Påskandakter 7-20 april
Reflektera över påskens under med den här två-veckors serien av major Brenda Allen, en officer i Frälsningsarmén från Kanada.
Hitta på sidan
Med start måndagen den 7 april, inbjuder vi dig att varje dag utforska nya perspektiv på begreppet ”Lyft upp!” (eng. ”Raise!”).
Ägna några minuter dagligen åt att vara stilla och förbereda ditt hjärta inför stilla veckan och påskdagen.
Det är bra att minnas påskens upplevelser men Paulus påminner oss om att ”minns att Jesus Kristus, ättling till David, har uppstått från det döda” (2 Tim 2:8). Jesus är uppstånden från det döda och därför kan jag skriva: Den helige Ande kan tala och Gud kommer att lyfta oss i vår tro!”
Major Brenda Allen, Frälsningsarmén Kanada
Söndagen den 20 april
Upprest till en levande tro
Luk 24:1-12
“Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös…”
1 Kor 15:17
1 Kor 15:12-20 finner vi ordet ”uppstått” nio gånger. Nio gånger!
Jag inbjuder dig att ta dig tid att läsa detta skriftställe nu. Uppstått är dåtid. Det har hänt. Jesus har uppstått!
Vi går mot en viktig dag i kalendern, en dag som många inte förstår, men som Kristi efterföljare förstår.
Det kristna livet bygger på den bekräftande sanningen att Jesus har uppstått från det döda. Utan denna sanning är vår tro meningslös säger skriften (1 Kor 15:17). En snabb blick I ordboken säger oss att meningslös betyder ”tjänar inget syfte” eller helt ”ineffektiv” (Miriam-Webster).
Eftersom Jesus har uppstått, lever vi i en ”nutids-tro”. Paulus firar en tro i presens och säger till kyrkan i Thessaloniki ”Vi måste alltid tacka Gud för er, bröder, det finns det goda skäl till, ty er tro växer ständigt…” (1 Thess 1:3)
För många år sedan, när jag var kårledare vid Missiauga Tempel i Kanada, gav vaktmästaren Jack mig en vacker afrikansk violväxt. Med ett leende, eftersom han kände till mina färdigheter när det gäller växter, utmanade han mig till att hålla den vid liv. Jag gjorde ett gott försök men förgäves.
Tro är inte meningslös. Tron växer i takt med att den vårdas. Tron på en uppstånden Frälsare inbjuder oss att säga ”…men jag lever, fast inte längre jag själv det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här I världen lever jag I tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig.” (Gal 5:20)
Jesus uppstod och vi uppstår till nytt liv. Tillsammans förkunnar vi “Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från det döda.” (1 Pet 1:3)
När vi nu färdas vidare i tro bortom påsken lämnar jag er med några av de första orden som vår uppståndne Frälsare uttalade: ”Frid vare med er!” (Luk 24:36).
Och till sist: ”Minns Jesus Kristus som uppstånden”.
Major Brenda Allen
Lördagen den 19 april
Lyft upp en bekännelse
Joh 11:1-44
“Ta bort stenen”
Joh 11:39
Marta, systern till den döde mannen Lasaros, säger emot när hon hör orden ”Ta bort stenen” och säger ”Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar” (Joh 11:39). Men Jesus bryr sig inte om lukten som kommer från graven; han bryr sig om sig livet. Han ropar med hög röst ”Lasaros, kom ut!” (Joh 11:43).
Vi vet att när levande varelser dör producerar de en obehaglig lukt. Jag tycker att det finns en intressant jämförelse i Skriften eftersom den säger att innan Jesus var vi döda i våra synder (Ef 2:1) vi framkallade en lukt, inte bokstavligen men bildligt talat! Men Jesus säger ”Ta bort stenen!” och Gud som är rik på barmhärtighet gör oss ”levande med Kristus” (Ef 2:5). Vi är inte bara skapade till liv, utan vi är också skapade till att vara en doft, en Kristusdoft.
