Gud syns genom församlingen i Finspång
Frälsningsarméns 130 år gamla kår i Finspång saknar såväl kårledare som juniorsoldater. Varje vecka strömmar ändå barn och vuxna in. Här skapas viktiga mötesplatser för familjer oavsett om man bakar, funderar över Jesus, pratar böcker eller spelar med musikkåren.
Resursofficer Isak Borén och Birgitta Lundin, ansvarig för det sociala arbetet, ingår båda i den nämnd som leder kåren i Finspång.
Frälsningsarméns kvadratiska byggnad i funkisstil vilar på en kulle mellan ett par björkar i höstlig färgprakt. För en stund skiner solen på den ljusputsade fasaden. Resursofficeren Isak Borén är på plats precis som övriga torsdagar samt söndagar. Han visar vägen in i lokalerna hos Frälsningsarmén i Finspång där man hållit till sedan slutet av 50-talet. Genom de väl tilltagna fönstren blickar man ut mot rondellen nedanför grässlänten. Från den löper den gatstensbelagda Bergslagsvägen rakt genom Finspång centrum där flera andra kyrkor finns. Ekumeniken är god i omnejden.
”Det bästa är mötet med människor”
Isak slår sig ner i den grå hörnsoffan i ett av de större samlingsrummen. Så även Birgitta Lundin som bland annat har hand om det sociala arbetet. Båda är avslappnat klädda i mörka t-shirts med Frälsningsarméns röda emblem. De ingår i kårnämnden som numera styr verksamheten då det är brist på frälsningsofficerare och potentiella kårledare.
– Det är en utmaning och arbetet utvecklas inte på samma sätt på grund av det, men vi kämpar på så gott vi kan med det vi har. Det bästa är mötet med människor, det är alltid spännande, tycker Birgitta.
Isak instämmer. Han tjänstgör även på kårerna i Norrköping och Åtvidaberg.
– Men det kan vara svårare att bygga nära relationer med människor när man är på tre olika ställen. Man kan ha bra idéer men begränsat med tid så det kan vara lite frustrerande, säger han.
Skapar mötesplatser och bygger relationer
– Men jag är tacksam över att få använda mina gåvor i det Gud har kallat mig till: att jobba med barn och unga och dela Guds ord, särskilt när man känner att ”wow, de fattar vad det handlar om, tillägger han.
”Gods love in action” – så lyder kårens egen slogan sedan långt tillbaka, och den rimmar väl med Frälsningsarméns centrala vision ”Välkommen hem – Livet med Jesus”.
– Vi jobbar aktivt för att fånga upp familjer och skapa mötesplatser för att bygga relationer. Vi hoppas människor känner sig välkomna och kanske finner en tro här – jag tror att vi har blivit bättre på att se och bekräfta människor och att ta hand om varandra, påpekar Birgitta leende.
Bokcirkel med andakt
– Hallå, hörs en pigg röst efter en stund.
Det är frälsningssoldaterna Gunnel och Anders Lindström som dykt upp. Under 14 år har de hållit i kårens bokcirkel.
– Deltagarna brukar säga att det är veckans höjdpunkt som de verkligen ser fram emot, säger Gunnel.
– Det har varit en nästan hundraprocentig närvaro under alla år. Och vi avslutar varje gång med en andakt och en värmlandsdikt på dialekt, inflikar Anders glatt.
De båda är nämligen värmlänningar.
Gemenskap och integration för utlandsfödda kvinnor
På tal om folk från fjärran – runt år 2015 bjöd kåren in till ett språkkafé som blev överfyllt innan flyktingarna förflyttades till annan ort. Nu möts däremot 6–12 kvinnor från Afghanistan, Iran och Syrien till hantverksträffar med högläsning och diskussioner.
– Vi ville nå kvinnor som behöver gemenskap och hjälp att integreras. Ibland dyker det upp saker de behöver prata om, som ekonomin, och då kan vi boka in en tid för det, förklarar Birgitta.
Det har inte varit någon stor ökning av hjälpsökande på sistone men en del hör av sig oftare nu när bland annat matpriserna har stigit. Varannan vecka avnjuts ”tjejlunch” då en handfull långtidssjukskrivna kvinnor träffas.
– Vi fokuserar på livsnära samtal med olika teman och vi delar varandras bördor, säger Birgitta.
Sociala medier, kropp och självförtroende
Till ”Tacotisdag” på kåren välkomnas tjejer i årskurs sex och uppåt då det även blir diskussioner kring frågor som sociala medier, kropp och självförtroende.
– Undersökningar visar ju att ungas, och särskilt flickors, psykiska ohälsa ökar så vi behöver prata om hur det är att vara tjej idag, menar Birgitta.
Kvällen före hölls ett event rörande unga i Finspång med bland annat Ungdomshälsan och Elevhälsan.
– Det pratades om vikten av att se en ungdom, säga hej, fråga hur den mår och be den berätta mer om sin situation, påpekar Isak.
– Ja, det är viktigt att våga stå kvar som vuxen när man tror att någon har det tufft, tillägger Birgitta som har arbetat med unga i över 40 år.
