Ensamhet och gemenskap

Ensamhet och gemenskap är varandrasmotsatser men jag tror att vi som är lärjungar behöver erfara både ensamhet och gemenskap i våra liv.

I Matteusevangeliets kapitel 14, vers 23, står det att Jesus gick ”för att få vara för sig själv och be”. Det står i ett sammanhang där Jesus precis har varit tillsammans med sina lärjungar och med folket. Han har undervisat hela dagen och när det lider mot kväll så blir människorna hungriga. Lärjungarna lyckades hitta fem bröd och två fiskar som Jesus sedan ber och tackar för, precis som judarna brukade göra i sin ”bordsbön”. Denna gång skedde ett under och maten räckte till 5000 män, plus ett antal kvinnor och barn. Folket fick uppleva Guds omsorg och intresset för Jesus ökade dramatiskt.

Gud är alltid närvarande i ensamheten

Efter denna händelse så valde Jesus att vara ensam. Han befallde lärjungarna att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön och så skickades folket tillbaka hem. På det sättet fick Jesus ensamtid och den tillbringade han i bön.

Men ensamheten är ju inte total. Gud är alltid närvarande! Så även om det är en mänsklig ensamhet så är det en möjlighet för gemenskap med Gud och den är kanske aldrig starkare och mer påtaglig än just i den mänskliga ensamheten. Jesus själv behövde denna slags ensamhet och gudomliga gemenskap och det tror jag vi som hans lärjungar också gör.

För att kunna lyssna in Gud och Guds röst så är det viktigt och nödvändigt att få vara ensam. När har du din ensamtid med Gud? Är det under en bönepromenad? När du sitter i bilen till ditt arbete? Eller tidigt på morgonen innan du har pratat med någon annan? Vilken tidpunkt eller sammanhang du än väljer, så tror jag det  är nödvändigt för oss alla att vara ensamma med Gud för att lyssna in hans röst och hans vilja för våra liv.

Dela dina innersta bönekamper

Det står också i Bibeln att Jesus sökte gemenskap när han bad. I Matteusevangeliets kapitel 26, från vers 20, kan vi läsa att Jesus och hans lärjungar äter påskmåltiden tillsammans en sista gång. Efter måltiden tar Jesus med sina lärjungar (han kallar dem också för vänner, Joh 15:15) till Getsemane. Där frågar han Petrus, Jakob och Johannes om de kan vaka tillsammans med honom och så faller Jesus ner på sina knän för att be till sin Far.

I denna oerhört viktiga och svåra stund, då Jesus ska överlåta sitt liv i Faderns totala vilja, så vill han alltså ha gemenskap i sin mänskliga ensamhet. Även om lärjungarna inte finns precis vid sidan av Jesus så ville han försäkra sig om att han hade några nära vänner som kunde vaka tillsammans med honom. Att veta om att någon finns vid sidan av dig är en styrka.

Så istället för att vara ensamma i vår bönekamp så kan vi söka styrka i gemenskapen genom att dela vår kamp med några i vår närmaste krets. Har du en nära gemenskap som du kan dela dina innersta bönekamper med? Förhoppningsvis är du med i en hemgrupp i din församling där du kan få känna en sådan gemenskap med andra trossyskon. Må Gud välsigne dig som lärjunge, både i din ensamhet med Gud och i gemenskapen tillsammans med vänner och trossyskon!

Text: Henrik Bååth, rektor Frälsningsarméns officerskola

Artikeln har publicerats i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 1-2021