"Jag hade aldrig fixat det utan kraft från ovan"

Under uppväxten i Oskarshamn var Jerker Lindén mycket hos sin mormor som tillhörde missionskyrkan och i och med det deltog både Jerker och hans kusin i söndagsskola och scouter.

— Jag hade nog en barnatro men i tonåren sjönk den undan då det var mopeder, tjejer och annat kul som gällde och när jag senare utbildade mig så var det karriären som blev viktigast, säger Jerker

— Men var jag än har befunnit mig i världen så har jag alltid hittat en kyrka, om den så endast bestått av ett plåtskjul i Afrika. Jag har alltid gillat kyrkorummet, det ger frid och frihet i tanken, fortsätter han.

Arbetade många år i Afrika

Jerker utbildade sig till teleingenjör och har spenderat 17 år i flera olika afrikanska länder då han mestadels har haft rollen som projektledare. Idag är han pensionär men han äger ett hus i Sydafrika där han bland annat brukar vistas från oktober och fram till jul.

— Jag trivdes väldigt bra i Afrika, både med stämningen och dofterna och närheten till människor. Här hemma stressar vi ihjäl oss men där har man mer tid och går man på marknaden så kan man stå och prata länge med folk, påpekar Jerker.

Fick kontakt med Frälsningsarmén i Nässjö genom frun Stela

Han har varit gift två gånger och vid andra tillfället var det med en kvinna han träffade i Mocambique. Stela som hon hette var varmt troende och när paret bodde i Nässjö så fick hon kontakt med Frälsningsarmén där.

Passande nog så skulle kåren ha en musikal om hennes hemland så hon blev tillfrågad om hon inte kunde vara med och berätta om Mocambique, och så blev det. Stela prövade på olika kyrkor i omnejden men kände sig mest hemma i Frälsningsarmén. Även Jerker följde med.

Så blev Stela sjuk

Stela var ganska många år yngre än Jerker men trots det så drabbades hon år 2012 av centrallobsdemens och allra först tappade hon i princip talförmågan. Hennes hälsotillstånd gick utför och Jerker gjorde allt han kunde för att stötta och ta hand om sin hustru. Det tog mycket på hans krafter så ett par år senare hade han gått ner i vikt från 72 till 64 kilo.

— Det är fruktansvärt att se en människa försvinna framför ens ögon, förklarar Jerker.

— Jag var helt slut, som ett svart hål, jag fungerade inte och kunde inte äta och så drack jag en och annan öl för mycket också, det blev ett sätt att fly, fortsätter han.

Bad till Gud om hjälp att orka

Jerker tänkte på hur duktig han varit på att lösa saker och ting i livet men det här var honom övermäktigt. Men så var han i kyrkan en söndag och eftersom han var så uppgiven så bad han Gud om hjälp att klara den svåra situationen. Ett par dagar senare så vände det.

Jerker tyckte plötsligt att maten smakade och han fick tillbaka aptiten och började öka i vikt. Han slutade dricka öl och har inte druckit alkohol alls sedan dess och detta var ju många år sedan. Bit för bit började han fungera som människa igen och i samma veva kom Stela in på ett hem och därmed blev Jerker avlastad. Men han besökte sin fru varje dag.

— Hon sken upp som en sol varje gång jag kom dit och jag tror att jag förstod vad hon försökte säga till mig när jag var där, så det var inte alls tungt att hälsa på henne, menar Jerker.

— Vi klamrade oss fast vid varandra som två skeppsbrutna eftersom vi visste vad som skulle komma, fortsätter han.

”Det blev bedövande tyst och ensamt”

Så den 30 juni 2015 somnade Stela in i Jerkers famn. Jerkers ögon tåras vid minnet och rösten darrar en aning när han berättar om hur vacker och slät i huden som Stela var i den stunden. När begravningen var avklarad och släkten lämnat Jerker kände han hur han omslöts av en bedövande tystnad och ensamhet.

— Då tänkte jag: ”Ta mig hem, jag klarar inte detta!” minns han.

— Men så vaknade jag upp en dag med glädje inombords och jag kände att jag inte alls var färdig med detta. Livet blev roligt igen, fortsätter han.

Jerker kom att spendera alltmer tid på kåren och fick flera nära vänner där. Han funderade alltmer på det här med den kristna tron och frågade tillochmed sig själv om han möjligen hade blivit frälst. När han frågade bekanta på kåren om det så hänvisade de honom till bibelordet som säger att ”Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.” (Romarbrevet 10:9)

— Då kände jag att det är ju det jag har blivit, säger Jerker och skrattar till.

”Gud finns ju!”

Detta var hösten 2015 och snart invigdes Jerker som civilmedlem i kåren. Numera är han där så ofta det anordnas aktiviteter. Bland annat är han på plats under måndagsträffen då han hjälper till som tekniker. Och tron på Gud blir allt starkare med tiden. För Jerker är Gud någon som betyder allt och någon som finns med i allt.

— När Stela dog var det som om jag hade förlorat allting och livet kändes totalt värdelöst. Jag tror aldrig att jag hade klarat ut den situationen utan en kraft från ovan, jag hade aldrig fixat det, säger Jerker.

— Jag tror att alla människor någon gång i livet känner att de måste ha hjälp och har man en gång fått det av Gud så finns det ju ingen tvekan. Han finns ju!, avslutar Jerker.

Text och foto: Teresia