Flyktingar från Ukraina får hjälp av Frälsningsarmén i Hällnäs
Ett 30-tal flyktingar från Ukraina som sökt skydd hos vänner och släktingar i Hällnäs bjuds in till Frälsningsarmén i byn på middag. Barnen deltar även i kårens ordinarie barnträffar och några av familjerna får hjälp med sängkläder. ”Vi vill att de ska veta att vi finns här för dem”, säger Elsa Hägglund, kårledare.
Det är söndag kväll, nästan exakt en månad efter att stridsvagnar började rulla in i det land som var deras hem. På Frälsningsarmén i Hällnäs, 1,5 mil norr om Vindeln och ca 200 mil norr om Kiev står borden dukade. Från grytorna sprids doften av linssoppa och det nybakade brödet som kårledare Elsa Hägglund har bakat ligger uppdukat.
— Det är inte lätt att veta vad vi kan göra för att hjälpa men vi vill med den här middagen ta ett första steg att visa att vi finns här för dem, säger Elsa.
I den västerbottniska byn har ett 30-tal flyktingar från Ukraina sökt skydd hos vänner och släktingar sedan invasionen i deras hemland började. Våren som varit på ingång har fått ett bakslag och utanför fönstren virvlar ett ymnigt snöfall. Då och då hörs en bil som åker förbi men i övrigt är det stilla i byn med 250 invånare, en liten närbutik, skola, bibliotek och en bilverkstad. Vid macken som varit nedlagd sedan länge står bensinstolparna fortfarande kvar. Bygdens hjärta är handelsträdgården där många människor från östeuropa genom åren har fått jobb, så när kriget i Ukraina startade blev det naturligt att deras släkt och vänner också sökte sig hit.
Mycket kontakt med asylsökande
Det gamla sanatoriet uppe på höjden, som genom åren varit allt ifrån TBC-vård, åldringsvård, missbruksvård till flyktingförläggning, är svårt att missa och blev startskottet till Frälsningsarméns återöppnande i byn i och med Elsa Hägglund och hennes man Tommys engagemang för asylsökande där 2016. Några år senare fick de tillgång till Frälsningsarméns nedlagda lokaler och sedan fyra år tillbaka har Elsa varit kårledare tillsammans med Elin Önnbo, familjekonsulent.
— Genom åren har vi haft mycket kontakt med asylsökande. Utvecklingen i samhället har varit negativ med företag som lagt ner och service som försvunnit. Vi tror med Guds hjälp på en upprättelse för hela samhället, säger Elsa.
Inne på kåren denna söndag märks inte minusgraderna utanför. Här är det varmt och full fart. Bord dukas med stearinljus, rosa tulpaner och matchande dukar och servetter. Soppan börjar bli färdig och tillbehör ställs fram. Samtliga av ukrainarna som flytt hit under den senaste månaden har tackat ja till middagsinbjudan och en kvart innan utsatt tid anländer de 25 gästerna i samlad trupp, tar av sig skorna och räcker över bakverk som tack för inbjudan.
Tänder ljus för sina anhöriga
Snart hörs sorl vid borden. Några kan engelska så samtalen över landsgränserna flyter på. Barnen leker med leksakerna som står framme och efter att kaffe och kaka serverats delas information från länsstyrelsen, via tolk som är en i sällskapet. Det blir tyst runt borden.
”Lämna inte ifrån dig passet.” ”Så kan barnen reagera i kris och hit kan du vända dig.” ”Alla vill dig inte väl, var försiktig, meddela någon om du åker med någon i bil.”
Alla lyssnar. Ser ut att ta in.
När en video med psaltaren 31 visas på ukrainska visas börjar några att gråta och på Elsas inbjudan att tända ljus för sina anhöriga och sitt land reser sig samtliga gäster och går tillsammans med Elsa och de övriga fram och tänder ljus. Nu är inte många ögon torra. Någon tröstar sin syster. Elsa lägger armen om en mamma och får en kram tillbaka, från en mamma som inte verkar vilja släppa.
— Det är svårt att veta vad de gått igenom och ovissheten som de lever i, kommer de få det de behöver när de kommer hit? Jag får nästan skuldkänslor av att ha det så bra, de vet inte ens om deras män lever eller om de har ett hus eller ens ett land att återvända till, säger Elsa.
Samlingen är slut men ingen verkar vilja gå hem.
”Min pappa säger att det kan bli ett världskrig!”
Två dagar senare, på de ordinarie barnträffarna, kommer flera ukrainska mammor med sina barn för att delta tillsammans med de 25 andra barnen.
— Den ena av tjejerna kom till mig veckan innan och var orolig och sa ”min pappa säger att det kan bli ett världskrig”. Så vi började prata om att istället för att oroa oss göra något för dem som har det svårt, berättar Elsa.
Sagt och gjort. Nästa barnträff bjuds barnen in till en kväll av påskrisplockning, äggtilllverkning och kakbak. När det på kulturkaféet dagen efter är dags för försäljning kommer ett 30-tal bybor och de barn som vill får sälja påskpyssel och servera fika.
— Jag älskar att jobba här, jag skulle vilja jobba här varje dag! utbrister en av lågstadietjejerna i köket medan hon vispar grädde och sätter strössel på rulltårtan.
3000 kronor blev resultatet av den gemensamma insamlingen till Ukraina. Några dagar senare har också tre ukrainska mammor med barn i Hällnäs fått hjälp med sängkläder, täcken och kuddar. Och så några filtar till bebisen som nu har någonstans att leka på golvet i den oinredda lägenheten.
— Vi är en liten kommun och vi verkar i ett litet samhälle. Vi kan inte göra allt men vi kan göra något, säger Elin.
Text: Kiki Broms
Var med och hjälp flyktingar från Ukraina genom att ge en gåva!
Exempel på hur din gåva kan hjälpa:
100 kr – Matpaket och filt till en person.
200 kr – Hygienartiklar till en familj.
400 kr – Matpaket och filtar till en familj.