Tröst och ljus hos Frälsningsarmén i Örebro

Frälsningsarmén i Örebro fick bli en plats för stöd och gemenskap i sorgen och chocken efter skolskjutningen den fjärde februari. Kåransvariga reflekterar över den tunga veckan som gått, och om arbetet med att ge tröst och stöd till direkt och indirekt drabbade.

– Örebro är inte sig likt som stad, eller över huvud taget. Sorgen och osäkerheten finns överallt.

Det säger Magnus Alhbin, kårledare på Frälsningsarmén i Örebro, två kilometer från Campus Risbergska där den tragiska masskjutningen ägde rum för en dryg vecka sedan. För Frälsningsarmén var det viktigt att direkt agera efter dådet.

– Vi satte ut en skylt på gatan, informerade på våra sociala medier och öppnade upp direkt på onsdagsmorgonen. Under fem dagar höll vi öppet från morgonen och långt inpå kvällarna. Behovet att samlas var tydligt, säger han.

Upp emot 80 sörjande kom varje dag

Kåransvarige Åge Eriksen berättar om hur Frälsningsarmén blev en trygg plats för många, både utifrån och redan kåraktiva. Kyrksalen öppnades för att skapa en plats för andakt och reflektion, medan Åge spelade stilla sånger vid flygeln. Mellan 25 och 80 personer per dag besökte dem från onsdag till söndag.

– Många kom och tände ljus, skrev böner på lappar eller böjde knä och bad. Det var väldigt starkt att se. Vi var där för att lyssna och finnas till för besökarna. De flesta var ju inte direkt berörda, men kände ändå förlusten genom sina vänner och bekanta. Men en kvinna hade förlorat två av sina vänner på skolan, berättar han.

Olika nationaliteter tände ljus och bad

En särskild upplevelse var när Åge såg en grupp muslimska kvinnor som kom till kåren för att hedra de drabbade. SFI-studenter (svenska för invandrade) som vanligtvis inte besöker Frälsningsarméns verksamhet, kom till Kårens ”Öppen torsdag” och uttryckte hur tagna de var av händelsen.

– Att bara vara där tillsammans tror jag var det människor behövde, säger han.

Hornmusikanterna tröstade besökare med musik

Under torsdagen avstod hornmusikanterna från sin repetition och spelade i stället för människor som kom och gick i kyrksalen. På så sätt kunde man betjäna med musiken i en svår stund. Likaså fick scouterna avsluta sin kväll i en fin stund där en scoutdikt lästes upp och barnen fick tända ljus.
Frälsningsarmén har genom att hålla extra öppet dagarna efter masskjutningen gett möjlighet att bearbeta en såväl kollektiv som individuell sorg.  Och veckan har lärt dem mycket, menar Åge Eriksen.

Viktigt vara en plats för stöd och gemenskap

– Vi har fått upp ögonen för att vi måste vara mer synliga ute i samhället, inte bara när katastrofer inträffar, utan alltid. Det är något vi också eftersträvat sedan i höstas, bland annat genom inköp av en kårcykel, för att kunna röra oss mer ute i Örebro.

Framåt handlar det om att fortsätta vara en plats av stöd och gemenskap. Och trots det svåra måste blicken vara fäst på framtiden.

– Det är som med individuella sorgeprocesser, vi behöver kunna gå vidare som stad och samhälle. Det är inte enkelt, men det är en del av arbetet, säger han.

Frälsningsarmén deltog i officiella minnesstunder

Under Svenska kyrkans tevesända minnesgudstjänst dagen efter dådet representerade Åge Erikson Frälsningsarmén tillsammans med alla kyrkofamiljer i staden, regering och Kungahus. Nu i tisdags - en vecka efter skjutningen - deltog Frälsningsarmén i den direktsända minnesstunden från Stortorget. Närvaron är viktig, menar de båda.

– Ja, och vi hoppas att allt detta kan leda till mer dialog och att en samhällsdebatt som är mer inkluderande mellan olika kulturer och grupper, avslutar kårledare Magnus Alhbin.

Text: Carina Tyskbo Foto: Frälsningsarmén Örebro