Hjälp behövande i jul - ge din gåva nu

Även små kårer gör skillnad

Frälsningsarmén i Sverige har idag 79 kårer (församlingar) utspridda över landet. De varierar beträffande historia, storlek och verksamhet. Kårerna i Mora, Eskilstuna och Ronneby har varit större, men trots ett minskat medlemsantal i dag fyller de alla en viktig funktion i omnejden. Alla tre har haft någon form av nystart de senaste åren.

Eskilstuna

Kåren i Eskilstuna flyttade i höstas från sin gamla byggnad och samsas nu om gudstjänstlokalen i Fristads­kyrkan. Tio av de 25 medlemmarna delar på ansvaret. Seppo Sillankorva har hand om det sociala arbetet och samtalar med minst ett par personer i veckan.

— På stan är det alltid någon som drar mig i armen. De hjälpsökande kan vara studerande, ensamstående, arbetslösa el­ler papperslösa, säger han.

— De som har det sämst vågar ta hjälp av Frälsningsarmén då vissa inte vill bli registrerade någonstans. Så vi har mycket ansvar och är inarbetade här i Eskilstuna, säger Ann Wallman, kontaktperson och samordnare.

Den som behöver kan få checkar för att handla mat och mediciner eller kläder och möbler på Myrorna.

Idag förgyller Sjukhussångarna vardagsgudstjänsten med närvaro och ton. Dessa onsdagar är verksamhetens nav

Det är onsdag eftermiddag och var­dagsgudstjänst. En handfull besökare har slagit sig ner i kyrkolokalen. Sjukhus­sångarna bjuder på sång och en av dem är med i kåren. Flera kårmedlemmar spelar brassinstrument i två ekumeniska band och en grupp besöker regelbundet två av Eskilstunas servicehus och håller i sång-och musikandakter. Efter vardagsguds­tjänsten serveras kaffe i källarvåningen. Anna, 53 år, är yngst i kåren.

— Det är lite tråkigt nu när mina för­äldrar är borta men det är spännande med nystarten och jag ska dra igång Liv­linan, berättar hon.

Via den ska ensamma, äldre få ett par telefonsamtal och ett lyssnande öra varje vecka. Inga barnaktiviteter finns i kåren i brist på ledare men Fristadskyrkan har många ungdomar så det är onödigt med konkurrens, menar Ann Wallman.

”Det är en väldigt bra gemenskap här”

En gäst som inte tillhör kåren är Astrid, 73 år.

— Det stod i tidningen om Frälsnings­armén och som pensionär ville jag ha något för mig. Det är en väldigt bra ge­menskap här och trevliga vardagsguds­tjänster, säger hon.

När det här numret av Stridsropet ges ut har det förhoppningsvis anställts en kårkaplan med ansvar för gudstjänster, medlemmar och andliga samtal. Särskilt det sociala arbetet vill man utveckla mer framöver och inom det ryms även män­niskohandelsfrågor. Kåren har haft ett upptaktsmöte kring detta och tagit kon­takt med kommun, landsting och polis.

— Det är en aktuell fråga inte bara inom sexindustrin utan folk blir även utnyttjade i bland annat restaurangbran­schen. Vi är gärna initiativtagare och ”påpuffare” för saker och ting, säger Ann Wallman.

Fakta  - kåren i Eskilstuna (västra divisionen)

  • Startades: år 1892. Flytt/nystart hösten år 2019.

  • Drivs av en kårnämnd: 1 kontakt­person/samordnare, 1 kassör, 1 sekreterare, 2 ledamöter.

  • Civilmedlemmar/soldater: 55 st (Cirka 20 aktiva).

  • Juniorsoldater: 0 st.

  • Gudstjänstbesökare: Cirka 12-25 st.

Lennart Fransson, samordnande kontaktperson för kåren i Ronneby.

Ronneby

I Ronneby leds verksamheten nu av en kårnämnd med fem kårmedlemmar. I höstas var man tvungen att sälja loka­lerna efter 90 års ägo och nu anordnas gudstjänster i Pingstkyrkan på söndagsef­termiddagar. Där håller Frälsningsarmén även öppet på måndagar klockan 10-12 för ”Kaffestunden”. Då kan man fika, pyssla, umgås och få ett enskilt samtal. Lennart Fransson är sedan nystarten i no­vember sammankallande kontaktperson.

— Det finns en fruktansvärd nöd i Ron­neby och sedan november har omkring 10-15 personer tagit sina liv. Människor är förtvivlade och jag tror att de saknar något att leva för, berättar Lennart.

