Som läkare i Zambia lärde sig Elsa att använda alla sina sinnen

Vad stack ut under din tid i Zambia?

— Otroligt mycket var så annorlunda. Men det som slog mig hela tiden var den tacksamhet patienter visade för sitt sjukhus och det tålamod de hade. De kunde vänta en hel dag innan de fick träffa läkare. Mina afrikanska kollegor kände ingen stress. De tog en patient i taget trots att hela väntrummet var överfullt. Sedan var det helt otroligt att arbeta som kristen läkare där det var fritt fram att be och inkludera Gud i allt man gjorde.

Kan du beskriva något du minns extra starkt?

— En gång på min avdelning hade vi en flicka som höll på dö. Det närmade sig slutet och hon hade börjat andas på ett särskilt sätt. Jag kände mig så ledsen och upprörd i min ande, vi hade verkligen kämpat med henne. Jag tog med mig alla sjuksköterskor och elever som följde med på ronden och gick tillbaka till hennes säng. Jag bad att Gud skulle ingripa på en gång, och fortsatte sedan ronden. Några minuter senare hörde vi att hon hostade till och så satte hon sig upp i sin säng och frågade efter vatten. Jag hade bevittnat ännu ett mirakel!

Vilka erfarenheter tar du med dig från din tid vid sjukhuset?

— Jag fick träffa så många väldigt sjuka patienter och vi hade så få resurser. Jag lärde mig att använda mig av mina sinnen – hur såg patienten ut, hur luktade de, vad var det jag hörde när jag lyssnade på hjärtat? Jag blev mycket tryggare och en bättre kliniker i min läkarroll efter åren på Chikankata. Jag har också lärt mig att inkludera Jesus i allt jag gör.

Vad var de största skillnaderna jämfört med svenska sjukhus tycker du?

— Det var alltid brist på allt från mediciner, till blod och utrustning. På grund av den långa färden var patienterna ofta mycket sjuka när de kom in. För somliga tog det två dagar till fots eller med oxkärra att komma fram till sjukhuset.

Vad är enligt dig det bästa med att Frälsningsarmén bedriver sjukvård?

— Frälsningsarméns sjukhus i Zambia skiljer sig så mycket från Zambias övriga sjukhus. Framförallt finns ett mer holistiskt synsätt där man ser till att människan är ande, kropp och själ. Inom svensk sjukvård är den existentiella biten exkluderad, trots att många studier visar att ohälsa och sjukdom har med detta att göra.

Text Kiki Broms
Foto: Privat

Artikeln har publicerats i tidningen Stridsropet nr 5-2023