– Jag hoppas att det man gjort, som att presentera Jesus, har man nog inte gjort förgäves, säger hon.
Birgitta nämner en tjej som varit med på tacomiddagarna där det delats ut lättlästa biblar med en personlig hälsning. Långt senare träffade Birgitta flickan som nu hade en relation med en pastorsson som lett henne till tro. Hon var nydöpt och Bibeln hon fått på kåren låg framme på hennes nattduksbord.
– Hon sa att hon aldrig hade kunnat tro att den Bibeln skulle leda till någonting men då hade den ju ändå genererat något och det känns ju kul, säger Birgitta och lyser upp.
”Vi pratar fritt om vad som helst och ingen dömer”
Populära torsdagsklubben för årskurs 1-6
Klockan närmar sig 17.30 och ungdomsledaren Anna Bark har börjat förbereda inför torsdagsklubben med blandade aktiviteter för årskurs 1–6. Strax före 18.00 släntrar 14 flickor och sju killar in, några med afrikanskt
eller asiatiskt påbrå. Endast en tjej har föräldrar som är medlemmar i kåren, resten hittade hit via annonsering i en närliggande skola.
– Vi fick ett större gensvar än vi trott. När det kom 35 barn var det en utmaning att få det att funka och de äldsta har fått bli ledarmedhjälpare, kommenterar Birgitta det positiva problemet.
Gänget slår sig ner på pallar och i mitten av ringen tar Isak plats och hälsar välkommen.
– Har ni tänkt någonting på hur man kan prata med Jesus fast man inte ser honom? Hur umgås ni med varandra till exempel, frågar han engagerat?
– Pratar, svarar någon.
– Man ber! ropar en annan.
– Just det, men han levde ju för 2000 år sedan, eller lever han fortfarande? undrar Isak och ser sig omkring.
Både jakande och nekande svar hörs från olika håll tills en kille med luva över huvudet får en snilleblixt.
– Jag vet, han bor där uppe! utbrister han triumferande och höjer pekfingret mot taket.
Under livade lekar stiger därefter ljudnivån i lokalen. I köket och på övervåningens kafédel mäts havregryn, socker och smör upp och landar i plastbunkar. Kladdiga fingrar formar chokladbollar och lämnar spår på näsor och kinder. Tioåriga Klara och Nova, båda med blonda hästsvansar, gör cake pops.
– Fast jag vet inte hur de smakar, det får vi se nästa vecka när det blir disco, säger Klara som följt med klasskompisen hit.
– Jag trodde att man bara bedde här på Frälsningsarmén men jag visste inte att man bara 150 kronor för en termin, fortsätter hon förnöjsamt och visar upp sina strösselbeströdda bakverk.
– Det roligaste är när vi har disko och att man får lära sig nya saker, tycker Nova.
Ledaren Anna pysslar med disken intill.
– Det är kul att vara med barnen, de är roliga, säger hon varmt.
Anna finns även med på tacotisdagarna.
– Allt vi samtalar om där känns viktigt. Vi kan prata fritt om vad som helst utan att någon dömer, och jag gillar att höra vad tjejerna tycker och tänker, menar hon.
Övning med hornmusikkåren
Samtidigt som barnen försvinner ut genom dörren tar hornmusikkåren plats på estraden i gudstjänstlokalen. Peter Larsson, som varit en del av Musikkåren i 50 år, tar ledningen. Fingrarna rör sig över kornetten samtidigt som han dirigerar gänget med vänsterhanden.
– Det är kul och trevligt och det känns bra att spela musik som har ett budskap, förklarar han på utpräglad östgötska.
Nu övas det inför nästa helgs brassfestival i Södertälje. Tonerna från Slaidburn, Heavenward, In his presence och I love you Lord avslutar kårverksamheten för idag. På frågan vad Frälsningsarmén betyder för Finspång understryker Isak behovet av ljus i den tid som råder. Han nämner ett tillfälle när han frågat barnen om bevis på att Gud finns fast han inte syns.
– Då svarade en kille så klockrent; ”genom människorna i kyrkan”, säger Isak menande.
Text och foto: Teresia Jansson
Artikeln har publicerats i tidningen Stridsropet nr 1 - 2024
Fakta om kåren i Finspång
Startades: 1883 (firade 140 år i december). Funnits i nuvarande byggnad sedan 1958.
Anställda: En ansvarig för KSA (90 %), en resursofficer (25 %) samt en ungdomsledare (timanställd).
Ledning: Kårnämnd bestående av åtta personer, bland annat Birgitta Lundin, Isak Borén och Peter Larsson (ansvarig för Musikkåren).
Medlemmar: 29, varav 19 soldater.
Gudstjänstbesökare: 15–20. Vid festligheter/ högtider: 50–100.
Övrig verksamhet för vuxna: Hornmusikkår, kören No Limits, bokcirkel, hantverkscafé, tjejlunch, promenad och prat, socialt arbete; samtal och ekonomiskt stöd.
För barn och unga: Tacotisdag med samtal i syfte att stärka självkänslan (tjejer från årskurs 6). Torsdagsklubben; diverse aktiviteter (årskurs 1–6).
Dessutom: Sommarhemmet Stenviken.