Från förankring till handling – visionen går in i ny en fas

Välkommen hem – Livet med Jesus, Frälsningsarméns vision som sträcker sig till år 2025, presenterades för kårer och verksamheter för ett år sedan.

— Vi märker att den har tagits emot så väl och verkligen landat i verksamheter och bland folk. Det är jättekul och jag tror att många känner att ”det här är en kyrka jag vill vara med i”, säger Ewa-Marie Kihlagård.

Hon är biträdande divisionschef för södra divisionen inom Frälsningsarmén men också en av de sju personer som ingår i strategigruppen för visionen. Hon tänker att det goda mottagandet beror på att många har fått vara med i processen och tycka till under arbetets gång då man använt sig av bland annat enkäter och intervjuer. Men också för att Välkommen hem mycket handlar om att gå från att vara verksamhetsfokuserad till att vara relationell, något som alla människor berörs av. I detta ingår att lägga ner överflödiga inslag som inte bär frukt.

— Jag tror det finns en längtan efter kärnan i det vi är i Frälsningsarmén, nämligen ett liv med Jesus, men också efter enkelhet även bland människor ute i samhället i stort, att skala av sådant som är onödigt och som stressar, säger Ewa-Marie.

Det ser hon samtidigt som en utmaning då hon menar på att Frälsningsarmén har ganska mycket verksamhet i förhållande till medlemmar. Att gå från att erbjuda tjänster till att skapa delaktighet och ideella insatser är kanske också lättare sagt än gjort, tänker hon, då man kanske vant sig vid att ha många anställda. När det blir mer fokus på att möta varandra i gemenskap kan också saker och ting komma upp till ytan som inte är så enkla att hantera.

— Det är inte alltid lätt att våga vara ärliga, öppna och att dela livet med varandra gällande kriser och svårigheter med tron, tar Ewa-Marie som exempel.

Att älska, lyssna, bygga, växa och berätta

Inom visionen finns målet att nå fler barn, unga och de som lever i samhällets marginal och Ewa-Marie påpekar att man under pandemin har satsat en del på den yngre generationen då aktiviteter för dem, såsom kollon och familjeläger, ofta hållits igång när annat pausats. Hon nämner också att innan visionen skrevs ner så hade man samtal med unga ledare som underströk vikten av att kyrkan bör vara som ett hem och därför tror hon att visionen kan locka yngre eftersom man i den uppmanar till att skapa en hemkänsla i verksamheterna.

Kårerna uppmuntras även att forma APEST-team där varje nådegåva finns representerad i form av en herde, profet, apostel, lärare och evangelist med uppgift att älska, lyssna, bygga, växa och berätta.

— Jesus Kristus är i alla nådegåvorna och det blir obalans om inte alla fem delarna är med. Men får vi till det så tror jag att våra kårer kommer fungera såsom Gud har tänkt, menar Ewa-Marie.

Hur de olika verksamheterna kommer utformas tror hon beror dels på vad det finns för behov i ett område och en stad men också på vilka gåvor ledarna har och vad de brinner för. Ett mål är även att förbättra samarbetet mellan de sociala institutionerna och lokala kårerna och på så vis erbjuda hjälpsökande en kristen gemenskap. Enligt Ewa-Marie känner man sig hemma med visionen inom den sociala divisionen där man jobbar med dess olika delar.

— Om man utvecklar en hemkänsla i de verksamheterna tror jag även att det kan uppstå kårer eller utposter utifrån dem. Det kan vara olika kulturer i olika verksamheter och på institutionerna förstår man behoven hos sina gäster, säger Ewa-Marie.

”Det handlar kanske främst om en kulturförändring”

Att visionen lanserades under pandemin ser hon inte enbart som negativt eftersom det på så vis skapats möjligheter att stanna upp, reflektera och ställa om. Och vi är i ett läge då samhället förmodligen inte kommer att återgå helt till vad det var tidigare. Att både kyrkan och övriga världen genomgår en kris tillsammans som har skakat om existentiellt tror hon är en möjlighet. Även kyrkans funktion har rubbats, menar hon, då man tidigare var mer bunden till tid och plats men med tanke på att de flesta har tillgång till internet kan man nå fler människor nu i och med onlinesända gudstjänster, andakter och annat.

Såsom visionen är utformad är framstegen inte helt enkla att mäta men det är något strategigruppen jobbar på att kunna göra och man uppmanar även de lokala verksamheterna att sätta egna siffermål på vissa områden. Exempelvis gällande att öka antalet smågrupper, ledare och nya medlemmar.

— Men det handlar kanske främst om en kulturförändring, om vilka vi är, vilka värden vi har och hur vi gör saker, förklarar Ewa-Marie.

Mindre ”estradkristendom” och mer vardagsnära gemenskap

Medlemskapet som tidigare kallades civilmedlem byter namn och istället kallas man kort och gott för medlem. Att bli soldat är fortfarande en spännande möjlighet att ta ytterligare ett steg i sin efterföljelse som innebär ett lite större åtagande och en utmaning i lärjungaskapet. Begreppet civilmedlem kan kanske låta som att man inte är en fullvärdig medlem och namnförändringen kan göra det hela mer begripligt, tycker Ewa-Marie.

— Att känna tillhörighet är viktigt för människor och att vara medlem hos oss är att tillhöra Frälsningsarmén. Vi vill vara mer inkluderande och betona att alla medlemmar är lika mycket värda, säger hon.

Nu återstår fyra år med denna vision som ledstjärna. Ewa-Marie hoppas på mindre av ”estradkristendom” och mer vardagsnära gemenskap, en större mångfald och fler kulturer representerade och att kårer och utposter grundas i områden med stora behov.

— Visionen är född, formulerad och förankrad. Nu gäller det att tillsammans förverkliga och förkroppsliga den, och varje medlem, soldat och anställd bör ställa sig frågan: Hur kan jag leva ut det här? Det handlar om att forma nya vanor och det är ett stort jobb, säger Ewa-Marie.

— Vi går in i en ny fas och det ska bli spännande att se om vi kan förändra vårt beteende, avslutar hon.

Text: Teresia Jansson