”Alla är kallade av Gud”
Varje människa bär på en kallelse från Gud och en del är menade att bli frälsningsofficerare. Kandidatsekreteraren Elisabeth Hjerpe på Frälsningsarméns Officersskola vill få människor att upptäcka Guds unika plan för just deras liv.
Elisabeth Hjerpe ser rollen som kandidatsekreterarare på Officersskolan som ett hedervärt och utmanande uppdrag.
Höstdiset hänger över sjön Magelungen i Farsta. Löv i eldsprakande kulörer pryder träd och buskar kring Ågestagården och dess vita tegelbyggnader. Inne på kontoret på Frälsningsarméns Officersskola sitter Elisabeth Hjerpe vid sitt skrivbord. Den blonda luggen möter mörka glasögonbågar i lätt cat eye-modell. Iklädd den vita uniformsblusen med vinröda axelklaffar knappar hon på datorns tangentbord. Sedan augusti axlar hon rollen som kandidatsekreterare då hon är en betydande del i att de mest lämpade eleverna börjar utbildningen till frälsningsofficerare.
— Alla är kallade till någonting av Gud och några till att bli frälsningsofficerare och det är viktigt att vi fångar upp dem, säger Elisabeth och ler.
— Det är ett väldigt angeläget uppdrag förstås, för har inte Frälsningsarmén några ledare så kan vi inte göra det vi gör idag. Det är också en tuff och utmanande tjänst eftersom det saknas ledare, fortsätter hon.
Kallelsen från Gud behöver bekräftas
I skrivande stund är hon i full färd med att sätta sig in i sina nya uppgifter. Parallellt med detta undervisar hon eleverna på halvtid; under hösten och våren främst i Frälsningsarméns lärosatser. Då möter hon dem som för tillfället går utbildningen; två kadetter och lika många fältsergeanter, som har ett lite annat upplägg. För att få läsa till frälsningsofficer krävs bland annat att man varit medlem i en av Frälsningsarméns kårer (församlingar) i minst två år och varit frälsningssoldat i minst ett av dessa. Man ska även ha en gymnasieutbildning eller motsvarande och tillräckliga läs-, tal- och skrivkunskaper i det svenska språket.
— Men det viktigaste är att man har en kallelse till officerskapet från Gud som andra kan se och bekräfta, påpekar Elisabeth.
Den som har tankar kring att bli frälsningsofficer kan tala med sin kårledare som är lite av en rekryterare till ändamålet. Ledaren bör ha följt personen under en tid, sett den ”in action” och vara trygg med att rekommendera och skicka vidare den sökande till skolan.
— Kårledaren kan se den sökandes ledarpotential, andliga mognad och villighet att tjäna Gud, säger Elisabeth.
En trygg självbild och självinsikt
Därefter kontaktas kandidatsekreteraren, det vill säga Elisabeth, som sätter i gång ansökningsprocessen om kriterierna är uppfyllda. Den sökande får genomgå intervjuer med ledare lokalt, på divisionsplan och av den så kallade bedömningsnämnden på ledningsnivå. Därtill ingår en djupintervju med en psykolog. När dessa är klara går ärendet till kandidatnämnden för beslut. Ibland blir det avslag och det kan bero på bristande erfarenheter/egenskaper som ledare eller att någon har saker den behöver ta itu med hos sig själv.
— Lärjungaskap och andlig mognad måste finnas och det behöver vara en hel människa som mår bra psykiskt. Vi frågar inte efter någon supermänniska men en person med en trygg självbild och självinsikt så att eleven själv kan förstå hur den kan utvecklas, förklarar Elisabeth.
— Vi behöver verkligen frälsningsofficerare som älskar människor och som vill tjäna enligt trebenspallen; förkunna frälsning, bli helgad/mer lik Jesus och delta i socialt arbete för de utsatta, fortsätter hon.
Antagning och kandidatperiod
Efter antagningen till skolan följer en kandidatperiod som ska förbereda den blivande eleven för utbildningen och stötta den i att utveckla sitt ledarskap. Det kan handla om att få pröva på att leda möten och grupper, dela vittnesbörd, hålla i enskilda samtal, delta i socialt arbete, vara med på ledarsamlingar och kårnämndens sammanträden och att hjälpa till att förbereda diverse arrangemang. Det kan också innebära litteraturstudier.
— Det är viktigt att få del i kårens helhet och få förståelse för arbetet där, menar Elisabeth och nämner att det eventuellt kommer vara fler moment/erfarenheter att checka av i framtiden.
Utveckling av antagningsprocessen
Elisabeth som idag är 51 år har vuxit upp inom Frälsningsarmén och har sedan barnsben haft en önskan att bli både lärare och frälsningsofficer så båda dessa drömmar har slagit in. Hon var klar med sin officersutbildning i juni år 2000. Sedan dess har hon arbetat som kårledare/biträdande kårledare, metodstöd för barn/unga, administratör och biträdande sektionschef och programkoordinator på Programkontoret.