”Gud vare tack som genom Kristus alltid för mig med i sitt triumftåg och överallt låter mig sprida kristuskunskapens doft. Ty till Guds ära är jag en kristusdoft bland dem som räddas och bland dem som går förlorade, av liv till liv för dem som räddas.” (2 Kor 2:14-15).
Trots att synder är förlåtna kan det fortfarande finnas stunder i våra liv när stanken av nutida synd dröjer sig kvar på eller omkring oss. På något sätt försöker de gamla gravkläderna omsluta och snärja in oss. Det är här som det är viktigt att höja bekännelseorden i den kristna tron.
Petrus förnekade Jesus tre gånger. Hans vånda över denna förseelse var djup. Vi läser att den bekännelse han lyfte upp var att gråta bittert (Matt 26:75). David lyfte upp en bekännelse över sin förseelse och sade ”Förbarma dig Gud, i din nåd, stryk ut mina synder i din stora godhet. Gör mig fri från all min skuld och rena mig från min synd.” (Ps 51:3-4)
“Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet”
1 Joh 1:9
Må vår ljuvliga doft av Kristus idag sprida sig till andra.
Major Brenda Allen
Fredagen den 18 april
Höjda röster
Matt 26:31-35
“Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig ska jag inte visa bort”
Joh 6:37
Som Jesu efterföljare höjer vi ofta våra röster i trohet mot honom och den kristna trons vägar.
Vi säger; ”Jag vill” för att befästa vår överlåtelse. De som har valt att bli soldater i Frälsningsarmén bekänner i Krigsartiklarna ”Jag tror och vill ledas av Guds ords sanningar” Detta uttalande följs av en serie av tio ”Jag vill” löften. Vid barninvigning eller vigselcermoni uttalas orden ”Jag/vi vill”. Som Jesu efterföljare är det vanligt att vi verbaliserar ”Jag vill” uttalanden om vår tro och dess praxis.
Bara några timmar innan Jesus närmade sig korsets vånda höjde lärjungen Petrus rösten med ett djärvt ”Jag ska” uttalande till Jesus. “Även om alla andra kommer på fall för din skull, så skall då jag aldrig komma på fall”. (Matt 26:33)
“Petrus sade; Om jag så måste dö med dig, så skall jag aldrig förneka dig.” (Matt 26:35)
Våra röster höjer personliga och gemensamma ”Jag ska…” uttalanden tillsammans med Petrus och de andra lärjungarna. Petrus “Jag ska” följdes av att han förnekade relationen med Jesus tre gånger. Kung David hade ett “Jag ska..” som följde på insikten att Gud, på grund av hans själviskhet, kommit i andra hand. Han byggde ett vackert palats åt sig själv och sa sedan, med skuldkänslor: ”Jag ska inte gå in i mitt hus och inte lägga mig på min bädd, inte unna mig någon sömn, inte ge mig någon ro, förrän jag funnit en plats åt Herren, en boning åt Jakobs mäktige” (Ps 132:3-5)
Har du haft eller lever du i en upplevelse av ett misslyckat ”Jag ska…”?
Trots våra misslyckanden hör vi det kompromisslösa ”Jag ska…” av Jesus som uppstod för oss. ”...och den som kommer till mig ska jag inte visa bort” (Joh 6:37)
Långfredagen inbjuder oss att höja ett ”Jag ska” lita på honom som hjälper oss att vara trogna de löften vi ger och förlåter och återställer när vi misslyckas.
”I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser– så rik är den nåd med vilken Gud låtit all vishet och klokhet flöda över oss.”
Ef 1:7-8
Major Brenda Allen
Torsdagen den 17 april
Ett upplyft kors
Gal 2:19-21
“…men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig.”
Gal 2:20
Hammaren är tyst.
Blodet sipprar.
En träpåle placeras i hålet.
Soldaterna anstränger sig.
