”Alla är kallade av Gud”

Höstdiset hänger över sjön Ma­gelungen i Farsta. Löv i eldspra­kande kulörer pryder träd och buskar kring Ågestagården och dess vita tegelbyggnader. Inne på kontoret på Fräls­ningsarméns Officersskola sitter Elisabeth Hjerpe vid sitt skrivbord. Den blonda lug­gen möter mörka glasögonbågar i lätt cat eye-modell. Iklädd den vita uniformsblu­sen med vinröda axelklaffar knappar hon på datorns tangentbord. Sedan augusti axlar hon rollen som kandidatsekreterare då hon är en betydande del i att de mest lämpade eleverna börjar utbildningen till frälsningsofficerare.

— Alla är kallade till någonting av Gud och några till att bli frälsningsofficerare och det är viktigt att vi fångar upp dem, säger Elisabeth och ler.

— Det är ett väldigt angeläget uppdrag förstås, för har inte Frälsningsarmén någ­ra ledare så kan vi inte göra det vi gör idag. Det är också en tuff och utmanande tjänst eftersom det saknas ledare, fortsät­ter hon.

Kallelsen från Gud behöver bekräftas

I skrivande stund är hon i full färd med att sätta sig in i sina nya uppgifter. Paral­lellt med detta undervisar hon eleverna på halvtid; under hösten och våren främst i Frälsningsarméns lärosatser. Då möter hon dem som för tillfället går utbildning­en; två kadetter och lika många fältserg­eanter, som har ett lite annat upplägg. För att få läsa till frälsningsofficer krävs bland annat att man varit medlem i en av Fräls­ningsarméns kårer (församlingar) i minst två år och varit frälsningssoldat i minst ett av dessa. Man ska även ha en gymna­sieutbildning eller motsvarande och till­räckliga läs-, tal- och skrivkunskaper i det svenska språket.

— Men det viktigaste är att man har en kallelse till officerskapet från Gud som an­dra kan se och bekräfta, påpekar Elisabeth.

Den som har tankar kring att bli frälsningsofficer kan tala med sin kårledare som är lite av en rekryterare till ändamålet. Ledaren bör ha följt personen under en tid, sett den ”in action” och vara trygg med att rekom­mendera och skicka vidare den sökande till skolan.

— Kårledaren kan se den sökandes le­darpotential, andliga mognad och villig­het att tjäna Gud, säger Elisabeth.

En trygg självbild och självin­sikt

Därefter kontaktas kandidatsekretera­ren, det vill säga Elisabeth, som sätter i gång ansökningsprocessen om kriterierna är uppfyllda. Den sökande får genomgå intervjuer med ledare lokalt, på divisions­plan och av den så kallade bedömnings­nämnden på ledningsnivå. Därtill ingår en djupintervju med en psykolog. När dessa är klara går ärendet till kandidatnämnden för beslut. Ibland blir det avslag och det kan bero på bristande erfarenheter/egen­skaper som ledare eller att någon har sa­ker den behöver ta itu med hos sig själv.

— Lärjungaskap och andlig mognad måste finnas och det behöver vara en hel människa som mår bra psykiskt. Vi frågar inte efter någon supermänniska men en person med en trygg självbild och självin­sikt så att eleven själv kan förstå hur den kan utvecklas, förklarar Elisabeth.

— Vi behöver verkligen frälsningsofficerare som älskar människor och som vill tjäna enligt trebenspallen; förkunna fräls­ning, bli helgad/mer lik Jesus och delta i socialt arbete för de utsatta, fortsätter hon.

Antagning och kandidatperiod

Efter antagningen till skolan följer en kandidatperiod som ska förbereda den bli­vande eleven för utbildningen och stötta den i att utveckla sitt ledarskap. Det kan handla om att få pröva på att leda möten och grupper, dela vittnesbörd, hålla i en­skilda samtal, delta i socialt arbete, vara med på ledarsamlingar och kårnämndens sammanträden och att hjälpa till att förbe­reda diverse arrangemang. Det kan också innebära litteraturstudier.

— Det är viktigt att få del i kårens hel­het och få förståelse för arbetet där, men­ar Elisabeth och nämner att det eventuellt kommer vara fler moment/erfarenheter att checka av i framtiden.

Utveckling av antagningsprocessen

Elisabeth som idag är 51 år har vuxit upp inom Frälsningsarmén och har sedan barnsben haft en önskan att bli både lärare och frälsningsofficer så båda dessa dröm­mar har slagit in. Hon var klar med sin of­ficersutbildning i juni år 2000. Sedan dess har hon arbetat som kårledare/biträdande kårledare, metodstöd för barn/unga, ad­ministratör och biträdande sektionschef och programkoordinator på Programkon­toret.

— Jag kan lätt sätta mig in i kårlivet och de förväntningar som finns och jag tycker om det pedagogiska i att utrusta människor, jobba med kallelsefrågor och utbildnings­material och att arbeta fram en process i hur någonting ska gå till, säger hon.

— Jag tycker också att det är spännande att lyssna in vad Gud säger och få bekräf­tat av honom om någon är kallad att bli officer, fortsätter hon.

Elisabeth och medarbetarna på Officers­skolan håller på och ser över vad som kan utvecklas kring antagningsprocessen till utbildningen. Rätt kriterier ökar chansen att eleven klarar av studierna och arbetet som väntar. Tanken är att kårledarnas roll ska bli än mer tydlig med större ansvar för förberedelserna inför skolstarten. Vidare diskuteras vilka som fortsättningsvis ska göra antagningsintervjuerna, vilken litte­ratur som ska användas och så vidare.