Andreas Holmlund spelar i två arméer
Andreas är heltidsmusiker i Arméns musikkår och spelar vid högvaktens vaktavlösning vid slottet. På helgerna, om Andreas ska spela något då, är det en annan uniform han bär. Andreas är frälsningssoldat i Frälsningsarmén på Vasakåren och musikmästare och dirigent för Vasa Band i Stockholm.
Till vänster: Andreas dirigerar Vasa Band på Frälsningsarméns julkonsert 2015 i Berwaldhallen. Till höger: Andreas spelar i Arméns musikkår.
Andreas föddes i Vetlanda där hans föräldrar arbetade som officerare på Frälsningsarmén, men det finns inga spår av småländska i hans västerbottniska dialekt. När han var fyra år flyttade familjen till Skellefteå efter ett år i Limhamn. Där bodde han tills han flyttade till Stockholm för att studera musik. I Stockholm har han stannat kvar och arbetar nu som musiker på heltid.
Heltidsmusiker i Arméns musikkår, musikmästare och dirigent i Vasa Band
Första gången vi ser Andreas, i alla fall inför den här artikeln, är när han spelar på gården utanför Armémuseum på Östermalm i Stockholm. Då har han uniform och en hornprydd hjälm på sig. Vi är där för att fotografera honom i den uniform han har till vardags.
Andreas är heltidsmusiker i Arméns musikkår och ska denna soliga oktoberdag spela vid högvaktens vaktavlösning vid slottet. På helgerna, om Andreas ska spela något då, är det en annan uniform han bär. Andreas är frälsningssoldat i Frälsningsarmén på Vasakåren och musikmästare och dirigent för Vasa Band i Stockholm. Sin musikaliska karriär började Andreas i Skellefteå dit familjen flyttat. Familjen Holmlund engagerade sig i frälsningsarmékåren där och Andreas invigdes till juniorsoldat.
Jazzmusik och Kungliga Musikhögskolan i Stockholm
— När jag var sju, åtta år så började jag spela kornett i Frälsningsarméns minibrass i Skelleftehamn, berättar Andreas, som i dag har euphonium och trombon som sina huvudinstrument.
Andreas musikintresse minskade inte i gymnasiet då han valde att gå en musiklinje och efter det gick han ett år på jazzlinjen på Bollnäs folkhögskola. Även om han idag arbetar mycket med marschmusik är det jazzmusik som ligger närmast hjärtat. Efter jazzlinjen på folkhögskolan sökte han till Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.
— Det var en ganska snabb flytt då jag kom in på en reservplats, säger Andreas Holmlund. De ringde bara några veckor före terminsstarten, så det var lite svårt att hinna hitta någonstans att bo. Jag fick ett rum på Frälsningsarméns Officersskola som då låg på Skeppargatan.
Att han fick det rummet så snabbt tror han beror på att Johnny Kleman som varit kårledare i Skelleftehamn hjälpte honom.
Mötte kärleken på Vasakåren
— Sedan tog det inte många minuter innan musikmästaren på Vasakåren, Fredrik Andersson, ringde upp och bjöd in mig att vara med där, fortsätter Andreas.
Samtidigt som Andreas studerade jazz- och popmusik på Kungliga Musikhögskolan gick han till Vasakåren och började spela euphonium i musikkåren. På Vasakåren träffade han också sin fru Kristina, frälsningssoldat från Mölndal.
Spelade i husbandet för Sommarkrysset i tio säsonger
Huvudinstrumentet vid studierna var trombon och efter fyra års studier började han frilansa som jazzmusiker, samtidigt som han jobbade deltid som vårdare på Frälsningsarméns akutboende i Midsommarkransen. Att jobbet i Midsommarkransen var på deltid var något som han själv önskade för att också kunna frilansa som musiker. Som frilansmusiker spelade Andreas för olika coverband, jazzband och storband. Han var med i många TV-produktioner och satt i husbandet för Sommarkrysset i tio säsonger.
Hur Andreas hamnade i Arméns musikkår
— Det är en rätt tuff bransch, musikerbranschen, säger Andreas. Så länge det var allmän värnplikt i Sverige var musikerna i Försvarsmaktens musikkårer värnpliktiga. Men år 2009 lades värnplikten ner och försvaret behövde anställa alla musiker. Sedan dess är musikerna i Försvarsmak¬tens tre musikkårer anställda.
— Så jag provspelade för den här tjänsten 2012, säger Andreas som nu arbetar heltid på Försvarsmakten genom att spela euphonium och trombon i Arméns musikkår.