Vill ut på gator, torg, hem, fängelser och sjukhus

Han nämner att arbetslösheten är hög i Blekinge liksom förekomsten av psykisk ohälsa. Ronneby har tagit emot många flyktingar och hemlösheten har ökat en­ligt Lennart Fransson. Fördelen med att finnas i ett så litet samhälle tycker han är att man lättare får kontakt med invå­narna. Vid julinsamlingen fick kåren in över 45 000 kronor, något han ser som ett tecken på att Frälsningsarmén både behövs och är uppskattad i Ronneby.

Pingstkyrkan och Frälsningsarmén gör mycket tillsammans och har även utbyte med andra samfund. Flera församlingar har tvingats sälja sina lokaler. Men Len­nart Fransson har en förväntan på att Gud kommer att göra någonting stort i Ronneby framöver och ser nystarten som en möjlig­het. En gitarrkurs och en kör är startade och i planerna finns besöksverksamhet på sjuk­hem liksom hembesök och torgmöten.

— Min önskan är att Gud gör kyrkorna till en mötesplats men att verksamhets­platserna är gator, torg, hem, fängelser och sjukhus. Ofta predikar vi till redan frälsta istället för att gå ut och möta människor på det sättet, säger Lennart Fransson.

Fakta - kåren i Ronneby (södra divisionen)

  • Startades: år 1892. Flytt/nystart hösten år 2019.

  • Drivs av en kårnämnd: 1 kontakt­person/samordnare, 1 kassör, 1 sekreterare, 2 ledamöter.

  • Civilmedlemmar/soldater: 55 st (Cirka 20 aktiva).

  • Juniorsoldater: 0 st.

  • Gudstjänstbesökare: Cirka 12-25 st.

På kåren i Mora finns två anställda; Mikael Svärd, till höger, som är kårledare och Amir Moghadam, till vänster,vars titel är fanjunkare.

Mora

Som busschaufför passerade Mikael Svärd dagligen kårbyggnaden i Mora och för omkring 3,5 år sedan upplevde han ett tilltal från Gud om att öppna en vär­mestuga där. Så på onsdagar är det öppet hus för den som har vägarna förbi och de flesta besökarna tillhör inte kåren.

— Det handlar inte om att det rasslar in så många medlemmar som möjligt utan om att göra lärjungar. Det tar sin tid men dessa gör sedan i sin tur fler lärjungar, på­pekar Mikael Svärd som idag är kårledare.

— Vi fikar, pratar, diskuterar och ber för någon om den vill. Ibland blir det under­visning och vi har alltid Jesus i centrum, fortsätter han.

Halleluja, vilket bönesvar! Här har du nycklarna!”

Mikael Svärds barndom präglades av förkastelse, övergrepp och sökande i fel andlighet. Därför brinner han för dem som har det svårt och hänvisar till bibel­stället i Matteusevangeliet 25:40: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig”. Uppen­barelsen om värmestugan kom när kåren var på utdöende.

— Dåvarande kårledare hade bett och bett att Gud skulle skicka hit någon så när jag kom utropade hon: ”Halleluja, vilket bönesvar! Här har du nycklarna!”, berät­tar Mikael Svärd.

Alla åldrar och olika typer av människor

Till kårlokalen kommer en del ensam­kommande från Afghanistan och på lör­dagar anordnas nu Al Massira (Vägen), bibelundervisning på persiska och svens­ka, som leds av Amir Moghadam. Han är fanjunkare, kårledarens högra hand. Han konverterade i hemlandet Iran, var tvung­en att fly och hamnade i Sverige år 2015. Det är bara han och Mikael Svärd som är avlönade men i teamet ingår även två kvinnor, en som är konstnärligt lagd och en som har blivit kårens mormor. På tors­dagkvällar bjuds det in till bön och på sön­dagseftermiddagar är det gudstjänster.

Alla åldrar finns i kåren, församlingen är liten men Mikael Svärd tror att den ändå har stor betydelse för Mora och man möter alla olika typer av människor. Han nämner vikten av att gå ut och söka upp folk men det har knappt hunnits med då det hela ti­den kommer nya människor till dem.

— Många är före detta passagerare som jag har kört i bussen och ryktet sprider sig. I en mindre församling kan man se alla, man blir som en familj och många säger att det här är deras andra hem. Folk dröjer kvar på kvällarna som om de inte riktigt vill gå härifrån, avslutar han.

Fakta - kåren i Mora (norra divisionen)

  • Startades: år 1891.

  • Omstart år 2019.

  • Anställda: 1 kårledare,

  • 1 fanjunkare.

  • Civilmedlemmar/soldater: 4/2 st.

  • Juniorsoldater: 0 st.

  • Gudstjänstbesökare: Cirka 10-15 st.

Text: Teresia Jansson
Foto: Teresia Jansson och privat

Artikeln finns publicerad i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 3 - 2020

Ska vi be för dig?