Andakt - ljus och sanning

Ljuset har övervunnit mörkret

Tänk att dagsljuset redan längts med mer än en timme i Mellansverige sedan vintersolståndet i december! Många gläder sig mycket när det, ganska snart på nyåret, är ljust allt längre på eftermiddagarna. Från vårt köksfönster ser vi, under klara dagar, hur solnedgången liksom flyttar sig litet för var dag. Det är inte längre någon tvekan om att ljuset har övervunnit mörkret och inte tvärtom.

Avslöjar också ett och annat

Dock inträder ett annat fenomen i samband med detta. Varje vinter. Det är som om ett nytt slags ljus börja lysa över tillvaron, också i hemmet. Ganska dammigt är det på ställen där det sett rent och fint ut länge. Det efterlängtade vårvinterljuset avslöjar också ett och annat som man inte trodde fanns därför att det inte syntes.

I Guds osynliga rike

Under denna tid på året som snart kan kallas vår, får vi en naturlig påminnelse om att det blir vår efter vinter också i Guds osynliga rike. Det är åter tid att reflektera över om "dagarna blivit längre" också i det egna inre livet.

Vårt ljus ska visa sig i goda gärningar

Hur märks det att jag är en lärjunge till honom som talar om sig själv som världens ljus? Hur märks det att jag vandrar i ljuset från Jesus? Blir den kristna tron som vilken fritidssysselsättning som helst eller lyckas jag på något sätt fullfölja uppdraget att tillsammans med mina medkristna vara världens ljus?

Vårt ljus ska visa sig i goda gärningar och med förskräckelse funderar jag på hur det är med den saken i mitt eget liv. Samtidigt tänker jag på dem som är förebilder för mig och funderar på hur de gör och hur jag kan imitera dem för att också möjligen bli en förebild för någon.

Om en person jag känner

Jag tänker särskilt på en person. Hon gör inte särskilt mycket, hon är mest! Det är det som gör att jag tycker att jag ser Jesus så tydligt i hennes liv. Hon vågar nästan inte kalla sig kristen då hon inte tycker att hon lever upp till en nödvändig standard men hennes liv är för mig och andra en trovärdig bekännelse. Hon tar inte så stora ord i sin mun men hennes liv och hennes ord säger det samma. Hon har lärt mig vad det vill säga att leva i ljuset då hon också visat vad förlåtelse och sanning är.

Förlåten - som att befinna sig mitt i en solig, varm och ljus vårdag

Det vi skäms för behöver vi inte gömma undan men vi får bekänna det, ta fram det i ljuset och be Gud och människor om förlåtelse. Att vara förlåten är som att befinna sig mitt i en solig, varm och ljus vårdag. Den erfarenheten gör mig mindre rädd för att låta vårvintersolen lysa över vrår i mitt eget liv där det kan upptäckas ostädade ställen som jag inte trodde fanns så länge de låg höljda i dunkel.

En längtan efter nåd och sanning

Vi kan själva bli svar på Herrens bön där vi ber att Gud ska förlåta oss, så som vi förlåter dem som gör illa mot oss. Han som inte bara kommer med ljuset utan själv är ljuset, är också fylld av den nåd och den sanning som människor längtar efter, kanske till och med mer än de längtar efter ljusets återkomst. Det ljuset är vi inte bara bärare av utan får också förmedla till dem som fortfarande liksom trevar sig fram i mörkret och söker efter ljus. Lycka till med det! Gud själv är med dig!

Bön

Gud! Tack för att du som är alltings skapare och upprätthållare, väljer att bo genom tron i människors liv. Vi ber igen att du ska komma med ljus och värme in i våra liv genom din Ande, så att vi i vår tur får förmedla det till dem som lever utan dig och utan hopp i världen. Vi ber om det i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Amen

Bibelord

Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er; att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd (Johannes första brev, kapitel 1, vers 5-7).

Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen (Matteus 5:14-16).

Text: Karin Larsson, skribent för Frälsningsarméns tidning Stridsropet.
Foto: Rolf Nyström