Miraklet i Kiruna – kåren fick ett nytt hem

När gruvdriften tvingade Frälsningsarmén i Kiruna att överge sina gamla lokaler kändes mycket osäkert för en redan tynande kår. Men så erbjöds mirakulöst nog en plats i den nya stadens centrum. Stridsropet besökte en kår med livsvilja mot alla odds, och förankring i ett berg som inte rubbas.

Frälsningsarmén etablerade sig i Kiruna redan 1901. Men när Anita Allansdotter och Henry Lindell kom till staden 2022 hade församlingen saknat kårledare i 40 år. Kvar fanns ett halvt dussin äldre medlemmar, varav endast en kunde ta sig till kåren för egen maskin. Frälsningsarméns hus var nedgånget och i stort behov av renovering. Dessutom låg det illa till, placerat som det var i det evakueringsområde som gruvdriften i Kiruna orsakat. Med andra ord hängde Frälsningsarméns närvaro i den norrländska utposten på en skör tråd.

Nyinvigning efter 124 år

Sedan dess har mycket hänt och nu finns ett spirande hopp. Mycket tack vare det omtalade ”miraklet” – att gruvjätten LKAB, som kompensation för att Frälsningsarmén tvingas bort, kom med erbjudandet om nya fräscha lokaler mitt i den nya stadens centrum. Henry och Anita fick ta de första spadtagen och i augusti i år invigdes kåren på nytt – 124 år efter starten.

– Jag upplever att Gud gett oss favör i detta, säger en glad Peter Jonasson, föreståndare för Frälsningsarméns norra distrikt, när han kommenterar det som hänt. Allt som skett har lett oss fram till denna fina fastighet vi nu får ta i anspråk.

Nya kyrkan, Frälsningsarmén i Kiruna, exteriör
Så ser nya kyrkan (kårlokalen ut) ut i Kiruna. Foto: Jonas Nimmersjö

Kafé Åke – social träffpunkt i Kiruna

Ingemar Wolf har varit med i Frälsningsarméns i över sex decennier, större delen av tiden på kåren i Kiruna. Han är fortfarande engagerad i mycket som sker, bland annat Kafé Åke, ett socialt kafé för behövande varje måndag. En liknande verksamhet för personer i missbruk drevs tidigare av Kiruna kommun innan Frälsningsarmén tog över. Hit tar sig Ingemar för att bre smörgåsar och koka kaffe åt gästerna. När de fikat spelar de bingo och Yatzy. Till de som behöver delar Kafé Åke även ut mat och olika produkter, från bland annat från Coop.

Kiruna blåsensemble har rötter i kåren

Ingemar är även en av medlemmarna i Kiruna Blåsensemble, som ses och spelar regelbundet och bjuder in till musikkafé varje månad. Han berättar om Anders Svan, en musiklärare som fanns i staden för många år sedan. Han var också soldat på kåren. 

– Vår blåsensemble består till viss del av hans gamla elever, de som inte slängde sina instrument när de gått ut musikskolan. Så man kan nog säga att ensemblen har sitt ursprung i Frälsningsarmén, säger Ingemar och ler.

Han ser tillbaka på åren som gått. Ett tag trodde han att kåren var på väg att läggas ner och han beskriver känslan av att ha varit bortglömda av Frälsningsarmén i många år.

– Vi stod ju utan kårledare från mitten av 1980-talet. Vi försökte så länge vi orkade, trots att vi åldrades. Vi var ute på stan och sjöng en gång i månaden och hade andakter på sjukhuset. Lite senare hyrde missionsförsamlingen in sig i lokalerna, och var också de som ansvarade för söndagens gudstjänster, berättar Ingemar.

Henry Lindell och Anita Allandotter, kårledare för Frälsningsarmén i Kiruna
Henry Lindell och Anita Allandotter, kårledare för Frälsningsarmén i Kiruna. Foto. Jonas Nimmersjö

Lättnad att flytta från gamla lokalen

Att LKAB en dag kom till just Ingemar för att diskutera situationen tror han inte beror på att han hade något officiellt uppdrag på kåren utan att han var den ende ”upprättgående soldaten”. De andra var betydligt äldre och sjukare.

– Jag var också den som skötte om den gamla tämligen utslitna fastigheten, lappade ihop det som sprack, tätade kranar och rensade avlopp. Det var en lättnad när vi erbjöds tillfälliga lokaler i väntan på den nya. Man slapp rycka ut på kvällar och nätter, säger han.

Kåren är omtyckt på orten

Trots år av osäkra vindar som blåst är det många som tycker om Frälsningsarmén i Kiruna. Coop har till exempel skyltar i foajén med information om att de ger mat och annat till kåren. Detta berättar Eva Blomkvist som flyttade till Kiruna år 2010. I början gick hon på gudstjänst i Pingstkyrkan och sedan till de samlingar missionsförsamlingen hade i Frälsningsarméns lokaler. Idag är hon medlem i kåren. De veckor hon inte kör dumperlastbil i gruvan hjälper hon till med lite av varje. De nya kårledarna upplever Eva som en frisk fläkt.

– Jag brinner för socialt arbete och vill att en kyrka ska arbeta – be och arbeta, menar Eva som tycker att Frälsningsarmén passar henne bra.

Hon är ofta ute och sjunger på äldreboenden, en verksamhet som bedrivs tillsammans med Maria Smeds på EFS. När hon kan hjälper hon till på Kafé Åke. Eftersom Eva tidigare var kock lagar hon gärna mat, som till Alpha-kurserna.

– Min hyresvärd frågade mig en gång om jag startat cateringfirma eftersom jag lagar så mycket mat, säger Eva och skrattar.

Nu ser hon fram emot att prova det nya, fina kårköket med många möjligheter, centralt och bra mitt i den nya staden. Dit hoppas hon att många ska hitta och slinka in.

Vill erbjuda alternativ till ungdomarnas EPA- och Alkoholkultur

Anita Allansdotter är glad att hon och Henry slapp starta nya kårledarjobbet med att flytta. Nu har de under några års tid haft tid att lära känna kåren, starta verksamheter och skapa värdefulla kontakter i kommunen med politiker och näringsliv. Inte minst Henrys kontakt med Coop är värdefull, liksom att de tog över Kafé Åke från kommunen. Kåren har helt enkelt en grund att stå på.

– Det är nog Guds försyn, det känns som om det är förberett. Eftersom vi kommer att ha en lägenhet i det nya huset kan vi ha öppen kyrka. Startar vi ”Fredagsöppen” för ungdomar finns redan volontärer som vill hjälpa till, säger Anita.

Hon beskriver hur kyrkorna i Kiruna länge stått stilla och saknat tillströmning av nya människor. Därför vill hon erbjuda ett alternativ till Epa- och alkoholkulturen för ungdomar. Kåren ska bli en trygg plats att gå till när man är orolig eller glad och när man vill möta Jesus.

– Vi vill se nya människor och att folk blir frälst, säger hon med norrländsk knorr, och fortsätter:

– Och att de får förvandlade liv.

 

Text: Jonas Nimmersjö

 

Reportaget har publicerats i Stridsropet den 13 september 2024