Korset reses upp.
Svag kropp hänger.
”Han skall korsfästas”
Läppar som spottar.
Huvuden som skakas på.
Röster som hånar.
Förolämpningarna haglar.
Skylten talar.
”Judarnas konung”.
Korsfäst.
(ta en paus och reflektera)
Texterna som talar: “Gläd er, Herren är Kung”.
Rösterna som sjunger: ”Himmelens högsta kung”
Hjärtan som bekänner: Konungarnas konung, majestät
Lyfta händer.
Du är min kung.
Läpparnas bekännelse.
Hans namn.
I tillbedjan.
(ta en paus och reflektera)
Korsfäst med Kristus?
(ta en paus och reflektera)
Korsfäst.
Med Kristus.
Nu lever inte längre jag.
Kristus lever i mig.
Upprest.
Livet levs.
Genom tron.
Genom den som älskade.
Och gav sitt liv.
Korsfäst med Jesus.
Ta mitt liv och låt det bli helgat åt dig Herre.
(ta en paus och reflektera)
Onsdagen den 16 april
Ett upplyft gensvar av törst
Joh 19:28-30
”Kom!” Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten” Upp 22:17
Jesus hänger på korset mitt på dagen, Jesus har gjorts oigenkännlig genom det lidande han utsatts för. Han har uthärdat olidlig smärta. Han är helt utmattad. Om du begrundar bilden som framträder, kanske du som jag, finner att tårar samlas i ögonvrån.
Hur högljudda var inte de ord som kom från Jesu läppar när han bad om något att dricka. ”Jag törstar” (Joh 19:28). Det är ett djupt mänskligt behov som Jesus uttrycker.
När vi lider som människor kan vi komma på oss själva med att vädja. ”Jag törstar” är ett uttryck som visar på ett våra många mänskliga behov. Vi kanske inte ens vet hur djupt vårt ”jag törstar” når.
Jesus får ett svar på sitt ”Jag törstar”. Skriften säger att de lyfte stjälken av en isopväxt som höll en svamp indränkt i vinäger till sina läppar (Joh 19:29). Mitt hjärta känner att det är ett patetiskt svar på ett rop av törst.
Vår värld erbjuder många svar på törst. Många är patetiska. Synonyma ord för patetisk är svag, löjlig, värdelös, plågsam och tragisk. Patetiska lösningar ges till oss, för att möta vår mänskliga törst.
Jesus förstår vår mänsklighet och djupet av vår själs törst. Han ger oss en sann lösning på vår törst. ”På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: Är någon törstig så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger” Detta sade han om Anden…” (Joh 7:37-39).
Är du törstig idag? Är det någon du känner som tyst yttrar orden ”Jag törstar”?
“Jag hörde Jesu dyra ord: Jag livets vatten ger. Den som det vattnet tar emot skall aldrig törsta mer. Jag kom till Jesus och jag drack ur källan underbar,
min törst blev släckt, min själ blev frälst. Nu evigt liv jag har."
(FA sångbok 559)
Major Brenda Allen
Tisdagen den 15 april
Lyft dina frågor
Matteus 27:45-46
“Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela Jorden, och det varade till den nionde timmen.
Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst ”Eli, Eli, lema sabachtani?”
(vilket betyder: Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?”
Matt 27:45-46
Under en period av livet levde jag med många frågor som gjorde mig trött och jag lyfte dem till Gud varje dag. Trött på mina frågor slog jag upp bibeln och sa till Herren: ”Jag behöver några svar”.
