De skapar för Skaparen
Kan musik och hantverk utveckla den kristna tron? Vad betyder kreativitet när livet är tungt? Keramikern och pensionerade frälsningsofficeren Edith Löfgren mötte musikern och arrangören Curt Dahlquist, som hela yrkeslivet låtit den skapande förmågan tjäna Gud.
Curt Dahlquist har sysslat med musik hela livet, både som professionell och som aktiv inom Frälsningsarmén. Han har skrivit lovsånger och arrangemang för brass och kör. Att skriva så att människor kan ära Gud med sång och text är viktigt, lovsång får inte bli underhållning..
Hur kom ni till tro?
Edith: Mina föräldrar var officerare i Sydamerika och det livet blev en god grogrund för min tro. Som sexåring under en gudstjänst gick jag fram, böjde knä och sade ja till Gud. Men att vara kristen är ett medvetet val hela livet.
Curt: Jag föddes in i församlingsgemenskapen och tron utvecklades i takt med kårengagemanget, bekännelsen och trons inre och yttre utveckling. Långt senare i livet fick jag ge ett viktigt profetiskt budskap till en kvinna på ett tåg och förstod att Gud kan göra mycket mer än vi anar. En omtumlande upplevelse.
Fanns ert skapande hantverk med tidigt?
Edith: Ja, från barnsben. Pappa och farfar har alltid målat och snickrat och jag också. Intresset för keramik har jag haft sedan jag var liten. Inför min pensionering tyckte döttrarna att vi skulle bygga den här verkstaden, hela familjen hjälptes åt. Jag åker hit när jag vill och behöver.
Curt: Jag fick mitt första piano när jag var sex år, tog lektioner, sjöng i gosskör, spelade i ungdomsmusikkåren, skrev tidigt brassarrangemang och dirigerade. Vid 18 års ålder blev jag en av Frälsningsarméns yngsta musikledare. Jag har även varit körledare och musikchef i Frälsningsarmén.
”Att vara kristen är ett medvetet val hela livet”
Vad tänker ni kring er tro i relation till hantverket?
Edith: Jag tänker ofta på Bibelns bild av krukmakaren, att bli formad av Gud och börja om när det blir fel. Eller när jag samlar ihop torra lerskärvor, blöter upp och bearbetar dem till ny lera. Jag blir ödmjuk när jag tänker på att leran skapats i jorden under miljontals år och att människan gjort keramikföremål i tusentals år. Jag arbetar helst i tystnad, ur det föds ofta ett samtal med Gud som gör mig glad och tacksam.
Curt: Upplevelsen på tåget gjorde att jag började reflektera mer över sångens och musikens plats i Guds rike, och vad Bibeln säger. När jag spelar vid en begravning känner jag att musiken talar om att livet har en fortsättning. I hornmusikkåren får vi också vara en del av budskapet om Gud. Jag har även sett musikens betydelse i musikterapi och när man musicerar för äldre dementa.
Vad betyder er konstnärliga gåva för andra?
Edith: Människor gläds av att ha vackra ting runt sig, jag får ofta återkoppling och tycker om att göra grejer som kan användas. Att sjunga och leda kör har också varit väldigt givande både för mig själv och för andra.
Curt: Mycket! Nu sist efter en körkväll med Elvis Presleys andliga repertoar sade många att det var fantastiskt. Människor blir välsignade, sång och musik når in så djupt i människan.
Kan ni ha svårt att skapa och kan skapandet ge tron ny näring?
Edith: Jag behöver intryck för att få inspiration, då går jag ut och går eller ser nya saker. Jag lyssnar också väldigt mycket på klassisk musik. Är livet svårt hjälper det att sätta sig vid drejskivan, fokusera och se något nytt bli till ur lerklumpen.
Curt: Om jag drabbas av en svår period är ofta sången och musiken ett sätt att få tillbaka styrkan i tron igen. Den har en sådan andlig kraft i sig och ger glädje. Jag rör mig ofta i den musikaliska världen, lyssnar på mycket klassisk musik, dixieland och symfoniorkestrar. Är jag riktigt trött sätter jag mig och spelar.
Har ni några förebilder i tron?
Edith: Mamma och pappa som hur trötta de än var efter dagens arbete böjde knä tillsammans på kvällen. Sedan får man genom livet olika personer som förebilder att se upp till.
