Andakt i påsk - Från trädgården till den tomma graven

Påsken är berättelsen om kärlekens triumf över döden. Genom Jesu Kristi lidande, död och uppståndelse fullbordas Guds frälsningsplan och öppnar vägen till evigt liv. Den tomma graven vittnar om ett levande hopp som bär – också idag.

Från Getsemane till den tomma graven representerar påsken det viktigaste ögonblicket i mänsklighetens historia – fullbordan av Guds frälsningsplan genom Jesu Kristi död och uppståndelse. När vi tänker på denna heliga tid, bevittnar vi hur Guds kärlek besegrar själva döden och ger mänskligheten den största gåvan som går att tänka sig: evig frälsning genom vår uppståndne Herre.

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv” (Joh 3:16).

Denna välkända vers får en förnyad betydelse när vi följer påskveckans händelser och inser djupet av den största kärleken, den stora uppoffringen som Gud visade.

Litar på Guds plan

Vägen till påsken börjar i förräderiets skugga. I Getsemane visade Jesus fullkomlig underkastelse inför Faderns vilja, även när hans själ var ”djupt bedrövad, ända till döden” (Mark 14:34). Trots att Kristus visste om det lidande som väntade, återspeglar hans bön en orubblig lydnad: ”Inte som jag vill, utan som du vill” (Mark 14:36). Detta ögonblick av fullständig överlåtelse lär oss att sann tro innebär att lita på Guds plan även i våra mörkaste stunder.

De efterföljande händelserna – skenrättegången, de grymma slagen och vägen till Golgata – avslöjar syndens djup och kärlekens höjder. Som Jesaja profeterade århundraden tidigare: ”Men han blev genomborrad för våra överträdelser, slagen för våra missgärningar. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade” (Jes 53:5). Varje piskslag, varje törne och varje spik vittnar om priset för vår återlösning.

Vid Golgata ser vi både syndens fasor och nådens under. Korset står som den yttersta symbolen för självuppoffrande kärlek, där Guds syndfria Son bar hela mänsklighetens överträdelser. ”Gud gjorde honom som inte visste av synd, till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud” (2 Kor 5:21). När Jesus förkunnade ”Det är fullbordat” (Joh 19:30), uppfyllde han varje profetia, tillfredsställde den gudomliga rättvisan och överbryggade klyftan mellan Gud och människa.

Uppståndelsen förändrar allt

Men korset är inte slutet på berättelsen. Om Kristi död vore det sista kapitlet, skulle vår tro vara förgäves. Som Paulus skriver: ”Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös” (1 Kor 15:14). Uppståndelsen förändrar allt. När Maria från Magdala och de andra kvinnorna närmade sig graven tidigt på söndagsmorgonen, upptäckte de historiens största mirakel – stenen var bortrullad och döden besegrad.

Ängelns förkunnelse ekar genom århundradena: ”Han är inte här, han har uppstått, så som han har sagt” (Matt 28:6).

Dessa ord förändrade mänsklighetens historia och fortsätter att förvandla liv idag. Uppståndelsen bekräftar varje anspråk som Jesus gjorde om sin identitet och sitt uppdrag. Den visar att han verkligen är Guds Son, med makt över själva döden. Som det står i Romarbrevet 1:4: ”Genom sin uppståndelse från de döda har han blivit bevisad vara Guds Son i kraft.”

Konsekvenserna av uppståndelsen är djupgående och personliga. Eftersom Kristus lever, ska också vi leva. Hans seger blir vår seger, hans liv vårt liv. ”Men nu har Kristus uppstått från de döda, som förstlingen av de insomnade” (1 Kor 15:20). Uppståndelsen garanterar att döden har förlorat sin udd och graven sin seger. Vi tjänar en levande Frälsare som lovar: ”Eftersom jag lever, ska också ni leva” (Joh 14:19).

Påskmorgonen förkunnar en ny skapelse.
 
Den kraft som uppväckte Jesus från de döda är densamma som förvandlar troendes liv idag. Som Paulus förklarar: ”Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit” (2 Kor 5:17).

Uppståndelsen är inte bara en historisk händelse att minnas – den är en pågående verklighet som erbjuder hopp, mening och nytt liv för alla som tror.
Denna påskens seger sträcker sig bortom personlig frälsning till att omfatta hela skapelsens återupprättelse. Kristi uppståndelse inleder förnyelsen av allt, när Gud börjar göra allting nytt. Den tomma graven proklamerar att synd, död och satan är besegrade fiender. Även om vi fortfarande kämpar mot ondskan i denna tidsålder, är segern redan vunnen. Som Paulus triumferande proklamerar: ”Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus” (1 Kor 15:57).

Sprid påskens budskap

Uppståndelsen utrustar också troende för tjänst. Samma Ande som uppväckte Kristus från de döda bor i oss och gör det möjligt för oss att leva segrande och tjäna effektivt. Som Paulus bad: ”Må ni förstå hur oerhört stor hans kraft är i oss som tror, samma väldiga kraft som han lät verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda” (Ef 1:19-20).

Den levande Kristus ger oss uppdraget att dela de goda nyheterna med en värld som desperat behöver hopp. Kvinnorna vid graven fick det första evangeliska uppdraget: ”Skynda er att säga till hans lärjungar: ‘Han har uppstått från de döda’” (Matt 28:7). Detta uppdrag sträcker sig till alla troende idag. Vi är vittnen till hans uppståndelse, kallade att sprida påskens budskap till världens alla hörn.

Hopp, mening och evigt liv

Låt oss denna påsk glädjas i vår uppståndne Herre, som har besegrat döden och säkrat vår eviga frälsning. Låt oss omfamna kraften i hans uppståndelse i våra dagliga liv och låta hans seger förvandla våra nederlag till triumfer. När vi firar den tomma graven, må vi då stämma in i de fornkristna orden: ”Kristus är uppstånden! Ja, han är verkligen uppstånden!”

Påskens skönhet ligger inte bara i de historiska händelserna vi minns, utan i deras fortgående kraft att förvandla liv idag. Eftersom han lever kan vi möta morgondagen med tillförsikt och veta att inget kan skilja oss från hans kärlek. Som Paulus förkunnar: ”Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss” (Rom 8:37).

Må denna påsk fylla våra hjärtan med förnyad glädje i vår uppståndne Frälsare, djupare tacksamhet för hans offer och en ny vilja att tjäna honom. Graven är tom, döden är besegrad och Kristus regerar i härlighet. Detta är påskens ära – inte bara ett förflutet faktum, utan en närvarande verklighet som erbjuder hopp, mening och evigt liv till alla som tror på den uppståndne Herren.

”Må fridens Gud, som genom Jesu blod – det eviga förbundets blod – har uppväckt vår Herre Jesus, den store herden för fåren, göra er skickliga i allt gott så att ni gör hans vilja. Må han verka i oss det som behagar honom, genom Jesus Kristus. Hans är härligheten i evigheternas evigheter. Amen”

(Heb 13:20-21).

Glad påsk och Gud välsigne dig!

Lyndon Buckingham, general och Frälsningsarméns världsledare

Artikeln har publicerats i tidningen Stridsropet nr 2 - 2025