Jag läste ur Jobs bok som, liksom jag, ställer några angelägna frågor till Gud om hans levande närvaro i världen, smärta, lidande och rättvisa. Efter att tålmodigt ha lyssnat svarar Gud honom med följande ord: ”Gör dig redo, var en man, ge mig besked, när jag frågar!” (Job 38:3)
Gud ställer sina frågor till Job, och han frågade ut mig när jag satt vid mitt skrivbord den eftermiddagen. Jag stålsatte mig:
”Var var du när jag lade jordens grund?” (Job 38:4)
”Har du någonsin kallat fram morgonen, har du visat gryningen dess plats?” (Job 38:12)
”Är det din vishet som får höken att flyga och med utbredda vingar styra mot söder?” Job 39:26
Gud ställer omkring 70 frågor till Job. Jag kom på mig själv med att svara: ”Jag vet inte svaren på någon av de här frågorna!” Tron fick mig att säga ”Jag litar på den du är!”
Jesus ställde sin egen fråga till Gud, sin fader, när han hängde bruten på korset: ”Varför har du övergivit mig?” Smärtan i denna fråga och det kvävande mörkret i denna övergivenhet är något som vi inte kan förstå. Svaret på denna övergivenhet är den ofattbara återlösande planen för världens upprättelse och frälsning, dig och mig.
Ibland känns det som om Gud har övergett oss, Jesus, övergiven av fadern lovade oss: ”Jag skall aldrig svika dig, aldrig överge dig” (Heb 13:5).
Gud välkomnar våra frågor och därför kan vi ställa dem. Men en växande tro inbjuder till växande tillit ”De som känner dig, Herre, litar på dig, ty du sviker inte dem som kommer till dig.” (Ps 9:11)
Begrunda
Herre, svara på dessa mina frågor? Till vem skulle jag gå om inte till dig?
Och säg genom din helige Ande; Det finns en frälsare och en himmel för mig.
Anne Shepherd (SASB 172 v 4)
Major Brenda Allen
Måndagen den 14 april
Lyft dina ögon
Matt 27:45-54
“Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och det varade till nionde timmen.” Matt 27:45
Den 8 april 2024, riktades tusentals ögon mot skaparens himmel när landet blev mörkt i fyra minuter och tjugoåtta sekunder. Månen passerade mellan solen och jorden och blockerade helt solens yta. Det sägs att mer än 44 miljoner människor levde där den förmörkelsen var. Många köpte speciella glasögon så att de kunde lyfta blicken för att titta på detta fenomen. De som såg denna förmörkelse berättade om det med förundran och häpnad. Guds hand var verksam i skapelsen.
Vi stannar upp och tänker på det mörker som täckte jorden under de sista timmarna av Jesu liv innan han tog sitt sista andetag. Gud, den allsmäktige, skaparens hand, var verksam. Han talade genom mörkret.
Föreställ dig hur många människor som lyfte blicken uppåt och lade märke till denna fenomenala händelse av mörker när Jesus kämpade för varje andetag.
Skapelsen är otrolig. Den allsmäktige skaparen är ännu mer än så.
I Psalm19:1-2 läser vi ”Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk.”
Låt oss ta oss till korset. Låt oss föreställa oss att landet blir mörkt i tre timmar. När vi lyfter blicken för att se mörkret kan vi påminnas om, ja, Guds hand som verkar genom sin skapelse, men också om det ofattbara mörker som Jesus bar på av din och min och hela världens falskhet, synd, skam, brustenhet och till och med död.
Blickarna som riktades mot Jesus under hela dagen lade också märke till det mörker som dröjde sig kvar när officeren ropade ut tillkännagivandet: ”Den mannen måste ha varit Guds son” (Matt 27:54)
Allsmäktige Guds uppehållande hand fortsätter att vara involverad i skapelsen. Himlen fortsätter att proklamera vem han är.
Be idag att någon ska lära känna Gud genom hans skapelse och förena sig med officeren i en nyfunnen tro; ”Han är sannerligen Guds son”.
Major Brenda Allen
Söndagen den 13 april - Palmsöndagen
Lyft blicken!
Matt 27:39-46
“Låt oss ha blicken fäst fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron.”
Heb 12:2
Corrie Ten Boom´s berättelse har stärkt min tro. Under andra världskriget satt hon i fängelse tillsammans med sin familj. När hon blev frigiven levde hon för att dela med sig av sin tro.
