Våga starta Alpha!

Helen Bergh, kårledare och Sara Hartung, rekrytsergeant från Frälsningsarmén i Gävle, har efter sju år med Alpha-kurser samlat många viktiga erfarenheter från kåren.

Hur går ni till väga för att få människor till Alpha? 

Sara: Vi har bjudit in dem vi har mött på gudstjänster, både personligen och via telefon. På senare år har fler kommit via hjälpsökande, eftersom det ökar. För oss handlar det om att våga fråga människor. Om man är osäker kan man be för personen och när man känner att Gud leder en, bjuder man in.

Helen: Det gäller att inte ge upp. Ibland tar det lång tid – vi har haft deltagare som har kommit med först efter flera år av inbjudningar. Under utdelningen av julgåvan 2024 provade vi något nytt: alla hjälpsökande delades in i grupper om 6-8 personer. En grupp i timmen bjöds in till en kort julandakt och därefter mingel och fika med oss medan utdelningen pågick. På så sätt hann vi verkligen tala med alla, dela julens budskap och bjuda in till Alpha.

Vad tycker ni är det största hindret för att bjuda in någon?

Sara: Många känner en osäkerhet kring att bjuda in till något så personligt som tro. Men det är ju inte farligt att få ett nej, då har man åtminstone frågat. Det bästa är att vara öppen och säga vad man gör. ”Jag har gått Alpha, kom och häng med!” Då blir det lättare för andra att känna att de också kan delta.

Helen: Vi måste skapa en trygg miljö där deltagarna kan dela sina tankar utan att det sprids utanför gruppen. Det är viktigt för oss att allt som sägs stannar där.

Hur har ni sett på deltagarantalet ?

Sara: Det varierar. Ibland har vi haft grupper på bara två personer, men det har faktiskt blivit väldigt bra ändå. Det handlar om att våga köra vidare, även om gruppen är liten. Vill bara en komma, be den ta med en kompis. Jag har hunnit vara mentor för många och brukar ringa och fråga varför någon inte dök upp. Ibland får jag höra att det är bäst att man kommer, för annars ringer Sara, ha ha!

Helen: En gång kom det ingen, då bad vi i stället. Man får också räkna med att någon hoppar av längs vägen. En mindre grupp kan vara väldigt värdefull om den är bra, så ställ inte in. Samtalen blir förstås annorlunda om det är åtta personer eller två. Blir det helt tomt kan man kanske bjuda in till annat på kåren i stället.

Hur ser åldersfördelningen ut?

Sara: De flesta är nog mellan 40 och 60 år. Någon har varit 30 och vår yngsta deltagare var 19 år, och det gick bra. Det var en person som gillade att prata med äldre, vilket gav ett intressant perspektiv. Vi funderar på att starta en tonårs-Alpha för att nå den gruppen mer.

Helen: Ja, idag söker både äldre och yngre efter ett sammanhang, funderar över livet och vill ha svar, men har kanske inte hittat rätt plats ännu. 
Hur hanterar man att människor är olika öppna för att prata?

Sara: Samtalen efter filmen kan vara väldigt personliga eller mer allmänna. Ibland pratar vi om livet i stort, men leder in på det kristna när det känns rätt. Somliga kan ibland bli fast i en fråga men då får vi skapa en ”cliffhanger” och säga att det kommer i en senare kurs. Någon kan ha blivit sårad inom eller utanför kyrkan och fastnar i det, då får vi varsamt leda över till annat och erbjuda själavårdande samtal utanför Alphas ram.

Helen: Det är viktigt att alla känner sig hörda och sedda av varandra oavsett frågeställning. Då bildas ett tryggt nätverk kring personen.

Vad händer efter Alpha?

Sara: Vi försöker tänka på det redan från början. Vissa behöver gå kursen flera gånger för att bearbeta saker eller få nya perspektiv. Många går vidare till vår Lärjungaskola för att fortsätta växa i sin tro. Vi erbjuder även Al Massira, som är anpassad för personer med kulturell bakgrund i Mellanöstern. I och med att de tre kurserna ligger på samma kväll, äter alla tillsammans innan de går in i sina respektive grupper. Det är väldigt bra eftersom man lär känna de andra, steget vidare blir inte så stort.

Helen: Vi stressar inte utan tillåter folk att gå i sin egen takt. En del återkommer senare hit för att dela med sig av sina erfarenheter. Andra hittar ett hem i en annan kyrka eller kommer från ett annat samfund och återvänder dit. Det är också okej.

Vad vill ni säga till dem som funderar på att starta Alpha?

Sara: Våga ta steget! Du behöver inte vara expert. Alla kan vara med och leda och det är okej att vara nervös i början. Man lär sig snabbt och får stöd från andra. Våra ledare har vuxit i antal, men alla blir inte ledare som står framför människor och talar utan kan leda på annat sätt. Du kan alltid gå bredvid den som är ny.

Helen: Gör inte det praktiska till ett stort hinder. Vi har övergått från mer ambitiöst lagad mat till färdig soppa som vi värmer, med smörgås till. Det kräver två ledare som kommer innan och förbereder. Det handlar inte om att laga storslagna måltider eller ha stora grupper – det viktigaste är att skapa en plats där folk känner sig välkomna att prata om sina tankar och sin tro.

Text: Carina Tyskbo
Foto: Frälsningsarmén, Jonas Nimmersjö

Artikeln har publicerats i tidningen Stridsropet nr 2 - 2025