Vårt katastrofarbete – så går det till

De flesta katastrofer sker i redan utsatta områden. Insatserna handlar först om humanitär hjälp och sedan om hur man kan bygga upp på ett bättre sätt än innan.

– Min första utsändning med ett team från internationella högkvarteret var år 2007 till Uganda, år 2008 var det sedan till Rwanda och år 2009 till Filippinerna där det var en tropisk storm och översvämning, berättar Robert Tuftström, chefssekreterare för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland. År 2010 var det jordbävning på Haiti.

Kris- och katastrofledning

Om det internationella högkvarteret ser att det behövs fler personer för att klara av katastrofinsatsen än de som redan är på plats kan de antingen skicka team från det internationella högkvarteret eller skicka någon av de experter som till vardags arbetar som officerare för Frälsningsarmén runt om i världen. För att få vara expert i ett katastrofteam behöver man gå kurser i Kris- och Katastrofledning på det internationella högkvarteret.

– Kurserna jag gått i Kris- och Katastrofledning 2006, var grundkursen "Prepare" och kursledarkursen "Train the Trainee" som bygger på Sphere standards som är ett globalt minimirespons-system som alla större hjälporganisationer använder, berättar Robert Tuftström.

– Min senaste resa i ett katastrofteam var till Bahamas 2019 och för en konferens i Palau 2020, berättar Robert. Konferensen var uppföljning av en katastrof som varit tidigare, där hela områden och hus flyttat sig.

Jordbävningen i Pakistan 2005

Christian Lerne, idag ansvarig för Internationellt bistånd på Frälsningsarmén i Sverige berättar att den Pakistanska militären ansvarade för transport och logistik vid katastrofarbetet efter jordbävning som ägde rum när han arbetade i landet 2005. Det var en stor jordbävning med epicentrum femtio mil från där han bodde, en jordbävning som krävde 86 000 människors liv.

– Jag vaknade av att det lät som ett tunnelbanetåg under huset, jag såg hur teven vandrade på tv-bänken. Det slutade efter någon minut och sedan uppdagades det att det hade varit en katastrofal jordbävning i norra delarna av landet, berättar Christian.

Man hade byggt med tegelväggar som inte kunde bära övervåningarna, så skolor med betonggolv mellan våningar hade rasat och elever fått allt över sig. Christian beskriver hur han på väg till katastrofområdet såg att på en del håll hade bergsväggarna lossat från berget och vänt sig upp och ner, så husen i hela byar som legat på berget låg med taken neråt.

Humanitär hjälp först – sedan uppbyggnad

De flesta katastrofer i världen sker i redan utsatta områden, som jordbävningen i Haiti, där byggnader som var felaktigt konstruerade gjorde att många fler dog.

– Många bygger i tegelsten och de bygger själva, med tegelsten utan armeringsjärn och med betong som golv och tak mellan våningarna, säger Christian Lerne.

Många katastrofer följer också en årsklocka, menar Robert Tuftström. På Filippinerna är det först tropiska stormar. Efter det kommer vulkansäsongen och sedan en brandsäsong på grund av dåliga elledningar. Ofta är det också områden runt ekvatorn som drabbas. Det blir orkaner på Bahamas med heltområden helt översvämmade, där var det en kåkstad med flyktingar från Haiti som fick containrar från en närliggande hamn flygandes över skjulen.

Insatserna handlar i början om humanitär hjälp det vill säga mat, köksutrustning och tält. Efter det hur man kan bygga upp på ett sätt som är bättre än det som rasat.

– Frälsningsarmén finns i 134 länder och har lokala team på plats som är utbildade, som kan agera snabbt och som stannar kvar, berättar Christian.

Samarbeten med andra hjälporganisationer och FN

På plats samarbetar man alltid med myndigheter och andra NGO’s (Non Goverment Organizations) som också skrivit på de internationellt erkända standarder som finns för humanitärt bistånd vilka säkerställer att etiska och legala principer följs i det humanitära biståndet. Vid allvarligare katastrofer är FN med för att hjälpa till.

Det sker alltid en koordination mellan de seriösa hjälporganisationerna för att det inte ska bli några glapp eller för mycket av något. Frälsningsarmén är flexibel och kan ofta fylla glappen mellan andra organisationer. Därför händer det att Frälsningsarmén kan vara lägeransvarig för ett flyktingläger, ansvara för hygien vid en annan katastrof eller ordna mat.

– I de flesta fall så delar vi ut mat och vatten, menar Christian. Men i det finns också hygienartiklar och vid behov filtar. Vi kan också erbjuda tält eller andra fysiska skydd. Efter mat, vatten och skydd kan Frälsningsarmén erbjuda samtalsstöd.

– Hjälpen kan vara en säck med mjöl, vatten, olja, köksutrustning och filtar som på Filippinerna, berättar Robert. Och det kan, som i områden med internflyktingar i Uganda vara att vi bygger latriner, sätter upp tält och startar en hantverksskola. Vi ser till att det finns barnsäkra platser och säkra platser för kvinnor med till exempel belysning i lägren.

De katastrofer man arbetar i är oftast naturkatastrofer som kommer regelbundet till samma område som översvämningar, stormar, på vissa platser extrem torka. Men det kan också vara andra naturkatastrofer som jordbävningar och vulkanutbrott. Och så är det katastrofer som människan direkt orsakat som krig mellan länder eller krig internt i ett land.

Räddningsteamets mål - rädda liv

Från det internationella högkvarteret så har Frälsningsarméns International Emergency Service-organisation (IES) bara ett fåtal anställda. Men när det sker en katastrof så tar de kontakt med Frälsningsarmén lokalt för att fråga om de behöver hjälp, berättar Robert. 

– De kollar upp, analyserar och skickar första teamet.

Teamet kan variera i storlek men är personal som till vardags arbetar med annat inom Frälsningsarmén, på olika platser runt om på jorden. De har gått en förberedande kurs och finns på en lista hos det internationella högkvarteret. I Sverige finns det fem personer på denna lista, avslöjar Robert.

– Det internationella högkvarteret väljer ut personer och frågar sedan de olika territoriella ledarna om de kan lösgöra denna person, sedan säger ledningen ja, eller nej. Jag har varit med i team på en person, om lokala teamet är bra. Ibland har vi varit tre till fyra personer. Teamledaren tar det operativa ansvaret och vid tillfällen då Frälsningsarmén inte har ett nationellt team på plats så anställer man personal lokalt.

– Frälsningsarmén är en global organisation som kan agera snabbt, säger Christian. Vi finns på plats, vi har team som är utbildade. Och när det behövs så har vi en avdelning på IHQ som reser ut och hjälper de som redan är på plats. Det finns också experter med extra kompetens. Att rädda liv är målet och då behövs skydd och förnödenheter.

Vanligtvis arbetar man bara i länder där det redan finns verksamhet för Frälsningsarmén, men undantag görs och ibland samarbetar man med extern personal på plats utan att skicka ett team, säger Robert.

– I Irak har det till exempel bildats en lokal fristående organisation efter de insatser Frälsningsarmén gjort där med några enstaka projekt. Ett annat exempel är i Rwanda, före 1994 fanns inte Frälsningsarmén i landet, men efter hjälparbetet där efter folkmorden finns nu flera kårer, avslutar Robert Tuftström.