Hon sade:
“Om du fäster blicken på världen, kommer du att bli bedrövad.
Om du fäster blicken intåt, kommer du att bli deprimerad.
Om du fäster blicken på Gud, kommer du att få vila”.
Människor fäste blicken på Gud, mänskligt sätt, när de såg Jesus på korset. Med ansiktena riktade mot Jesus försökte de förlöjliga honom ännu mer genom att förolämpa honom.
Jag undrar om Jesus mötte deras blick.
När vi skäms eller känner skam undviker vi andras blickar. Vi ser inte människor i ögonen. Vi kanske till och med undviker Gud. “Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet” (2 Kor 5:21)
I en syn lyfter Johannes sitt ansikte mot Gud och säger;
“...och hans ansikte var som solen när den lyser i all sin kraft”. (Upp 1:16)
Till en trött och förföljd församling, som behöver Guds vila, skriver han om den strålande Jesus som vandrar bland sitt folk; som gör det möjligt för dem att lysa med sitt ljus i mörkret; som känner dem och älskar dem; som i härlighet regerar över allt; som säger “Jag är början och slutet”.
Jesus välkomnar oss att vända oss till honom och lyfta vårt ansikte mot hans.
När vi gör det finner vi vila.
Fäst dina ögon på Jesus, se in i verkligheten själv.
Alla ting runtomkring smälter bort som snö.
I ljuset av hans ära och makt.
Helen Howarth Lemmel (FA sångbok 778)
Major Brenda Allen
Lördagen den 12 april
Res upp en armé!
Matt 27:27-37
“Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör.”
Luk 23:34
I den bibliska berättelsen om Jesu korsfästelse finner vi soldaterna upptagna;
de ”grep Jesus”, de ”samlade hela truppen omkring honom”, de “klädde av honom”, de “satte på honom en scharlakansröd mantel”, de “tvinnade ihop en törnekrona och satte den på hans huvud”, de ”satte en stav i hans högra hand”, de “hånade honom ”, de ”spottade på honom”, de ”slog honom”, de ”förde bort honom för att korsfästa honom”, de ”delade upp hand kläder” och de ”vakade över honom”. (Matt 27)
Soldaterna gjorde sitt jobb. De var drivna, de var gick på rutin och invanda beteenden, mönster och de var formade av samhället. Kanske gjorde de det utan att tänka, utan att förstå sitt fruktansvärda dagsverk, omedvetna om vad korsfästelsen av Jesus i själva verket åstadkom.
Vi kan utmanas av att också vi, som Jesu Kristi soldater, kan verka genom invanda tankemönster och beteenden som är en del av samhället. Vi kan också, som soldater, vara delaktiga i aktiviteter av rutin och vi gör saker utan att tänka efter, vi bara gör det, ibland avtrubbade inför vad det vi gör verkligen åstadkommer.
En soldats liv är att uppfylla kaptenens befallningar. En kristen som får titeln soldat, är kallad att vara trogen i att uppfylla befallningarna från sin kapten, Jesus Kristus. Arméns Fader är Gud själv. Som soldater strävar vi efter att vara trogna lyssnare till vår kapten Jesu röst.
Vi ber :
Res upp en armé, o Gud.
Väck ditt folk över hela jorden.
Res upp en armé, o Gud.
För att förkunna ditt rike, för att förkunna ditt ord.
För att uppenbara din härlighet, o Gud.
Res upp en armé som är vaken och som inte driver omkring eller lever rutinmässigt.
Res upp soldater som hör kaptenens röst och svara med att leva ut Guds rike.
Res upp en armé som lever bortom samhällets mönster och uppenbarar Guds härlighet.
Tillsammans tar vi emot Jesu förlåtande ord ”Fader förlåt dem” där vi har misslyckats.
Major Brenda Allen
Fredagen den 11 april
Stig upp!
