Drömmen som blev verklighet
I mars 2021 blev Bulgarien det 132a landet där Frälsningsarmén är verksam och en del av det östeuropeiska territoriet. Arbetet som nu är i full gång började som en dröm, bokstavligen.
Överste Jostein Nielsen hade en ovanlig dröm 2015. I drömmen upplevde han väldigt verklighetstroget hur det var fest med hornmusik eftersom Frälsningsarmén hade etablerat sig i Bulgarien. Kunde det vara så att Frälsningsarmén var tänkt att göra just det?
— Jag har många gånger upplevt att Gud har talat till och genom mig, men aldrig i någon dröm, säger Jostein Nielsen.
Det vill säga aldrig innan den aprilkvällen 2015. Samma dag hade det meddelats att han och hans fru, överste Magna Våje Nielsen, hade fått en ny order. De skulle snart resa till Moldavien som ledare för Frälsningsarméns östeuropeiska territorium, som består av Moldavien, Georgien, Ukraina, Rumänien och den transnitriska utbrytningsregionen. Den natten hade han samma dröm om Bulgarien flera gånger. Var detta faktiskt något annat än en vanlig dröm? Han berättade för Magna om drömmen och båda tolkade det så. Men strax efter befann de sig i Moldavien, där de bodde de första månaderna bland kassar i en liten lägenhet, och ett krävande jobb tog det mesta av uppmärksamheten.
— Det tog lång tid innan vi började tänka på Bulgarien igen, säger Magna.
”Vi har väntat i 20 år på Frälsningsarmén!”
Men då började en sak efter den andra hända – händelser som förde upp Bulgarien på kartan igen. Till exempel fick de kontakt med en man som hade fastigheter och kontakter i Bulgarien och att han ville hjälpa Frälsningsarmén. Det slutade med att han introducerade Jostein och Magna för sin advokat i landet, som blev den som hjälpte till att ordna den registrering de behövde för att Frälsningsarmén skulle etablera sig där. De fick också många bekräftelser på att Frälsningsarmén var välkommen och önskad i Bulgarien.
— Vi skulle till Aten för att delta i ett möte för ledare i Europa och bestämde oss för att köra dit. På vägen stannade vi i Sofia i Bulgarien. Vi hade tidigare kontaktat några ledare för Evangelical Alliance i Bulgarien. När vi träffade dem var de väldigt glada och sa: "Vi har väntat i 20 år på att Frälsningsarmén ska komma till Bulgarien!". De var så glada att vi äntligen började tänka på det och hjälpte till med att registrera en adress för Frälsningsarmén i landet, berättar Magna.
Vid ett annat besök i Bulgarien satt Jostein vid ett tillfälle i en hotellobby och väntade, i Frälsningsarméns uniform. En välvuxen man som var piccolo där kom fram och kommenterade att "din uniform är trevligare än min" och undrade vilken typ av uniform det var. Jostein berättade lite om Frälsningsarmén och frågade om mannen hade hört talas om Frälsningsarmén tidigare. Det hade han inte.
— Då fick jag berätta mer om Frälsningsarmén och vad vi gör. Mannen sa att "när du kommer till Bulgarien kommer jag att dyka upp som din första volontär".
Jostein åkte till det möte han skulle och när han återvände var piccolon fortfarande kvar.
— Han kom fram till mig, gav mig en papperslapp och sa: "För att visa att jag menar det jag sa skrev jag ner min adress och telefonnummer här.” Dessa är bara några exempel på erfarenheter som vi fick som fick oss att tro på att saker skulle falla på plats.
Först kår sedan socialt arbete
Arbetet med att etablera Frälsningsarmén i Bulgarien pågår nu. Inledningsvis upprättas ett kontor i huvudstaden Sofia och förhoppningen är att ha tre livskraftiga kårer (lokala församlingar) och tre utposter inom fem år. Men var de ska vara, vilken profil de ska ha och hur arbetet ska genomföras, kommer Jostein och Magna inte att lägga sig i:
— Det är väldigt ofruktbart om du kommer utifrån och placerar något i ett land som kanske inte passar. Vi måste se vad behovet är och vad människor är intresserade av att delta i. Allt måste vara rotat lokalt, förklarar Magna.
