegåvan hos an­dra menar Hanna att man kan titta på om personen är trygg bland folk, kan andra människors namn, blir oroad om någon inte har kommit på länge eller upprörd om flocken är splittrad. Herden är den som får förtroenden, den som kol­legan anförtror sig åt i en svår situation, som vet när grannen behöver stöd eller som sitter kvar på kyrkfikat i långa sam­tal och glömmer bort tiden.

Att herdegåvan är stark i en församling är grundläggande för att den ska kunna bli en trygg plats för människor, som en trygg familj, där de kan växa som lärjungar.

— Annars finns det en risk för att bud­skapet kan bli hårt, okänsligt, och att människor inte känner sig lyssnade på. I pionjära sammanhang skyddar ett her­deperspektiv mot utbrändhet, konflikter och att personer sårar andra för att de själva är sårade, säger Hanna Mingay.

När herdegåvan är stark fungerar för­samlingen som ett växthus, med ett bra klimat så bra att människorna i försam­lingen kan växa, det vill säga utvecklas i sitt kristna liv.

Mentorsutbildningen var en del av Guds plan

Även Chris Mingay har gåvan att vara herde, men den starkaste tjänstegåvan hos honom är läraren. Chris har under våren varit pappaledig på 85 procent och jobbat 15 procent i Helsingborgs ledarteam.

— Jag har alltid gillat att lära och att lära ut, men innan vi började jobba med Efesierbrevet och APEST hade jag inte satt ord på det. Jag upptäckte att myck­et av det jag gjort kombinerar lärar- och herdegåvan. Inom Football for All (FFA), som i Helsingborg drivs av Frälsnings­armén i samarbete med Erikshjälpen, handlar det till exempel både om att ta hand om och att lära ut, berättar han.

När Chris bodde i London gick han en mentorsutbildning och började jobba med att utveckla mentorskapsprogram.

— Då tänkte jag inte att det var något teologiskt eller från Gud, men nu blir det klart att det var en del av Guds plan, sä­ger han.