Matt 27:27-37
“Stick svärdet i skidan.”
Joh 18:11
Petrus trodde att han var redo för strid när soldaterna kom för att gripa Jesus. Han höjde sitt egentillverkade svärd och började svinga det vilt och högg av tjänaren Malkus öra (v 10). Vi ser Jesus, utan ängslan eller panik över honom, sträcka ut handen och röra vid mannens öra och omedelbart bota det (Luk 22:51).
På olivberget, några timmar innan Petrus skulle svinga sitt svärd, lär Jesus ut ett annat sätt att utkämpa strider. Han knäböjer, våndas i bön, brottas med Gud, sin Faders vilja. Det är en kamp mot mörkret för att återupprätta världen. Hans kallelse är att ge upp sitt liv. Jesus utkämpar denna kamp på sina knän, tillsammans med sin Fader, svettas droppar av blod, i vånda. Petrus och de andra lärjungarna sover. Jesus frågar dem “Hur kan ni sova? Stig upp och be att ni inte utsätts för prövning.” (Luk 22:46)
Hur utkämpar vi livets strider? Vad är det för vapen vi lyfter?
Vi kan tillverka många egentillverkade vapen. Vi kan höja våra röster, våra känslor, våra skrivna ord, till och med våra nävar. Ibland svingar vi vilt och förväntar oss att vi, precis som Petrus ska vinna striden. Jag vet att när jag utkämpar strider på egen hand ger det inget mer än ångest. Jesus säger till oss: “Lägg undan era svärd!” Och Herren påminner oss om de strider som utkämpas ”Varken med styrka eller makt utan med min ande, säger Herren Sebaot.” (Sak 4:6b). Detta är korsets och den tomma gravens gåva.
När striden kommer är Jesus förberedd. Han har varit hos sin himmelske Fader. Han säger till lärjungarna ”Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig.” (Matt 26:46) Tiden med Fadern har gjort honom redo att resa sig och möta den strid som ligger framför honom.
Vilken dag som helst står vi inför strider i den här världen och i våra liv. Låt oss börja kämpa genom att lyfta upp en bön. Låt oss vara hos vår himmelske Fader, höra orden ”Stig upp” och tillsammans med vår Frälsare gå ut för att möta striden.
Major Brenda Allen
Torsdagen den 10 april
Lyfta bägaren
Luk 22:14-20, 39-44
“Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare ifrån mig. Men låt din vilja ske, inte min.”
Luk 22:42
Jesus åt mat vid många bord. Han åt middag med sina lärjungar, främlingar, prostituerade, religiösa ledare och familjer. Föreställ dig hur många bägare som lyftes upp av Jesu hand vid de måltider som han deltog i.
I många kulturer lyfter man bägare vid speciella måltider. Några exempel på vad en upplyft bägare kan betyda är: på nederländska ”Op je gezondheid” “för hälsan”, på polska “Sto lat´" “i hundra år”, på koreanska “Geonbae” “töm glaset”, och på hebreiska “L´chaim” “för livet”.
När vi lyfter våra bägare “för livet” erkänner vi innehållet i varje persons bägare och vi bekräftar vårt liv tillsammans och firar det som en gåva från Gud.
I Getsemane örtagård ber Jesus att hans bägare ska tas ifrån honom. Han är medveten om att innehållet i hans bägare är djup sorg. Han kommer att bära konsekvensen av all synd och brustenhet. Blodet faller ner som svettdroppar från hans panna då han plågas och säger till sin far: “Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare ifrån mig. Men låt din vilja ske, inte min.” (Luk 22:42)
Har du någonsin bett om att innehållet i din bägare ska tas bort?