De flesta av Frälsningsarméns kårer bedriver olika typer av socialt arbete, och Bulgarien är sannolikt inte ett undantag. Men Jostein och Magna vill att kåren ska inrättas först, inte hjälparbetet.
— Om vi kommer in med rent hjälparbete så kommer vi att uppfattas som ett slags Röda korset, människor kommer att associera Frälsningsarmén bara med det. Därför tror vi på att först inrätta kårer. Och sedan kommer socialt arbete mer som ett resultat av vilka vi är, baserat på de behov vi ser över tiden, förklarar Jostein.
”Bjud på en kopp kaffe och prata om Bibeln runt bordet”
Receptet för att starta ett arbete i ett nytt land där många kanske aldrig har hört talas om Frälsningsarmén tidigare är ganska enkelt: du pratar med människor.
— Bjud på en kopp kaffe och prata om Bibeln runt bordet, säger Magna.
Och lyckligtvis kommer arbetet att ledas av ett par som är bra på just det: Eduard och Inna Lebedev.
— Speciellt Eduard har en otrolig förmåga att komma i kontakt med människor och berätta för dem om tron, ler Jostein.
Han och Magna hade känt Inna i ett par år, men träffade Eduard för första gången 2007. Då fanns det inget som tydde på att Eduard skulle bli officer och leda ett nytt arbete i Frälsningsarmén.
— Vi besökte en kår i Dubăsari i Transnistrien. Kårledaren där frågade om vi kunde be för hans son, som hade kommit ut ur fängelset samma dag. Det var Eduard. Vid den tiden var han inte kristen, även om han är son till en kårledare. Han hade levt ett tufft liv och hamnade i ungdomsfängelse som 14-åring.
Eduard hade avslutat sitt 4,5 år långa straff samma dag som Jostein och Magna kom förbi. De bad för honom och för några andra som var där, inklusive Inna, som senare gifte sig med Eduard. De två blev kristna, frälsningssoldater och sedan officerare. Och nu är ringen sluten, i och med att de ska leda Josteins drömprojekt i Bulgarien.
Erik och Kathleen från Sverige
Det är ett jobb de kommer att utföra tillsammans med ett svenskt officerspar, Erik och Kathleen Johansson, som kommer att ingå i pionjärlaget på fyra. 2019 deltog Jostein och Magna i Frälsningsarméns kongress och medan de var där kom nyheten att registreringen i Bulgarien äntligen hade gått igenom och att de på allvar kunde börja planera uppstarten. Nästa dag deltog de i ett möte och Jostein gick för att hälsa på ett par som han aldrig hade sett tidigare, det var Erik och Kathleen. Jostein och Erik fick snabbt reda på att de båda delade en speciell relation med Östeuropa.
— Erik hade varit mycket i flera länder i Östeuropa. Vi bad tillsammans under ett möte och under bönen sa jag plötsligt: ”Är det ni som kommer att vara där för att öppna arbetet i Bulgarien? Naturligtvis är det inte jag som bestämmer detta, men är det du? Svaret kom spontant: "Ja, det är nog vi", säger han.
Nu när Josteins dröm har gått i uppfyllelse hoppas han och Magna att många vill stödja den genom att förbinda sig att be för arbetet och ge en fast månatlig frivillig summa.
— Vi når väldigt långt med varje enskild person som registrerar sig som en pionjärpartner, avslutar Jostein och Magna Nielsen.
Text: Stine Frimann, Krigsropet, Norge
Foto: Frälsningsarmén och Shutterstock
Bearbetning: Kiki Broms
Artikeln har publicerats i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 3-2021