Manar till att alltid ge sitt bästa
Träningslokalen i den gamla skolan, med E4:an brusande nedanför, är ganska spartansk men i rummet finns en glad energi. Ibland kan killarna protestera mot att Joakim är lite hård, erkänner han skrattande.
– Men vi gör det här tillsammans, alla med våra förutsättningar. Det handlar inte om tävling, utan om att ge sitt bästa och att aldrig ge upp, säger Joakim.
”Du är för bra för att bo på ett akutboende”
För männen kan träningen också vara ett sätt att hitta tillbaka till något som var roligt innan missbruket. Vem var man en gång i tiden, innan ett destruktivt liv tog över? Och för Joakim handlar det om något ännu större, att se den unika människans möjlighet till förändring.
– Jag brukar säga till dem: ”Mitt mål är att du inte ska vara här på Midsommarkransen - du är för bra för att bo på ett akutboende och jag vill hjälpa dig att komma vidare, till ett nytt och bättre liv”, säger Joakim.
Vill ingjuta tro och hopp i männen
Han har själv en personlig tro och hoppas kunna ge stöd åt dem som kämpar med sina egna demoner.
– Min tro är mer av en stillsam inre kompass. Jag vill ingjuta glädje, tro och hopp till nya vägar framåt i livet. Om de privat vill gå till kyrkan eller någon annanstans är det bra, så länge det hjälper dem att vilja bli en bättre människa, menar han.
Träningspasset går mot sitt slut, redskap ställs tillbaka och svettiga ansikten torkas av. En känsla av nöjdhet fyller rummet.
Verktyg till sann återhämtning och förändring
– Vi uppmuntrar alla att komma förbi och fortsätta även när de har flyttat ut från Midsommarkransen. Det handlar om ett livslångt lopp för oss alla, säger Joakim.
Framöver vill han utveckla arbetet med hälsa och träning ännu mer strukturerat. Midsommarkransens verksamhet vill inte bara vara en plats för tillfällig akut hjälp utan erbjuda gästerna en verklig möjlighet till återhämtning och förändring.
– Det gör vi genom att ge verktyg för både kropp, kost, knopp och själ. Och i slutändan är det ändå i vår kropp som vi lever och dör i detta jordiska liv.
Text: Carina Tyskbo
Foto: Jonas NImmersjö