Jesus drack sin bägare i vetskap om att det var hans Faders vilja och han var inte ensam, Jesus höjde bägaren och anförtrodde innehållet till sin Fader på grund av Faders löfte till honom. Vi läser ”En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft.” (Luk 22:43)
När Jesus höjde sin bägare och drack ur den så förde den med sig frälsning, frihet, härlighet och helhet och upprättade ett nytt förbund. När Jesus drack av bägaren etablerades en ny gemenskap som kunde leva i överlåtelse till varandra och höja sina bägare tillsammans. Den kristna gemenskapen, som finns i Kristus, ska vara en gemenskap som hjälper varandra att upptäcka glädje mitt i sorgen, välsignelse mitt i utmaningarna, hopp mitt i förtvivlan.
Låt oss hjälpa varandra idag att höja våra bägare. ”För livet”.
Major Brenda Allen
Onsdagen den 9 april
Lyft den ena foten och sedan den andra
Luk 23:23-34
“När de förde bort honom hejdade de en man från Kyrene som hette Simon och som var på väg in från landet och de lät honom ta korset på sig och bära det efter Jesus.”
Luk 23:26
Jag är säker på att det sista Simon förväntade sig den dagen var att bli gripen och beordrad att ”...ta korset på sig och bära det efter Jesus” (Luk 23:26b)
Korset togs ifrån Jesus, som var vanställd till oigenkännlighet (Jes 52:14), och lades på Simons kropp. Simon kände tyngden och lyfte långsamt upp den ena foten och sedan den andra medan han följde Jesus till Golgata.
Ibland hör vi en röst. Det är rösten som kallar oss att bära korset. Jesus är den som uppmanade sina efterföljare att “Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig” (Matt 16:24). Vi kanske finner oss kallade att ge upp det som är lättast för oss för att ta på oss det som kräver fullständig överlåtelse. Denna kallelse kan kännas tung och stor och det kan vara en utmaning att lyfta fötterna, steg för steg.
Att ta upp korset är inte en enkel kallelse. Det står i kontrast till varje form av kristendom som strävar efter och förkunnar framgång, rikedom, hälsa och pågående lycka.
Min pappa har levt med Parkinsons sjukdom. Att sätta den ena foten framför den andra kräver extremt hårt arbete. Ibland påminner en knackning på benet hjärnan om att aktivera foten så att den kan lyftas. Att följa Jesus under tyngden av hans kallelse kan vara mycket hårt arbete. Någon har sagt att det är helgelsens hårda arbete att bara sätta den ena foten framför den andra. Helgelse är att i trofasthet bära vårt kors när vi följer Jesus.
Jag vet inte vad Herren kallar dig till idag. Jag vet att han kallar. Ibland är hans kallelse oväntad. Kanske knackar han på dig idag, ger dig varsamt styrkan att helt enkelt lyfta den ena foten och sätta den framför den andra och säger orden “Ty den som vill rädda sitt liv ska mista det men den som för min skull mister sitt liv, han skall finna det.” (Matt 16:25)
Major Brenda Allen
Tisdagen den 8 april
Höj upp ett halleluja!
Luk 19:28-40
“Några fariseér i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta”. Han svarade; “Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.”
Luk 19:39-40
“Höj upp det som ett banér, Höj upp det som en flagga, höj upp det mitt i stormen”.
Röster förenas för att sjunga dessa ord i tillbedjan. Men vad är ”det” för något? Vad är det texterna inbjuder oss att höja upp?
Den första raden i sången, som inte är skriven här ovan, lyder ”Höj upp ett HALLELUJA”
Den där första palmsöndagen höjde lärjungarna palmkvistar som sitt halleluja. Halleluja betyder ”Lovad vare Gud”. Eftersom de trodde att Jesus skulle bli deras jordiske kung kunde deras handlingar inte stillas och deras röster kunde inte tystas. De höjde sitt halleluja genom att gå med i en parad och ropa ”Välsignad är han som kommer i Herrens namn” (Luk 13:35b)
Att höja vårt halleluja “Lovad vare Gud” är det ett svar på det vi vet är sant. I boken ”Knowing God” frågar sig teologen J.I Packer: ”Hur kan vi vända vår kunskap om Gud till en kunskap av Gud?” Sedan svarar han ”Regeln för att göra detta är enkel men krävande. Det är att vi låter varje sanning som vi lär oss om Gud bli till något vi reflekterar över inför Gud, vilket leder till bön och tillbedjan till Gud”.
