Frälsningsarméns uniform - då och nu
Frälsningsarméns uniformer vittnar, enar och förenklar i mötet med människor – men kan också skapa förvirring och kanske avstånd. Stridsropet dök ner i samfundsgarderoben och bad sex anställda tycka till. Talar dagens plagg till morgondagens människa?
Få företeelser förknippas så starkt med Frälsningsarmén som uniformen. När kriget mot synd, fattigdom och ohälsa började föras från grundandet 1865 och i Sverige 17 år senare – krävdes soldater som talade ett gemensamt språk, bland annat genom sin klädnad. Dels för att visa världen vilka de var och dels för att stärkas inåt.
Uniformen underlättar för andra att ta kontakt
Såväl frälsningssoldater som officerare bär uniform, men soldatens är mer frivillig och understryker tron på Jesus och en vilja att ha en kristen livsstil och kristna värderingar. Uniformen gör personen synlig och kan underlätta för andra att ta kontakt.
Frälsningsarméns uniformer har sedan framväxten ändrat form och snitt, men omkring 1880 blev den standardiserad när en marinblå sergeuniform infördes för både män och kvinnor i västvärlden. I varmare länder är uniformerna ofta vita eller beige men där finns även speciella färgsprakande dräkter.
Kerstin Fridberger arbetade på Frälsningsarmén butik Handels från 1998 till 2006 och var drivande när nya uniformer och de första profilplaggen såg dagens ljus.
I november 2024 stängde Frälsningsarméns fysiska butik Handels för gott. Uniformer och profilkläder beställs nu bara via Internet, där ett stort urval för medlemmar, anställda, officerare, soldater och volontärer finns. Hemsidan heter https://fralsningsarmen.shop.idegroup.se/
Fritidsuniformen introducerades via en mannekänguppvisning
För 25 år sedan tillverkades fortfarande alla Frälsningsarméns plagg i England men 1998 togs kontakten med en svensk firma som ritade och sydde. Långbyxan för kvinnor introducerades och ett klädlager öppnades i Alingsås. De nya uniformerna var lite tunnare och hade ett mer stretchigt tyg.
— Vi behövde verkligen alternativ till vårt begränsade klädval. Förr gick ju alla jämt i uniform, till och med på badstränder när man evangeliserade. Senare utvecklade vi blusar, scarfs, slips och fritidsuniformen: t-shirt, sweatshirt, fleece och cardigan, säger Kerstin Fridberger, numera pensionerad officer.
På en Frälsningsarmékonferens i Jönköping i början av 2000-talet kom det stora genombrottet. Fritidsuniformen introducerades genom en mannekänguppvisning i foajén.
— Ledningen var ängslig över att det andliga klimatet skulle störas men det blev succé. Vi avslutade med ett brudpar som gifte sig i uniform, minns Kerstin, som senare fanns med på alla Frälsningsarméns större samlingar med de nya plaggen.
— Folk behövde få känna, klämma och prova. Det var även ett sätt att marknadsföra oss, tillsammans med webbsidan som utvecklades då, fortsätter hon.
"Tron sitter ju inte i kläderna"
Själv är Kerstin soldat sedan 1988, utbildad reservkapten och har genom åren burit sin uniform med stolthet. Men hon anser att man ska göra det enkelt för dagens soldater och anställda, då uniformer och fritidskläder är dyra. Behåll det klassiska sortimentet som krävs i offentliga sammanhang och ersätt fritidskläderna med egna plagg, plus sköld eller namnskylt.
— I William Booths England var det nödvändigt att utmärka sig i mängden och sudda ut skillnaderna mellan klasser – och uniform skapar ju samhörighet. Tron sitter ju inte i kläderna även om de innebär ett ställningstagande att vi är i Guds tjänst, avslutar Kerstin Fridberger.
Text: Carina Tyskbo
Foto: Frälsningsarmén, Blekinge Museum, Sörmland Museum
Artikeln har publicerats i tidningen Stridsropet nr 1 - 2025