— Jag kan lätt sätta mig in i kårlivet och de förväntningar som finns och jag tycker om det pedagogiska i att utrusta människor, jobba med kallelsefrågor och utbildningsmaterial och att arbeta fram en process i hur någonting ska gå till, säger hon.
— Jag tycker också att det är spännande att lyssna in vad Gud säger och få bekräftat av honom om någon är kallad att bli officer, fortsätter hon.
Elisabeth och medarbetarna på Officersskolan håller på och ser över vad som kan utvecklas kring antagningsprocessen till utbildningen. Rätt kriterier ökar chansen att eleven klarar av studierna och arbetet som väntar. Tanken är att kårledarnas roll ska bli än mer tydlig med större ansvar för förberedelserna inför skolstarten. Vidare diskuteras vilka som fortsättningsvis ska göra antagningsintervjuerna, vilken litteratur som ska användas och så vidare.
Processen för att bli frälsningsofficer
Den sökande har kontakt med sin kårledare/lokala ledare.
Om ledaren kan rekommendera personen kontaktas kandidatsekreteraren Elisabeth Hjerpe.
Antagningsprocessen påbörjas med intervjuer.
En antagen kandidat har en förberedande period under ledning av kårledaren. Det blir praktiska göromål och läsning.
Eleven som kallas för kadett läser på skolan i två år. Lektioner på skolan varvas med egna studier och praktik i en kår/ verksamhet.
Vid avklarad utbildning ordineras kadetten till officer med löjtnantsgrad.
Inspirera andra att söka till Officersskolan
Antalet ansökningar till Officersskolan varierar men utmaningen att få dem att bli fler tror Elisabeth att hon delar med övriga kandidatsekreterare i Europa. Hon menar på att det finns mer av ett kortsiktigt projekttänk i samhället och en ovillighet att binda sig hos människor nuförtiden.
— Hur lockar vi personer att bli överlåtna till något så pass speciellt och radikalt som officerstjänsten och Frälsningsarméns arbete? Det kan också vara tufft att vara kristen idag och stå för Frälsningsarméns lärosatser. Det är något vi behöver jobba med, säger hon.
Hon påpekar att hon endast är en del i processen och hon tror att det kommer bli ett gott resultat om det blir ett bra samarbete med officerare och kårledare, liksom civilanställda och chefer för sociala institutioner. De kan alla möta människor som är lämpade för och kallade till officersrollen. Elisabeth planerar att vara med under ledardagar och ungdomsarrangemang framöver och vill gärna tala kring ämnet att tjäna Gud. Hon hoppas även på att få tag på nyckelpersoner som kan inspirera andra att söka till Officersskolan. Hon tänker på när hon själv påbörjade utbildningen.
— Jag hade inte tänkt söka just den terminen men när jag hörde vilka som skulle gå det året kände jag att jag också ville det för det kunde bli kul, förklarar hon.
I slutet av januari bjuder Officersskolan in till helgen ”Design for Life” då det kommer att talas om lärjungaskap, gåvor och talanger och hur man upptäcker sin kallelse. Det blir gruppsamtal, andakter och gudstjänster.
— Det är viktigt att höra hur Gud talar och kallar och det kan bli en helg som pushar på något som en deltagare redan känt inom sig, menar Elisabeth.
Den som funderar kring officerskapet eller sin kallelse vill Elisabeth uppmana att i första hand kontakta sin kårledare men också att komma i funktion genom att delta i kårens arbete.
— Det är bra att få testa en uppgift eller ledarroll men det är också viktigt att få pröva sina tankar och planer genom förbön, understryker Elisabeth.
Hon nämner de möjligheter som finns att arbeta internationellt då Frälsningsarmén finns representerad världen över. Även om man inte skulle vara stationerad utomlands så skapas kontakter med olika länder och territorier vilket i sig kan vara utvecklande. Själv ser hon det som en stor förmån att få vara frälsningsofficer.
— Det bästa i livet är att få tjäna Gud och att dessutom får göra det i en tjänst. Även om Frälsningsarmén inte är lika känd som förr så har samfundet fortfarande ett fint omnämnande i samhället och att få representera det är något att vara stolt över, utbrister hon.
Text och foto: Teresia Jansson
Artikeln har publicerats i tidningen Stridsropet nr 1 - 2023
Elisabeth Hjerpes råd till den som funderar över sin kallelse
Förstå att Gud har en individuell plan för varje människas liv.
Lär känna Gud men också dig själv. Vad har du för talanger och andliga gåvor och vad brinner du för?
Sök Gud i bön/förbön.
Om du har en dröm och du får den bekräftad av kristna ledare/vänner så kan den.