Vilken sanning lär du dig om Gud, som hjälper dig att höja ditt halleluja ”Lovad vare Gud”?
För några veckor sedan stötte jag på en rad i sången ”Jesus älskar mig” som hade blivit omkastad. Där stod det “Jesus känner mig, det älskar jag”. Jag har funderat över denna underbara sanning. Sanningar kan verkligen hjälpa oss att höja vårt halleluja!
Kanske kan några nya ord kan hjälpa dig att sjunga sanningar och höja ditt halleuja!
“Jesus känner mig, detta älskar jag.
Kom till jorden från himlen ner.
Tog min synd och tog min skam.
Och det får mig att prisa hans namn!
Ja, Jesus känner mig! “
“Jag vill alltid prisa Herren, ständigt sjunga hans lov.” (Ps 34:1)
Major Brenda Allen
Måndagen den 7 april
Löften ljuder - Löften infrias
Apg 13:13-34
“Efter att ha avsatt denne upphöjde han David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Jishajs son, en man efter mitt sinne, som skall förverkliga mina planer. Det är bland hans efterkommande som Gud enligt sitt löfte har kallat fram en räddare åt Israel: Jesus...”
Apg 13:22-24
När jag var en ung flicka räckte jag upp handen och reciterade ett välbekant “Brownie-löfte” (flickscout-löfte) varje vecka. Jag insåg till slut att jag inte citerat löftet rätt. Jag upprepade gång på gång att jag skulle "göra min plikt och beskydda drottningen och mitt land", när det i själva verket var "att göra min plikt mot Gud, drottningen och mitt land". "Att beskydda drottningen" var ett löfte jag aldrig kunde förstå eller hålla!
Gud behöver inte lyfta sin hand för att ge ett löfte.
I 2 Krön 6:14-15 läser vi ”Herre, Israels Gud, det finns ingen gud som du, varken i himlen eller på jorden. Du står fast vid förbundet och visar godhet mot dina tjänare när de i uppriktig lydnad vandrar dina vägar. Du har hållit ditt löfte till din tjänare, min far David, du har idag med din hand fullbordat det som du med din mun har lovat.”
Påsken påminner oss om ett av de största löften som någonsin uttalats och infriats av Gud. Han sände sin son, vår Frälsare. Ett löfte som gavs och ett löfte som infriats. ”...Gud enligt sitt löfte har kallat fram en räddare åt Israel: Jesus.” (Apg 13:23)
Vi sjunger i sången 893 ur Frälsningsarméns sångbok (Kanadensiska sångboken) ”Alla Guds löften står fast” och läser i psaltaren 145:13 ”Ditt rike står i alla tider, ditt välde från släkte till släkte. Gud håller sina löften, kärleksfull i allt han gör.” (Ps 145:13-14)
Paulus, som förkastade och gjorde motstånd mot Kristus, blev radikalt omvänd och tog emot Kristi Ande. Han förkunnade ”Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom honom. Därför säger vi också genom honom vårt Amen, Gud till ära” (2 Kor 1:20)
Under en svår period i livet, körde vi otroligt nog igenom slutet av en regnbåge, färgerna virvlade mystiskt runt bilen. Stilla tårar kom. Regnbågen påminde mig om Guds levande och mäktiga närvaro och hans kompromisslösa, förbundslöften, som är bekräftade i Kristus.
Finns det något löfte från Gud som du behöver hålla fast vid idag? Om han kan ge löfte om ett liv bortom graven, kommer han inte att misslyckas med att hålla sina löften till oss, sitt folk.
Major Brenda Allen