Hur arbetet i Försvarets musikkår ser ut
Huvuduppdraget för Försvarets musikkårer är att spela vid ceremoniella tillfällen som exempelvis vid statsbesök men också vid högvaktens vaktparader. Utöver det har man också militära spelningar vid förbanden och vid några tillfällen spelar man vid uppvisningar av militärmusik, så kallade tattoos. Det händer också att man har mindre konserter för publik vid festivaler och liknande. Försvarsmaktens musikkårer uppträder gratis, men vid vissa tillfällen tar man inträde för att täcka kostnader för konsertlokalen.
Det ideella arbetet som musikledare på Vasakåren
Även om Andreas är född in i Frälsningsarmén, så säger han att det är ett val han gjort att stanna kvar. Och som en av två musikledare på Vasakåren lägger han ner mycket tid ideellt för Frälsningsarmén. Andreas har huvudansvaret för musikkåren Vasa Band, men också för en del av den övriga musiken på kåren. Den andra musikledaren på Vasakåren är Mikaela Häger, som är ledare för kören Vasa Gospel. Det finns ingen överordnad musikledare som har allt ansvar menar Andreas.
— Vi ser inte något behov av det, och det vore orimligt om jag skulle ha ansvar för Vasa Gospel, säger han.
Att vara musikmästare i Frälsningsarmén är ett ideellt uppdrag. Tidigare fanns en musikenhet vid Frälsningsarmén högkvarter med övergripande helhetsansvar för rörelsens musikliv. Andreas berättar att det numer finns ett musikutskott som har ett visst ansvar för musik som ges ut och att programsektionen på högkvarteret har huvudansvar för samfundets musikutövande.
Andreas skriver också musik
När Andreas inte spelar i Arméns musikkår eller dirigerar Vasa Band så händer det att han skriver musik. I bland är det helt egna verk som han skriver för Vasa Band och Frälsningsarmén. Det kan också vara beställningar från olika band och grupper i Sverige som behöver ett nytt arrangemang som passar deras uppsättning. Andreas har också skickat in några av sina musikstycken till musikavdelningen för Frälsningsarmén i Storbritannien som varje år samlar in musik till sitt notförlag.
Har två stycken publicerade i England
En urvalsgrupp i Storbritannien väljer ut vilka noter som ska publiceras. Till senaste urvalet hade Andreas skickat en inspelning där han själv spelade alla instrument. Att spela vilket instrument som helst är inget han skulle göra offentligt, men till en inspelning där man kan backa och ta om tycker han att det fungerar.
— I England har jag två stycken publicerade sen tidigare, berättar Andreas. Frälsningsarmén i Skandinavien har också ett förlag där jag har ett antal stycken publicerade.
Vasa Band spelar en del av det han skrivit. Andreas menar att det är lättare att anpassa efter situationen om det är något han själv komponerat.
Viktigt att engagera barn i musiklivet
Vasakåren har många musiker och även mycket musik för barn, som bland annat Vasa Soul Children. Att engagera barn i musiklivet är något Andreas tycker är särskilt viktigt. Kanske brinner han mest för minibrasset, som han själv inte leder eller hjälper till med, men där hans son Elmer som är sju år precis börjat spela tuba. Många från musikkåren hjälper till och spelar med barnen i minibrass för att vara stöd.
— Kommunala musikskolan har sämre och sämre möjligheter, så för oss i Frälsningsarmén är minibrass den enda rekryteringsbasen vi kan räkna med, säger Andreas.
Vasakåren har varit en sådan kår där många som flyttat till Stockholm har landat. Kanske är det för att många är inflyttade som man vet hur man tar hand om varandra på ett bra sätt.
I musikkåren på Vasakåren är det en eller ett par som är stockholmare i grunden, resten är inflyttade. Men som det ser ut med musikkårer ute i landet tror Anders att det blir svårt att få nya medlemmar den vägen.
— Har man inte ett minibrass nu så tror jag inte att man får en vettig rekrytering till musikkåren för att kunna fortsätta som nu, avslutar Andreas Holmlund.
Fakta om Andreas Holmlund
Ålder: 38 år
Familj: Hustru Kristina, två barn Elmer sju år, Ester fyra år.
Bor: Kallhäll, Järfälla kommun.
Yrke: musiker i Arméns musikkår.
Hobby: dirigent för Vasa Band.
Gillar inte: kaffe
Text och foto: Jonas Nimmersjö
Artikeln finns publicerad i tidningen Stridsropet nr 1 - 2018