Curt: Mina föräldrar. Pappa lärde mig knäböja vid sängen varje dag och det gjorde jag länge tills jag fick ont i knäna. Också under militärtjänstgöringen på logementet! Även mormor var en stor förebild.
Hur får er tro näring?
Edith: Under mina kvällspromenader växer ofta ett ordlöst samtal med Skaparen fram. Gemenskap i församlingen är naturligtvis också viktig. Jag kände mig vingklippt när min man blev sjuk och nu inte kan bo hemma. Då betyder församlingen mycket även om jag till en början inte orkade träffa folk.
Curt: I samtalet med kristna och andra. Den lokala församlingen är viktigast av allt, där betjänar vi varandra med våra gåvor. I det egna bibelläsandet och andaktslivet. Min fru Ulla och jag för ett enkelt samtal med varandra och Gud om det som ligger på hjärtat. Har man en god relation finns den andliga dimensionen med – vi är alltid tre.
Hur ser ni på att berätta om er tro för andra?
Edith: Som officer har man tränat upp detta, men finast är när det blir spontant. Som när en kvinna kom in här i verkstaden och började ställa frågor. Innan jag blev officer och jobbade på en firma i Stockholm kunde jag få höra: ”Det går inte att svära när man kommer in till dig”. Ett slags vittnesbörd i sig.
Curt: Som tonåring körde jag moped till kåren i soldatuniform och passerade mina kompisar i stan – det kändes som ett vittnesbörd! Sedan har jag kunnat dela tron genom mitt offentliga musicerande med Frälsningsarmén. Men också i andra jobb där jag behövt fatta beslut och lutat mig mot den kristna moralen och etiken, till exempel om alkoholfria miljöer på arbetsplatser.
Har ni haft svårt att tro?
Edith: Nej, min tro har varit stabil sedan jag var liten. När livet varit svårt har jag fallit tillbaka på tron, särskilt genom den kristna sången och musiken.
Curt: Nej. Livet har varit svårt ibland, min mamma dog redan vid 56 års ålder. Men hennes starka tro blev ett stöd även i detta.
Vem är Jesus för er?
Edith:: Min ledsagare och inspiration.
CURT: Min livskamrat – Ulla har konkurrens!
Personlig sak
Curt: Förutom mina instrument vill jag lyfta ett par bibelställen. 1 Samuelsboken 16:23: ”När så anden från Gud kom över Saul brukade David ta harpan och spela. Då fick Saul lindring och blev bättre, och den onda anden lämnade honom.” Och 2 Krönikerboken 5:13-14: ”När trumpetblåsarna och sångarna samtidigt och samstämmigt stämde upp Herrens lov och pris, och man lät trumpeter, cymbaler och andra instrument ljuda och började lova Herren för att han är god och för att Hans nåd är evig – då uppfylldes huset, Herrens hus, av ett moln så att prästerna för molnets skull inte kunde stå där och göra tjänst, eftersom Herrens härlighet uppfyllde Guds hus.”
Edith: Jag var tolv år när jag gjorde denna lilla kruka i Chile. Det var mitt första möte med lera och betydde mycket för mig.
Curt frågar Edith:
I vilken situation har du i tjänsten som frälsningsofficer kunnat tydliggöra din tro på bästa sätt?
Edith svarar: Som officer får man verkligen gå i tro och utmana sig själv. Det är ju inte vilket jobb som helst. Kärnan i officerskapet är att förmedla sin tro på olika sätt, till exempel i tal, sång, musik, konst och inte minst genom att vara medmänniska.
Edith frågar Curt:
Har du upplevt att det kreativa tagit stopp någon gång?
Curt svarar: Nej, men ett kreativt skapande går alltid upp och ner. Har jag inte kunnat skriva musik och arrangemang har jag ändå alltid kunnat spela. Då överbryggas dipparna. Men jag är oerhört känslig för kombinationen text och musik, det måste hänga ihop.
Text och foto: Carina Tyskbo
Artikeln är publicerad i tidningen Stridsropet nr 4 - 2023
”Alla är kallade av Gud” ›
Varje människa bär på en kallelse från Gud och en del är menade att bli frälsningsofficerare.
Nylanserat inspirationsmaterial för barn och familjer ›
"Välkommen hem – livet med Jesus-boxen” Inspirationsmaterial med färdiga samlingar för barnledare och familjer - Beställ här!
”Jag är glad att få leva” ›
Bröstcancer & utmattningsdepression. Barbro är en överlevare, men att ha en profetisk tjänst har inte varit friktionsfritt.